vidbiltvandetl at den gala UCYliNMiIBotVI VET COBEN
i hvad den rörer berednings- och taxeringskomit-lp
terna, reserverade sig mot detta beslut, såsom för-1,
anledande till ytterligare besvär för Utsk:ts nyalk
trycknisgsomkostnader och riksdagens förlängning, lj,
och dessutom såsom alldeles onödixt. Om denna
reservation förenade sig Hrr Hvasser, Lundblad och
strand.
Derpå fortsattes Bevillningsförordningen, der bör-1a
jam var att göra med 112 S. om Pröfningskomit- 11:
teen. T
Prosten Källgren anmärkte der, att redaction bor- å
de förärdras på så sätt, att vid granskning af Be- Ib
redningskomitteens ätgärder, tillsattes ock Taxe- fc
ringskomitteens; hvilket bifölls och under fortsätt-
niogen flera gånger fick observeras. För öfrigt bi-Ja
fölls 5. b
113 SS om Landshöfdingens rösträttighet i Pröf-ld
ningskomitteen omordades mycket. En delafstån-Ib
det ansåg denna rösträttighet för Landshöfdiugen
alldeles onödig, då han såsom ordförande endast Ih
bör leda öfverläggningarne, lemna upplysningar,n
och, såsom en högre kronans funktionär, ej bör!k
hafva annorlunda att göra med beskattningen hvarilg
Regeringen sjelf ej lägger sig, än såsom en ledan-ll
de organ, helst meningen vore, att dessa pröfnings-ls!
komitteer skola blifva en början till municipalsty-Ib
n
f
f
relse. Andra åter funno i denna åsigt ett ofta öf-
verklagadt misstroende till embetsmännen, och sågo
intet skäl för att heröfva honom en hittils bevarad
rättighet, önskandes för öfrigt, att uti dessa sorters
embetsrmän se någonting annat, än blotta paraddoc-
kor, och att, när vid kommittterna balfva antalet lt
stadnar mot halfva, i Landshöfdingens röst hafvall
den afgörande, äfvensom att han i öfrigt måtte hål-s
la klass- och distriktintressena 1 jemnvigt. L
Vid derpå företagen votering segrade deras me-
ning, som voro för rösträttighet med 30 röster, motif
23 som voro för sednarc Bet. N:o; 27, eller attit
Landshöfdingen vid pröfningskomittten skall varali
utan röst. Följande 55. biföllos, till dess derpå fö-
rekom 125 . der Pröfuingskomitteen föresläs blif-ls
va en högsta instans, hvarifrån intet val skulle egals
rum. Öfver denna punkt uppstod en lång diskus
sion, hvaraf följande är bufvudsakliga innehållet. ls
Prosten Åstrand ansåg den böra vara högsta in-Js
stansen, dä den såsom lokalauktoritet måste bättre
än KammwmarRätten känna förhällanderna, I
Prosten Källgren trodde doek någon gång kunnall
behöfvas fa vädja, en mening, som Utsk:t sjelft,
enligt hvad Tal. uppläste ur dess Bet., till en del
byllat, då det på tlera ställen ansett motsatsen be-
tänklig. .
Prosten Sandberg ansåg det väl betänkligt, att
låta den så der få afgöra, men den skulle, enligt
Hr Åstrand, vara just en billig auktoritet, Provins- Ja
intresset befarade åtminstone icke Tal, kunna tillle
den grad taga öfverband, att deraf vore något att I
befara. När Landshöfdingen bar rösträttighet, vo-l!
re ej vådligt alt låta pröfningskomitteen få afgöra I
a
1
ed
- Yrkade bifall till Bet. :
Prosten Sylwan fann det ej otänkbart, att en så
dan rätt kan rätta sig efter vpinionen för dagen,
och utötva orättvisor; att der kunde göras sädane
uppgifter, att nägon förorättad väl skulle kunna be-
böfva få anföra klagomål.
