Tallmänna ordningen, samt på ojjenltiig mMyndigehets-uppmaniay icke låter sig till ordning veh estillhet återföras, Då vi lefva i ett lagbundet samhälle, bör väl ej en författning motarbetas, hvars ändamål är att skydda fredlige medborgare från öfvervald, och hvilken författning syntes Tal. i denna del så tydhg, att dem skäligen icke kan missförstås. Utskottets förslag var välgrundadt och ändring behöfdes blotti7 S, enligt hvad Zetterberg uti sin reservation andragit, samt uti 10 det tilllägg, hvarå flere Talare, under denna öfverläggning, fästat uppmärksamhet. Strindiund godkände de mot 10 59 gjorda anmärkningar, samt önskade, det orden: woffentelig mynediyhet närmare måtte bestämmas Men i öfrigt fann han Utskottets förslag väl utarbetadt, och hbemställde, särskilt i afseende på 10 5. om och i bvad mån fredlige medborgare, 1 synnerhet i större städer, och allra synnuerligast i hufvudstaden, skulle kunna vara trygga till sine personer och egendom, derest icke allvarliga straffbestämmelser i Lagen inrymdes mot våld af sådana, som, utan att egentligen göra uppror, likväl störa lugnet och allmänna ordningen och icke låta sig äterföras till stillhet på offentlig myndighets-uppmaning. Med Nils Persson från Södermanland och Strind lund instämde Peter Persson i Slatthult och Peter Jönsson, begge från Jönköpings Län. Per Jönsson från Skåne önskade äfven att Lagen måtte bereda åt hvarje rättsinnad samhällsmedlem allt det skydd, som med samhällets bästa kan vara förenligt. Men ban ansåg Ståndet icke böra vara alltför brådskyndande med att antaga speciella lagförändringar, helst den tid icke torde vara aflägsen, som får glädja sig öfver nya Lagförslaget i sin helhet. Den Lag, fortfor Tal., som grundar sig på folkets öfvertygelse, och som folket af erfarenhet finner vara för sig lämpelig, är vida bättre än den, som stiftas genom en voteringsselel, utan att måhända ens vara känd af folket, förr än den genast skall efterlefvas. — Hvad särskildt vidkommer 6 Y i förevarande förslag, så fruktade Tal, att den i sitt närvarande skick till och med skulle kunna tillämpas på ungdomens ystra sammankomster vid julbögtiden och andra tillfällen, då visserligen icke någons lugn störes, men det latteligen kunde hända, att upgdomen i sin yra vägrade att lyda den så kallade vwoffentliga myndigheten, då densamma sökte störa de bullrande nöjesa. Sädant vore att lägga betsel och töm på meuniskor, hvilka icke hafva för afsigt att bryta samhällsordningen. Yrkade återremiss. Zetterberg yttrade: Man har satt i fråga att förtydliga orden amentghet eller annan afolkmängd.n Att bestämma huru stort antal erfordras för att få detta namn, torde vara svårt. Sådant beror på olika förhållanden och omständigheter. Jag har hört oppgifvas, att i Frankrike anses 10 såsom minimum, ifråga om upplopp. Att bestämma något visst an tal i detta hänseende, synes mig dock olämpligt. Antoge man t. ex. 30, sä skulle det ej anses för upplopp, om en enda fattades i antalet, så att detta endast utgjorde 29. Det är uppsåtet, som i slikt fall bör afses och icke mängden. Hvad åter orden: uoffentlig myndigheto vidkommer, så menas naturligtvis dermed den civila auktoritet, som å öfverhetens vägnar äger att ställa till rätta vid uppkommen oordning, denna myndighet må då hafva ett eiler annat namn. Beträffande 6 S, så torde man blott läsa den till slut, för att finna den vara bygd på de mest billiga grunder, och ingalunda kunna misstydas. Vid 7 S åberopade Pal. den af BondeStåndets Ledamöter i Utskottet afgifna och vid betänkandet fogade reservation. — 10 8 hade bordt vara mera liberal, men den är ingalunda farlig. Den är vida mildare, än 1816 års förordning, och kan icke medföra något egenteligt besvär i afseende på den föreskrifna anmälan, i synnerhet som offentelig myndighet lärer finnas i hvarje socken. Sahlström ville till en början förklara, att han icke uppstått för att försvara Utskottets förslag i dess helhet, helst detsamma tarfvar, i flera hänseenden, utredning i anledding af de nu emot detsamma gjorde anmärkningar, Han endast hade velat lemna några korta upplysningar, men var i sådant afseende nu förekommen af Zetterberg. Det torde, fortfor Tal., vara öfverflödigt att anmärka, att alla sådana sammankomster, som i särskilte Författningar äro föreskrifne, eller af vederbörande embetsmyndighet utlysas, såsom för väghållning, skallgång,sockenstimma, samt hvarjehanda kommunal-bestyr, ingalunda kunna iubegripas under 10 Y:s stadgande. Ändamålet med hela förevarande Förslag är att förebygga laglöshet i de fall, som det upptager. Dethufvudsakligen nyttiga deri är dels att endast ctvil myndighet skulle äga förordna, huruvida vapen må, till stillande af uppror, användas, samt när bruket deraf hör upphöra, dels att ausvars-bestiimmelser äro stadgade för den myndighet, som vid sådana tillfällen sin makt missbrukar eller underlåter sin skyldighet fullgöra. Elike ansvarsbestämmelser hafva hittills varit inga eller högst otillräckliga. Emot S hafva, såsom nämndt är, Bonde-Ståndets Ledamöter i Utskottet anmält sin reservation. Yrkade återremiss. Lars Larsson från Elfsborgs Län var ingen vän af partiella Lagförändringar, särdeles då vi snart hafva att vänta den reform, som genom aya Lagförslaget åsyftas. Af detta skäl ifrade han ock, vid sistlidne Riksmöte, mot den då föreslagna ändringen i 5 Cap. 4 S Missgernings-Balken. Att intet vanns genom denna ändring, har erfarenheten ådagalagt e ännu gällande lagar och författningar emot o-l: lofliga folksamlingar hafva hittills icke visat sig vara otillräckliga, hvadan ock en omstöpning i detta speciella afseende icke synes af behofvet påkallad. Men om å Lag-Utskottets förevarande förslag skall fästas afseende, så torde de anmärkningar böra i-l akttagas, hvilka mot detsamma äro af flera talare här framstälda. Lars Larsson kunde likväl icke dela dem alla, t. ex. den om en närmare bestämmelse af orden: umenighebt och folkmängd, ty, il fråga om upplopp, bör mera afseende fästas vid uppsåtet, än vid numerären. I afseende på 10 S1 instämde han med dem, som ansett densamma böra ! så förtydligas, att den ej står i strid med kommnnallagar och särskildta författningar. Yrkade återremiss. Dahllöf medgaf visserligen, att vi icke böra sakna sådana lagstadganden, som trygga den fredlige medborgaren mot hvarjehanda väldsverkan ; men han vidblet dena anmärkning, som han i detta Stånd . an : j L j ( l 4 j s ! ; . ; ; ES