nom sökt sätta ansvarighets-lagen i förhållande till
106 SR. F
Biskop Holmström faun ej myeket skäl till för-
ändrisgarne. Ansvaren voro för stränga, och til-
lägget 15 S., att den afsatte Rådsledamoten ej finge
beklida någon annan sysla incm Stats-Rådet obehöf-
ligt. Ofriga öfverträdelser mot grundlags SS voro
endast alt anmäla efter 107 S. BR. F. som dock bär
här vore öfverskriden. Tal. åberopade för öfrigt
Hr Lagererens reservation.
Prosten P. P:son Svedelius instämde med förra
Tal.. men anmärkte att :1 4 af nuvarande ansva-
righetslag vore utesluten ; hvilket Tal. ogillade, e-
medan den sore af mycken vigt, såsom bestämman:
de tiden, inom hvilken Const:s-Utskottet hade rätt
att granska Stats-Rådets Protocoller.
Prosten Säve redogjorde vidare för Ut:sförfaran-
de, och alt man infört om gruvdlagens öfverträ-
dande, derföre att man sett detta kunna ske.
Prosten Hallström fann Utskottet väl hafva baft
anledning till tillägget; men Utskottet hade felat
deri, att med samma straff belägga alla dessa olika
öfverträdetlser. Det hade altid varit ansedt som ett
palladium för ett folks frihet, att få deltaga i lag-
stiftning, och derför vore ett tillstyrkande, som sto-
de i strid dermed, också en större straffskyldighet.
Instämde för öfrigt med Hr Holmström deri, att
ansvarighetslagen bör stå i föreningen med grund:
lagen ; men ansåg d. 6 S., såsom obehörig, böra ut-
gå. Mänga förenade sig derom
Biskop Bolmström fann betänkligt, att yrka stad-
ganden för råd till öfverträdelser af öfriga civillag-
stiftningen, då emellan den economiska och civila
vore svårt att göra full skilnad. Tal. fästade dess-
utom uppmärksamheten derpå, att väl må stadgas
om öfverträdelser af grundlagen ; men att det vore
olämpligt att dervid ifrågasätta ansvar för råd till
öfverträdande af Rikets öfriga lagar, som omöjligt
kunna vara af alla till alla delar kända.
Dr Wallin instämde med Hrr Hallström och Holm
ström, hvad angår 5 och 6 SS
Prosten Säve anmärkte, att samtliga öfverträdel-
ser kunde vara så lindriga, att de ej borde jemfö-
ras med dem i 3 S.
Biskop Heurlin yrkade att ansvar för tillstyrkan-
de emot Rikets öfriga lagar borde utgå, eller endast
drabba den föredragande; grundlagens iakttagande
vore endast en fordran af alla
Bet. återremitterades.
Vid Betänkanderna N:o 128, 129, 230 och 131
biföllos Ut:s afstyrkanden; vid det sistnämnda efter
någon öfverlägg ning. N:o 1:32 hade samma öde.
Bet. 1:33, om närmare bestämmelse, huru förhål-
las bör, när vid lagfart fullständiga!åtkomsthandlin-
gar saknas. Ut:s tillstyrkande, att, i sådant fall,
Domare må vara skyldig, att så väl å tingssället
anslå, som äfven på predikstolarne låta uppläsa
och i allmänna tidningarne införa kungörelse om
fastas beviljande, samt att klander deremot kunna
inom år och dag fråz kungörandet anmälas, blef
bifallet, efter en stunds öfverläggning.
Derefter förekom ingenting af särdeles vigt, förr
än till öfverläggning företors
Allm. Besvärs och Ekonomi-Ut:s Bet. N:o 43, om säte-
riers samt rå och rörshemmans deltagande i fjerdings-
mans aflöning, hvartill Utskottet lemnar sitt tillstyr-
kande. De flesteTal., som öfver detta ämne yttrade sig,
voro för bifall till detsamma, heldst derigenom ehuru
i obetydlig mon bidrages till de på jordbruket ojemnt
hvilande tyngdernas jemnare fördelande, andra åter
ansågo sig ej kunna gilla förslaget, dels derför, att
det vore asvar på sakp, såsom en ledamot yttrade sig,
dels derföre att det skulle alldeles störa ordningen
inom kommunen, om det ginge i verkställighet, dels
också emedan det vore en stöt mot privilegierna.
Vid företagen omröstning afslogs Bet. med 21 nej!
mot 10 ja, som voro för bifall dertill. Derpå bi-)
föllos åtskillige mindre betydliga Betänkanden;
hvarefter förekom
Allm. Besvärs- och Ekon. Ut:s Bet. N:o 103, om
Domares skyldighet att lemna förteckning på dem,
som inför rätt gjort sig saker till brott som åtföl-
jes af vanfrejd. Deröfver talade
Prosten Sandberg, som förklarade anledningarne
till sin motion, och ansåg det ej vara nr vägen,
att presten får känna de personer, som han skall ge
betyg. Derom förenade sig Dr Bexell,
Biskop Butsch hade hört förre Tal. redogöra för
de skäl som han sökt i Utskottet göra gällan-
de; och befarade, utan denna åtgärd, det blifva
omöjligt att kunna gifva rigtiga betyg.
Prosten Örnberg hade deltagit i Ut:s förhand-
lingar, men ansåg ej något nytt stadgande behöf-
ligt, då Domaren redan nu vore skyldig inberätta,
hvad som anginge verklig vanfrejd; ville dock bi-
falla Bet., då Utskottet gått en medelväg.
D:r Agrell frågade huru presten skall kunna pre-
stera betyg, om han ej fär uppgift af Domaren; och
önskade sådana rigtiga uppgifter.
Prosten Hallbeck trodde anledningen till motio-
nen legat i Domarens försumlighet af hvad 1823
års kungörelse dem ålägger. Behofvet af sådane
uppgifter vore gifvet; och önskade Tal, ederför bi-
fall till Bet.
Biskop Holmström vågade ej tillstyrka bifall, ty
Domare hade altid inom Utskottet gjort svårighet
vid sådane uppgifters meddelande, Det vore i Ta-
larens tanka bäst, att åtnöja sig med det nu gjor-
da tillägget.
Prosten Landberg upplyste att kungörelsen af
1823 vore ofullständig, då den endast handlade om
de gröfsta förbrytelserna, såsom mord; ansåg mo-
tionen ej bordt fyrkastas, då den ec) innehållit nå-
got orimligt, fastän den afsett mindre förbrytelser.
Bet. bifölls.
Derpå förekom Bet. N:o 104, om tillsättande af
Länsmanssysslor, ock cervid föreslagit kunskapsprof,
som en stund var under öfverläggning, och ansägs
af somliga Tal. kvnna afs!ås, då det borde bero på
Lands! öfdingarne Ive att derom besluta. Audra
äter funno profv ande af mycken vigt, och
att just ett sådant examinerande, som borde om
fatta kameralvetensiopea, hvari sökanden , utan
att hafya unde vnutversitetsexamen , kuvde
gjort sig hem: 2 sun!le bidraga dertill, att
de äldre Embetsminuo, beldst om Landsböfdingenj:
anstälde som exåminaetor än den ene än åter en an-
nan af fogdarne, blefve tvungna att bålla sig uppe
ifven i det theoretiska ; hvilket just vore afsigtien
med de inom embetsverken vanliga examina ian-
ra länder. Bet. bifölls.
BONDESTÅNDET.
nan - R- AR, ää