Dyvarje vag Kosta otver 12vVUvV ILdAr D:co mucen I ul-if
derhall, beklagar jag i sanming Sveriges allmoge.lt
Kougl. Djurgården, som jag anser utgöra en dyrbar;
kunzssgård och som fordom varit i martal upptagen i,
och ännu häftar för Extra rotering, håller ingen,
väg, fastän allmänna lagen icke derifrån fritagerjs
någon, ja, icke en gång de der bebyggda betydligalg
lägenbeterna veta af elt sådant onus, då deremot!
Lidingö-boerne icke allenast få betala vägafgift ochl,
hålla en del af den väg, de färdas ä Konel. Djur-js
gärden, utan ock ensamme hålla en annau väg derå,
som de icke nyllja, och sor slites många gånger så
mycket som de öfrige Djurgårdsvägarnc, neml. stora
vägen från Roslags tull och så längt som Djurgär-
dens äg r räcka, utan att derföre åtnjuta någon för-l.
mån. Att Lidingöbocrue icke äga så beqväm sjö
väg, som finnes autydt, bevises bäst deraf, att del
på enskild bekostnad byggt en flottbro från ön till
fösta lundet, som är den längsta man känner, ochi
som kostar öfver 40,000 R dr B:co, att de der må-.
ste erlägga en vida bkögre afoift, än för Djurgårds-
portarne, tyckes tala mera för än emot saken. Däl
jag nu anhåller om återremiss, anhåller jag äfven
vördsammast, att Utskottet ville tillstyrka, att at-
gifterna för Djurgårdsbron bestämmas serskildt ,
såsom förr varit fallet; att portafgifterue måtte upp-
höra, sedan inga högdjar mera äro att vakta, och
att Djurgården måtte törbindas, att uten ersättning!
håtla sina vägar likasom annan Svensk jord, och
det så mycket heldre, som Hans Maj:t Konnngen
sjelf låter underhålla de fritt upplåtne och mycket
begagnade promenaderne å sitt sköna Rosendal; men,
om detta icke kan låta sig göra, att portafolfterne
då bädanefter endast må erläggas för de så kallade
bättre åkdon, men allmogen för sig och sina kör-
slor vara från all afgift vid Djurgärdsportarnekbe-
friad.
BBvon Zweigbergk yttrade jemväl skrifteligen:
Eburu jag icke hunnit eller haft tillfälle taga
tillräcklig kännedom om rätta förhållandet med den
Kongl. Djurgården och dess privilegier, kan jag
icke undgå uttrycka min förundran öfver Utskot-
tets betänkande, enär det, såsom skälgför afslag å
motionen, endast anfört: att afgiften för vägarnes
begagnande blifvit af Konung och Ständer genom
SecretaUtskottet vid 1765 års Riksdag beslutad. —
Jag kan ej föreställa mig att denna åtgärd af då
varande Konung och Ständer är mer helig än vågra
andra åtgärder, som blifvit vidtagne, men seder-
mera säsom onaturlige och orimlige upphäfvits. —
Hr af Ströms anförande synes helt och : ållet varit
grunden, hvarpå Utskottet byggt sitt betänkande,
han har åberopat förenämnde författning såsom
motiv för afgiftens bibehållande, med tillägg att;
afgiften allt sedan 1768 opålalt utgått; — men Hr
af Ström har icke upplyst, — icke eller har Ut-
skottet ansett det möda värdt undersöka — om 1766
års taxa ännpu efterlefves, eller om Konungen utan
Ständernes hörande den förändrat, hvilken senare
åtgärd skulle vara str:dande mot 60 Regerings-
formen. Detta har dock, om åberopade beslut
skul!e anses vara en sådan helgedom, att det cj
finge rubbas, (hvilket jag ej medgifver) bort tan
Att förändring i taxan -kett kan jag sluta deraf, alt
1834 års räkenskaper för Djurgårds-kassan uppta-
ger inkomsten af väg och bropenuingar till 325
Rdr B:co då de nu, efter Hr af Ströms uppgift
uppgå till 7,60 Ridr B:co. — Det west orimliga
utaf allt är, att eo sådan lägenhet som den Kongl.