Prosten Sidner hade ansett den böra vara sista
instansen; äberopade sin reservation. Taxeringen
vore ej annat än ett bedömande af skattdragandes
belägenhet och förmäga, och fordrades dertill kän-
nedom af ej blott lokala, utan äfven personala för-
hållanden; och. då vid pröfningen, Konungens Be-
fallningshafvande vore närvarande med rösträttig-
het, tyckte Tal. deri vara inbegripet, att på stäl-
Ict finnes en person, som tillser, buru det tillgätt
och tillgår; hvarföre ej vore någon fara vid att lå:
ta Pröfningskomittten vara högsta instans.
Prosten Lundblad var väl af den tanka, att pröf-
ningskomittcer kunde uträtta allt, men också att
det vore ganska vådligt, att göra dem till en hög-
sta instans. Tal. föreslog derföre vad direkte till
konungen.
Prosten Hallbeck fruktade, då kammarrätten be-
gärt ett icke obetydligt anslag nu, till följe af ö-
kade göromål, att dess behof ännu ytterligare kun-
de ökas, om den skulle besväras med mera klagomål,
och ville derföre bifalla Bet.
Prosten Nordhammar hoppades genom nu gjorda
förslag just skola vinnas ändamålet af en noggran
nare undersökning och rättvisare debitering; ty så-
dan bade Tal. funnit menniskan, att, när det be-
ror på henne att väga, hon väger icke en utan två,
ja flera gånger. Allt skulle vinnas genom föreslag-
na ändringar. Prosten BexclU instämde.
Prosten Afzelius trodde verkligen kunna hända,
stt en person genom afund och oriktiga uppgifter
kunde blifva för drygt skattebelagd; och hade händt,
att embetsmän blifvit uppskattade för dubbelt så
stora inkomster, som de verkligen haft, hvarföre
borde vara tillfälle att få vädja till Kammarrätten.
Doktor Moren ansäg nödvändigt, alt en jemnan-
de auktoritet för de ensidiga intressena finnes; In-
stämde med Hr Luudblad. Eno generalpröfnings-
komittee vore af nöden, eller också vad till Karm-
marrätten. Flere instämde.
D:r Wallin instämde med Hr Afzelius Tal. ha-
de sett, buru litet ofta nog gjorts afseende på bil-l
lighet och rättvisa, och ansåg af vigt, att någon an-
nan höere komittt eller instans finnes, då eljest
ganska olika tillämpning skulle ske inom samma
län. Till Konungen direkte vore bäst få framställa
förbållanderna i full dager; åtminstone, i annat fall,
borde den gamla ordningen bibehållas.
Prosten Säve ansåg ej omöjligt, att pröfnings-
komitteen kan misstaga sig, och visste att, vid en
omröstning det oftast vore slumpen som afgjorde.
Dessa förhällanden vore likväl så heliga, och af så
mycken vigt, att en sä fulit beslutande rätt ej bor-
de medgifvas. En Pastor kände Tal., som uppgaf
sina inkomster till 2000 Rdr, men Taxeringskomit-
teen uppförde honom för 3000 Rdr. Han utlyste
derpå Sina inkomster på auktion, Men ingen ville
gifva 2000 Rdr. Vid Pröfningskomitteen, der han
öreviste bevis häröfver, vidblefs Taxeringskomit-
teens uppskattning, i hopp om spanmålens stigande;
hvarpå han i Kammarrätten sökte och fick ändring.
denna rätt, eller direkte hos konungen borde
derföre ävdring få sökas.
Prosten Örnberg önskade, att Pröfningskomitteen
mätte vara sista instansen, hvaraf ej Tal. fruktade
någon våda Den kunde väl begä misstag, men,
med all aktning för Kammarrätten, hoppades Tal
mera rättvisa af komitteen. I Kammarrätten hade
snarare förhöjning ckelt, än CR Mågon gåve Hövskad
-—
—- MN — nt
MA Fp OM VV MP mm FR