al vackta motioner om andring 19 ap. Missger-jil
nings-Balken.
Härvid utläto sig: -
Sven Heurlin frän Kronobergs län: Då, vid sist-
lidne Riksdag, fråga väcktes om ändring af 5 Kap.
1 5 Missgernings-Balken, protesterade jag högeli-
gen deremot. Jag råkade då illa ut för ett måhän-
da något fritt uttryck, då jag nyttjade ordet af-
grundsförslag, hvilket uttryck af mine politiske
vedersakare omfattades, för att, såsom ordspråket
lyder, steka mig vid sakta eld. Jag yttrade äfven
dä, att medborgares ufärd icke kunde betraktas så-
som någon ersättning åt Konungens Maj:t för det
tadel, som någon tillåtit sig mot högstdensammes
gerningar. Jag hyste äfven då den farhåga, att
man i lagskipningen skulle kunna gå så långt, att
anse ordet agerningar liktydigt med handlingar,
handlingar hka med beslut t konseljen, klander li-
ka med tadel, tadel lika med lasteligt tal, och här-
af draga den slutsats, att ett klander af nägon re-
geringsåtgärd innefattade alasteligt tal emot Ko-
nungenn. Tiden sedan sista riksdag har utvisat,
hvilka följder ena sädan tolkning kan medföra. Ett
allmänt kändt faktum har väckt oroi hvarje Svensk
mans hjerta. Jag hade derföre trott det öfverens-
stämma med fotkets önskan, derest LagUtskottet
föreslagit borttagande af det tvetydliga ordet ager-
ningarp ur ifrägavarande S. Derigenom skulle Ko-
nungens Majestät ingalunda lida, men en oriktig
och med gamla lagens anda ingalunda öfverensstäm-
mande tolkning af detta lagrum för framtiden före-
byggas. Yrkade äterremiss at betänkandet.
Petter Persson i Ädelfors och Petter Mårtensson
från Jönköpings, Petter Gabrieisson frän Krono-
bergs, Anders Johnsson i Tuna och Anders Nilsson
från Östergöthland, Ephraim Larsson från Elfsborgs
och Nils Magnusson fråu Calmare Län ms. Il. in-
stämde med Heurlin.
Hans Jansson från Elfsborgs län: aDå jag, vid
början af innevarande Riksdag, instämde uti Heur-
lins motion, att ordet agerningar måtte utgå från
5 Kap. 14 Missgerningsbalken, skedde sådant för
att förekomma den orätta tolkning, som man i sed-
vare tider gifvit åt detta ord, da man derunder äf-
ven wmbegriper regeringsärenden. En sådan tolk-
ning instämmer ingalunda med ett konstitutionelt
samhällsskick, der rådspersonalen ensam är ansva-
rig för regeringsärenderna, i enlighet med en sär-
skild ansvarighetslag. Konungens enskilda gernin-
gar deremot måste vara fredade från allt klander,
och det är ingalunda dessa, som i motionen äro af-
sedde. Det hade derföre varit avledning till den
förmodan, att Utskottet fästat mera uppmärksam-
het vid samma motion. Derest 1777 ars Kongl.
Bref tydeligen uttryckte, att äfven om det förmen-
ta klandret skett uti tryckt skrift, skulle Kongl.!
Maj:ts beslut om målets upptagande först inhemtas,
innan åtalet fick fullföljas, så vore i detta afseen-
de väådan mindre. Men i sakernas närvarande
ställning är den förcslagna ändringen verkeligen
behöflig.
Vice Talmannen Per Eriksson från Wermland
och en stor del af Ständets öfriga ledamöter in-li
stämde med Hans Jansson.