Djurgården skall hafva rätt taga betalning för re-
sor ä deöfver löpande allmänna vägar, det vill
säga till Lulingö; på lika grund borde hvarje an-
nan väghballare vara berättigad tagaj betalning af
de resande, som färdas den väg, han underhåller. —
Alt arrendet af väg och broafgiften icke förslår att
dermed underhålla vägarne å Kongl. Djurgården
bör icke förundra någon, när man besinnar den
öfriga förvaltvivgen af hvad Kovgl. Djurgården af-
kastar, såsom exempel härpå vill jag anföra:
1:o från och med 1827 till och med 1334 är från
Kongl. Djurgården försålt 83,941 Lispund hö
emot. . so so so. vv vv RBRidr Bico 1:,597: 29. 2.
Afgår hergningskostnad 5447: 3. 4.
Diverse afgifter för pund-
ning och vägning . . 1703: 3.1.
- 4rn
Behållning R:dr Bico 5,446: 44 9.
Djurgårds-kassan har säledes fatt uppbära för
bvarje Lisp. omkring 5 sk,
2:0. Vuder lika tid har blifvit försålt 5 554!;
I
famnar vet emot ov. vo Ridr Bieo 17,5903: 19. 2
Afgår upphuggnuingskostnad . co. 46405: 19. 7.
Behållning RBidr Bico t,467: 47. 7.
Häraf följer att bebållningen för hvarje famu
appgår til den avsenliga summan af vära 43 sk.
Desse exempel visa tillräckligt, att förvaltningen
af Kovgl. Djurgårdess afkastning icke Järer vara väl
organiserad. Hvad vägnuderhållningen anbelangar
är trohgen dermed lika förhållunde, enär grus
köpes, ehuru sådant verkeligen finucs ä Djurvåvden
och är så beskuffadt att det kan begagnas vid Kongl.
Slottet Rosendal, Förvaltades inkomsterna ända-
målsenligt, skalle ingen bebhöfva beta a bvarken för
vägar eller broar, ty iukomsterne uppgingo från 1524
till 15: årligen till meltan 9, 30 åa 11,600 R:dr
B:co och deröfver, hvaraf Stats-kassan, för sommiar-
bete åt kavallerihästar årligen tillsläppt 3 a 4,060
R:r B:co. Passevolaneefonden bar icke eller blifvit
bortglömd, såsom t. ex. 1524 betaltes deraf 453 Rdr
23 sk och år 1S3t, 555 Ridr 42 sk. 3 rist. allt
Banco. Jag yrkar återremiss och förmodar, att Ut-
skboltet närmare undersöker förhållaudet, på det
rättvisa må ske åt alla.
Många instämde med Zetterberg. Å
Ola Jeppsson från Blekinge fästade uppmärksam-
het derpå, att Utskottet ej kunnat annat än avse
Lidingöbvernes omtvistade rättighet uti föreva-
rande hänseende sasom en rättsfråga, den der borde
afgöras af vederbörlig domstol.
Strindlund förmenade den princip vara ganska
riktig, alt de, som promenera på Djurgården och
roa sig der, böra äfven contribuera till vägar och
broars underhåll derstädes. En sådan, för hvarje
enskild högst obetydlig afeift ansåg talaren vida
rimligare, än om underhållet skulle ske på Statens
bekostnad, samt således de mest uflägsna provinser,
t ex Skäne och Lappland, komme att bidra till
Stackholmsboernas nöjen. Allmogen på Lidingön,
som icke har någon anvan väg till Stockbolm, att
till lands trausportera sina producter, borde dere-
mot befrias från ifrågavarande afgift, i likhet med
hvad å flera orter är brukligt, hvarest väg- och bro-
afgift väl af andra vägfarande erlägges, men der
den trafikerunde allmogen dock derifrån är fri.