från Hallands, Nils Magnusson från Calmare, JO0kannes Johansson och Hans Hansson från Götheborgs och Bohus, Johannes Petersson från Elfsborgs Län, Lars Bengtson, Niklas Jönsson och Håkan Nilsson från Skåne m, fl. Bans Jansson från Elfsborgs Län åberopade, i afseende på den Kongl. Propositionen, med förslag till förordning emot oflofliga folksamlingar, hvad han derom vid remissen yttrade, och godkände Utskottetz hemställan, att samma proposition icke måtte bifallas. Hvad det af Utskottet framlagda förslag vidkommer, så fann Talaren detsamma i de flesta delar öfverenstämmande med hvad Lag-Committeen föreslagit uti 1: Capitlet samt några para2rafer af 9 Cap. Straff-Balken. Gillade Utskottets förslag, med undantag af 7 och 10 88. Den förstnämnde önskade han måtte ändras i öfverensstämmelse med Zetterb:res vid Betänkandet fogade reservation, och i den sistnämnde paragrafen borde uttryckeligen förklaras, att under det der intagna stadgande icke inbegripas sockenstämmor, Fattigvårds-kommiteers sammanträden, eller andra sammankomster till fullgörande af något communalbestyr, snöskotning, väglagning, broars iståndsättande, skallgångar, med mera dylikt, hvarom i särskilte författningar är föreskrifvet. Yrkade återremiss af Betänkandet. Appelqvits från Blekinge, Anders Johnsson i Tuna från Östergöthlands, Per Persson och Lars Larssom från Örebro, Lars Rasmunsson från Götheborgs och Bohus, Per Matsson, från Vester-Norrlands, Per Hansson, Olof Carlsson och Magnus Persson från Wermlands, Olof Jacobsson från Södermanlands, Sven Isacksson och Per Person från Calmare, Johan Olofsson och Stephan Andersson från Stockholms, Lars Nilsson från Blekinge och Nils Jeppsson från Malmöhus Län m. fl. instämde med Hans Jansson. Efter derom framställd anbållan, uppläste Sekreteraren så väl 7 till och med 13 89 uti Cap. StraffBalken af Förslaget till Criminal-lag, hvilka innefatta lag uti förevarande ämne, som ock Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816, om sättet för menighets hörande i enskilde tillåtlise ärenden. Sven Heurlin från Kronobergs Län ansåg LagUtskottets förevarande förslag i flera afseenden väl grundadt. Talaren skulle likväl önska, att dels uti 6 9 tydeligen bestämdes hvad som menas med orden: astör lugnet eller allmänna ecrdningen, cmedan det i annat fall lätteligen kunde hända, att vid tillfällen, då till exempel personer råka i ordvexling å offentlig plats, och en folkmängd af nyfikenbet samlar sig deromkring samt måhända in tresserar sig för den ene eller andre af de tvistande, en kistlig embetsmyndighet tillämpade denna paragrafs straffbestämmelse, dels uti 7 skedde den ändring, som Zetterberg åsyftar genom sin vid Betänkandet fogade reservation, desto hellre som orden: ade, som dessas embetlen företräda,, äro gan ska tvetydiga, och möjligtvis, hvad kronofogde särskilt beträffar, skulle kunna sträcka sig ända ner till fjerdingsmannen. Dessutom instämde Heurlin i deras mening, som yrkat förtydligande af 10 S:s stadgande angående cmenighetr och dess sammankomster: äfven som han trodde det vara ett allt för vidsträckt fält som lemnas Domaren, då isistnämnde paragraf stadgas, att ban äger ålärga böter från 25 till 100 R:dr. Yrkade återremiss. Denna mening delades af Johannes Andersson, Sven Andersson och Brissman från Skaraborgs, Johan Persson från Upsala, Per Mårtensson från Jönköpings, Boöthius, Weström, Anders Göransson och Anders Olsson från Stora Kopparbergs; Landberg från Norrbottens Län m. fl. Bengt Gudmundsson från Hallands Län förmesnade, att i hvarje lagbundet samhälle det vore nödigt, att, genom ändamålsenliga si. flagar, söka förekomma hvarjehanda oordningar, Ivssföre han ock för sin del, godkände principen i I .uv-Utskottets förevarande Betänkande, men skulle önskat att Utskot tet i fråga om sjelfva straffbestämmel:erus hade noggrannare följt Lag-Commiteens förstac. 1! sådant fall bade mindre spelrum blifvit lemnadt åt Domarens godtycke vid ådömande af böter , hvilka i allmänhet icke utgöra något lämpeligt korrectiv brott. I afseende på anmäkningarne mot G :0 6S instämde han med de föregående värde Valarne. Mcd Bengt Gudmundsson förenade sis Christen Andersson och Sone Persson från Skinc samt Anders Nilsson från Östergöthbland. David Andersson från Halland 1vacc, med all aktning för den noggranhet och tanka, som Lag-Utskottet användt på förvarand: förstag, icke underlåta att anmärka några ställen devuti, hvilka, efter hans omdöme, behöfva ett förtydligande. Ordet: offentlis myndighels kan lätteligen missförstås. På landet skulle dermed kunna menas bycr och en, som, efter Kronofogdens ordre, vid särskilt til:fälle har uppsigten, såsom fjerdingsman byordnins man, skallfogde, m. fl. Om t. ex. en skallfegde ca!ve en orimlig befallning angående traktdelvinocn eler dylikt samt blefve med allvar erinrad or i misstag, eller om någon, som t. ex. vid durch: er uppbådade skjuts och dervid öfverskreds åttigheter samt ålade personer, som redan full sin skjutsskyldighet, att ytterligare skjuts. a all (hvarpå exempel kunna anföras), icke ilvides. så skulle en illa sinnad lagtolkare möjliva use vpprorslagen kunna tillämpas äfven på sidons fall. Genom förevarande förslag, derest det antoccs, skulle dessatom författningen om hbudkaflar vara upphäfven, hvilken sistnämnde väl är sträv, men dock innefattar ett verksamt korrectiv mot Pöbeimännens möjliga missbruk af deras rätticl: it oi Hensteävenden sända bref med kronopost. Detta korreoe iv torde ej böra borttagas, uten ilta något innat i stället. Talaren delade ter eras meIng, hviika yrka förtydligands i t amt att ti 30 S blifvit infördt ett moi Pot det innevåll, att samma paragrafs stadesnde er r fillämpung å sockenstämmor, auctie a uakomster ör brobyggnad, viäglagnng, sid . itigvårens reglerande och audra kommas bestyr, hvarm särskilt är föreskrivet oi. diran otkomne örfattningar. På dessa ornud vs han återemiss af Bet. och uppmanar I kottet att i ändra detsamma, att hvait: sens eller ndre medborgares välfärd dericumv och yldigtvis ittes på spel. Nils Persson från Örebro cnrik H Ufsborgs, Anders Andereciom I c1