Benrik Andersson från Örebro län: Vid remissen
af ifrågavarande motion instämde äfven jag deruti,!l
emedan jag ansåg den föreslagna förändringen varaly
af behofvet påkallad. Jag delar nu derföre lika,
mening med H-urlin och Hans Jansson, och yrkar I
återremiss af Betänkandet, äfven hvad angår 2 ih
5 Kap. Missgerningsbalken, helstUtskottet yttrat,
sig anse de i samma lagrum utsatte straff för till-!4k
(0
I
t
d
r
1
mm AK
I -
I mm mm -—
rr Am mom ss moms Ku mm rm mm
- -—-
vitelser och smädliga yttranden mot Konungens och
Riksens Råd i sjelfva verket hafva upphört att gäl-
la, sedan dessa embetsmän numera icke finnas, så-
dana lagen dem förutsätter.n
Strindlund: al all lagstiftning torde den sats vara
obestridlig, att olika grader af brott fordra olika
straff. Det var denna grundsats, som gjorde sig
gällande, då Ständerna vid sistlidne Riksdag beslö-!v
to en gradation äfven af det straff, som 5 Kap. Ah
9. Missgerningsbalken utsätter, och hvilket, i anse-jt
ende till sin stränghet, förut icke kunnat vinna til-J)
lämpning. Redaktionen af förevarande lagrum, så-3
dan det nu mera lyder, är, vätt förstädd, efter minY
tanka mycket oskadlig. Hvarje lag kan af en orätt-
vis demare illa tolkas, men detta bör icke varalk
ett skäl till ändring, aldraminst då ingen förbätt-
ring i ordalydelsen derigenom vinnes. Jag villjZ
dock ingalunda motsätta mig en återremiss.
Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs län:o
aTredje S. i Regeringsformen innefattar: kiKonungensr
aMaj:st skall hållas i helgd och vördnad; hans gerpin-a
gar vare emot allt ätal fredade Då man förutsät-!e
ter, att en sådan lag är nödvändig för samhälletss
bestånd, torde det vara påtagligt, att ordet gernin-!
gar måste qvarstå äfven uti 5 Kap. 1 4. Missger-r
ningsbalken, så framt ej stadgandet skall sakna alllt
betydelse. Om jag till exempel sade, att Konun-!6c
gen i något visst fall handlat oärligt, att han pål!
ett orätlmatigt sätt frånhändt någon person dess e-Iv
sendom, så måtte väl ett slikt tadel af Konungenslj
gerningar vara straffbart enligt sistberörde lagrum. 2
Härigenom har jag likväl icke påstått, att med Ko-t
nungens dgerningar böra äfven förstås dess i kou-!!
seljen fattade och vederbörligen kontrasigneradet
beslut. För sådana äro tvertom Statshådets leda-)!
möter anmsvarige enligt Ansvarighetslagen. Titl of-!!
van anmärkte misstydning kan 5 Kap. 4 S. Miss VY
gerningsbalken ingalunda med skäl gifra auledning.2
Skulle hikväl ett förtydligande af detta lagrum an-!S
seg behöfligt, så tror jag ett sådant endast böra be-!
stå deri, att ordet agernirngar ändras till: aernskilde;?
gerningar.
Anders Andersson från Skaraborgs län: aVid sistl jZ
Riksmöte var jag bland dem, som ogillade det då
framlagda förslag till ändring i 5 Kap. 1 9. Miss-l,
gerningsbalken. Samma åsigter vidhåller jag ännuy,lf
och anser det af åtskillige Talare åberopade faktaml
böra hafva förmått LagUtskottet att efterkommal,
imotionärernas ansökningar genom att föreslå åter-s
ställande af deuna Y i sitt gamla skick, med del.
förändringar, som kunna bidraza till förtydligandet,
af ordet agerningars, derest detta ord icke helt
och hållet borttages. Jag instämmer i von Zweig-ls
bergks yttrande, att till ofvannämnde ord lämpe-l)
ligen kunde läggas epithetet: aenskille d
Bengt Gudmundsson från Hallandslän: wVare det
långt ifrån mig, att tillstyrka nägot stadgande, hvar-1
igenom Konungens Majestät kunde nedsättas! Upp-ld
vätthållandet af dess helgd är oundgängeligt förl
samhällets bestånd. Sådant har ock aldrig varit
AR ee 2 1 -. IN
a ee - a 2 ee TT un dv