Dyvarje vag Kosta otver 12vVUvV ILdAr D:co mucen I ul-if derhall, beklagar jag i sanming Sveriges allmoge.lt Kougl. Djurgården, som jag anser utgöra en dyrbar; kunzssgård och som fordom varit i martal upptagen i, och ännu häftar för Extra rotering, håller ingen, väg, fastän allmänna lagen icke derifrån fritagerjs någon, ja, icke en gång de der bebyggda betydligalg lägenbeterna veta af elt sådant onus, då deremot! Lidingö-boerne icke allenast få betala vägafgift ochl, hålla en del af den väg, de färdas ä Konel. Djur-js gärden, utan ock ensamme hålla en annau väg derå, som de icke nyllja, och sor slites många gånger så mycket som de öfrige Djurgårdsvägarnc, neml. stora vägen från Roslags tull och så längt som Djurgärdens äg r räcka, utan att derföre åtnjuta någon för-l. mån. Att Lidingöbocrue icke äga så beqväm sjö väg, som finnes autydt, bevises bäst deraf, att del på enskild bekostnad byggt en flottbro från ön till fösta lundet, som är den längsta man känner, ochi som kostar öfver 40,000 R dr B:co, att de der må-. ste erlägga en vida bkögre afoift, än för Djurgårdsportarne, tyckes tala mera för än emot saken. Däl jag nu anhåller om återremiss, anhåller jag äfven vördsammast, att Utskottet ville tillstyrka, att atgifterna för Djurgårdsbron bestämmas serskildt , såsom förr varit fallet; att portafgifterue måtte upphöra, sedan inga högdjar mera äro att vakta, och att Djurgården måtte törbindas, att uten ersättning! håtla sina vägar likasom annan Svensk jord, och det så mycket heldre, som Hans Maj:t Konnngen sjelf låter underhålla de fritt upplåtne och mycket begagnade promenaderne å sitt sköna Rosendal; men, om detta icke kan låta sig göra, att portafolfterne då bädanefter endast må erläggas för de så kallade bättre åkdon, men allmogen för sig och sina körslor vara från all afgift vid Djurgärdsportarnekbefriad. BBvon Zweigbergk yttrade jemväl skrifteligen: Eburu jag icke hunnit eller haft tillfälle taga tillräcklig kännedom om rätta förhållandet med den Kongl. Djurgården och dess privilegier, kan jag icke undgå uttrycka min förundran öfver Utskottets betänkande, enär det, såsom skälgför afslag å motionen, endast anfört: att afgiften för vägarnes begagnande blifvit af Konung och Ständer genom SecretaUtskottet vid 1765 års Riksdag beslutad. — Jag kan ej föreställa mig att denna åtgärd af då varande Konung och Ständer är mer helig än vågra andra åtgärder, som blifvit vidtagne, men sedermera säsom onaturlige och orimlige upphäfvits. — Hr af Ströms anförande synes helt och : ållet varit grunden, hvarpå Utskottet byggt sitt betänkande, han har åberopat förenämnde författning såsom motiv för afgiftens bibehållande, med tillägg att; afgiften allt sedan 1768 opålalt utgått; — men Hr af Ström har icke upplyst, — icke eller har Utskottet ansett det möda värdt undersöka — om 1766 års taxa ännpu efterlefves, eller om Konungen utan Ständernes hörande den förändrat, hvilken senare åtgärd skulle vara str:dande mot 60 Regeringsformen. Detta har dock, om åberopade beslut skul!e anses vara en sådan helgedom, att det cj finge rubbas, (hvilket jag ej medgifver) bort tan Att förändring i taxan -kett kan jag sluta deraf, alt 1834 års räkenskaper för Djurgårds-kassan upptager inkomsten af väg och bropenuingar till 325 Rdr B:co då de nu, efter Hr af Ströms uppgift uppgå till 7,60 Ridr B:co. — Det west orimliga utaf allt är, att eo sådan lägenhet som den Kongl. Djurgården skall hafva rätt taga betalning för resor ä deöfver löpande allmänna vägar, det vill säga till Lulingö; på lika grund borde hvarje annan väghballare vara berättigad tagaj betalning af de resande, som färdas den väg, han underhåller. — Alt arrendet af väg och broafgiften icke förslår att dermed underhålla vägarne å Kongl. Djurgården bör icke förundra någon, när man besinnar den öfriga förvaltvivgen af hvad Kovgl. Djurgården afkastar, såsom exempel härpå vill jag anföra: 1:o från och med 1827 till och med 1334 är från Kongl. Djurgården försålt 83,941 Lispund hö emot. . so so so. vv vv RBRidr Bico 1:,597: 29. 2. Afgår hergningskostnad 5447: 3. 4. Diverse afgifter för pundning och vägning . . 1703: 3.1. 4rn Behållning R:dr Bico 5,446: 44 9. Djurgårds-kassan har säledes fatt uppbära för bvarje Lisp. omkring 5 sk, 2:0. Vuder lika tid har blifvit försålt 5 554!; I famnar vet emot ov. vo Ridr Bieo 17,5903: 19. 2 Afgår upphuggnuingskostnad . co. 46405: 19. 7. Behållning RBidr Bico t,467: 47. 7. Häraf följer att bebållningen för hvarje famu appgår til den avsenliga summan af vära 43 sk. Desse exempel visa tillräckligt, att förvaltningen af Kovgl. Djurgårdess afkastning icke Järer vara väl organiserad. Hvad vägnuderhållningen anbelangar är trohgen dermed lika förhållunde, enär grus köpes, ehuru sådant verkeligen finucs ä Djurvåvden och är så beskuffadt att det kan begagnas vid Kongl. Slottet Rosendal, Förvaltades inkomsterna ändamålsenligt, skalle ingen bebhöfva beta a bvarken för vägar eller broar, ty iukomsterne uppgingo från 1524 till 15: årligen till meltan 9, 30 åa 11,600 R:dr B:co och deröfver, hvaraf Stats-kassan, för sommiarbete åt kavallerihästar årligen tillsläppt 3 a 4,060 R:r B:co. Passevolaneefonden bar icke eller blifvit bortglömd, såsom t. ex. 1524 betaltes deraf 453 Rdr 23 sk och år 1S3t, 555 Ridr 42 sk. 3 rist. allt Banco. Jag yrkar återremiss och förmodar, att Utskboltet närmare undersöker förhållaudet, på det rättvisa må ske åt alla. Många instämde med Zetterberg. Å Ola Jeppsson från Blekinge fästade uppmärksamhet derpå, att Utskottet ej kunnat annat än avse Lidingöbvernes omtvistade rättighet uti förevarande hänseende sasom en rättsfråga, den der borde afgöras af vederbörlig domstol. Strindlund förmenade den princip vara ganska riktig, alt de, som promenera på Djurgården och roa sig der, böra äfven contribuera till vägar och broars underhåll derstädes. En sådan, för hvarje enskild högst obetydlig afeift ansåg talaren vida rimligare, än om underhållet skulle ske på Statens bekostnad, samt således de mest uflägsna provinser, t ex Skäne och Lappland, komme att bidra till Stackholmsboernas nöjen. Allmogen på Lidingön, som icke har någon anvan väg till Stockbolm, att till lands trausportera sina producter, borde deremot befrias från ifrågavarande afgift, i likhet med hvad å flera orter är brukligt, hvarest vägoch broafgift väl af andra vägfarande erlägges, men der den trafikerunde allmogen dock derifrån är fri.