vidbiltvandetl at den gala UCYliNMiIBotVI VET COBEN i hvad den rörer beredningsoch taxeringskomit-lp terna, reserverade sig mot detta beslut, såsom för-1, anledande till ytterligare besvär för Utsk:ts nyalk trycknisgsomkostnader och riksdagens förlängning, lj, och dessutom såsom alldeles onödixt. Om denna reservation förenade sig Hrr Hvasser, Lundblad och strand. Derpå fortsattes Bevillningsförordningen, der bör-1a jam var att göra med 112 S. om Pröfningskomit11: teen. T Prosten Källgren anmärkte der, att redaction borå de förärdras på så sätt, att vid granskning af BeIb redningskomitteens ätgärder, tillsattes ock Taxefc ringskomitteens; hvilket bifölls och under fortsättniogen flera gånger fick observeras. För öfrigt bi-Ja fölls 5. b 113 SS om Landshöfdingens rösträttighet i Pröf-ld ningskomitteen omordades mycket. En delafstån-Ib det ansåg denna rösträttighet för Landshöfdiugen alldeles onödig, då han såsom ordförande endast Ih bör leda öfverläggningarne, lemna upplysningar,n och, såsom en högre kronans funktionär, ej bör!k hafva annorlunda att göra med beskattningen hvarilg Regeringen sjelf ej lägger sig, än såsom en ledan-ll de organ, helst meningen vore, att dessa pröfnings-ls! komitteer skola blifva en början till municipalsty-Ib n f f relse. Andra åter funno i denna åsigt ett ofta öfverklagadt misstroende till embetsmännen, och sågo intet skäl för att heröfva honom en hittils bevarad rättighet, önskandes för öfrigt, att uti dessa sorters embetsrmän se någonting annat, än blotta paraddockor, och att, när vid kommittterna balfva antalet lt stadnar mot halfva, i Landshöfdingens röst hafvall den afgörande, äfvensom att han i öfrigt måtte hål-s la klassoch distriktintressena 1 jemnvigt. L Vid derpå företagen votering segrade deras mening, som voro för rösträttighet med 30 röster, motif 23 som voro för sednarc Bet. N:o; 27, eller attit Landshöfdingen vid pröfningskomittten skall varali utan röst. Följande 55. biföllos, till dess derpå förekom 125 . der Pröfuingskomitteen föresläs blif-ls va en högsta instans, hvarifrån intet val skulle egals rum. Öfver denna punkt uppstod en lång diskus sion, hvaraf följande är bufvudsakliga innehållet. ls Prosten Åstrand ansåg den böra vara högsta in-Js stansen, dä den såsom lokalauktoritet måste bättre än KammwmarRätten känna förhällanderna, I Prosten Källgren trodde doek någon gång kunnall behöfvas fa vädja, en mening, som Utsk:t sjelft, enligt hvad Tal. uppläste ur dess Bet., till en del byllat, då det på tlera ställen ansett motsatsen betänklig. . Prosten Sandberg ansåg det väl betänkligt, att låta den så der få afgöra, men den skulle, enligt Hr Åstrand, vara just en billig auktoritet, ProvinsJa intresset befarade åtminstone icke Tal, kunna tillle den grad taga öfverband, att deraf vore något att I befara. När Landshöfdingen bar rösträttighet, vo-l! re ej vådligt alt låta pröfningskomitteen få afgöra I a 1 ed Yrkade bifall till Bet. : Prosten Sylwan fann det ej otänkbart, att en så dan rätt kan rätta sig efter vpinionen för dagen, och utötva orättvisor; att der kunde göras sädane uppgifter, att nägon förorättad väl skulle kunna beböfva få anföra klagomål. Prosten Sidner hade ansett den böra vara sista instansen; äberopade sin reservation. Taxeringen vore ej annat än ett bedömande af skattdragandes belägenhet och förmäga, och fordrades dertill kännedom af ej blott lokala, utan äfven personala förhållanden; och. då vid pröfningen, Konungens Befallningshafvande vore närvarande med rösträttighet, tyckte Tal. deri vara inbegripet, att på stälIct finnes en person, som tillser, buru det tillgätt och tillgår; hvarföre ej vore någon fara vid att lå: ta Pröfningskomittten vara högsta instans. Prosten Lundblad var väl af den tanka, att pröfningskomittcer kunde uträtta allt, men också att det vore ganska vådligt, att göra dem till en högsta instans. Tal. föreslog derföre vad direkte till konungen. Prosten Hallbeck fruktade, då kammarrätten begärt ett icke obetydligt anslag nu, till följe af ökade göromål, att dess behof ännu ytterligare kunde ökas, om den skulle besväras med mera klagomål, och ville derföre bifalla Bet. Prosten Nordhammar hoppades genom nu gjorda förslag just skola vinnas ändamålet af en noggran nare undersökning och rättvisare debitering; ty sådan bade Tal. funnit menniskan, att, när det beror på henne att väga, hon väger icke en utan två, ja flera gånger. Allt skulle vinnas genom föreslagna ändringar. Prosten BexclU instämde. Prosten Afzelius trodde verkligen kunna hända, stt en person genom afund och oriktiga uppgifter kunde blifva för drygt skattebelagd; och hade händt, att embetsmän blifvit uppskattade för dubbelt så stora inkomster, som de verkligen haft, hvarföre borde vara tillfälle att få vädja till Kammarrätten. Doktor Moren ansäg nödvändigt, alt en jemnande auktoritet för de ensidiga intressena finnes; Instämde med Hr Luudblad. Eno generalpröfningskomittee vore af nöden, eller också vad till Karmmarrätten. Flere instämde. D:r Wallin instämde med Hr Afzelius Tal. hade sett, buru litet ofta nog gjorts afseende på bil-l lighet och rättvisa, och ansåg af vigt, att någon annan höere komittt eller instans finnes, då eljest ganska olika tillämpning skulle ske inom samma län. Till Konungen direkte vore bäst få framställa förbållanderna i full dager; åtminstone, i annat fall, borde den gamla ordningen bibehållas. Prosten Säve ansåg ej omöjligt, att pröfningskomitteen kan misstaga sig, och visste att, vid en omröstning det oftast vore slumpen som afgjorde. Dessa förhällanden vore likväl så heliga, och af så mycken vigt, att en sä fulit beslutande rätt ej borde medgifvas. En Pastor kände Tal., som uppgaf sina inkomster till 2000 Rdr, men Taxeringskomitteen uppförde honom för 3000 Rdr. Han utlyste derpå Sina inkomster på auktion, Men ingen ville gifva 2000 Rdr. Vid Pröfningskomitteen, der han öreviste bevis häröfver, vidblefs Taxeringskomitteens uppskattning, i hopp om spanmålens stigande; hvarpå han i Kammarrätten sökte och fick ändring. denna rätt, eller direkte hos konungen borde derföre ävdring få sökas. Prosten Örnberg önskade, att Pröfningskomitteen mätte vara sista instansen, hvaraf ej Tal. fruktade någon våda Den kunde väl begä misstag, men, med all aktning för Kammarrätten, hoppades Tal mera rättvisa af komitteen. I Kammarrätten hade snarare förhöjning ckelt, än CR Mågon gåve Hövskad -— —MN — nt MA Fp OM VV MP mm FR