sig sa Aog som hos oss, men deremot Iorklarat sin öfvertygelse vara, att det vore på en gång ändamålslöst och i statsockonomiskt hänseende oriktigt, att vidtaga några åtgärder för afhbjelpande af detta onda, under förmenande att, genom wera utvecklade kreditförbållanden, skall räntan af sig sjel nedgå. Detta hopp vore visst angenämt, men huruvida det någonsin skall kunna realiseras kan endast en kanke nog dyrköpt erfareniet visa, och att det dessutom kan vara så välbetänkt att i förbidan på ett förhållande, som i en framtid supponeras skola inträffa, uppskjuta alla åtgärder för undanrödjande af ett redan länge, och det med skäl, öfverklagadt ondt, derom hade ban svårt alt öfvertyga sig. Finnes då inom BankoUtskottet ingen, som känner till hvilken höjd procenteri yrket snart sagdt i alla landsändar drifves? Finnes ingen, som vill ifra för utrotandet af detta yrke, det nedrigaste i menskligheten, alt begagna sig af sin nästas nöd till egen förde!t, och devigenom än ytterligare undergräfva den behöfvandes ekonomiska ställning; eller finnes då ingen, som mäktar inse, att detta onda icke låter hjelpa sig: med lagar om R viss ränta, utan alt det enda verksamma korrektiv, som i detta afseende är tänkbart blifver att bereda tillfälle för lånsökanden, att å annat båll, än bos procentare, få sina behof afbu!pne? Pen farhåga Utskottet framställt, alt om räntan å Bankens lånerörelse nedsättes, enskilta kapitalister skulle undanhålla sina penninpgctillgångar, visade-sig ibans tanke lätt vara origtig, ty icke är det tänkbart, att om än en cch anvan individ skulle vara nog oberoende att kunna låta sina penningar ligga ofruktbara sådant skulle blifva allmänt; och säkert är, att den eller de, som vågade ett dylikt försök, snart skulle afstå derifrån. Koalitioner fruktade han mest af allt. (Den sednaste innebär, lik hvarje annan dylik, fröet till sin egen undergång) Till försvar för sitt förslag om en lämplig tillökning i Bankens låncrörelsefond, anförde ban, att i länder med större penningetillgångar och bebofver, än inom Sverige, skulle han tro på Utskottets theori om ändamålslösheten af ett försök att nedtvinga räntan genom en ökad utlåning af allmänna medel, men hos oss, der icke lånerörelsen är större, än att om Rikets Ständer, genom att öka Bankens Diskont-låne-kapital med till exempel 2,000,000 Rdr Bko, samt å hela fonden nedsätta räntan med den projekterade 4 procent. en verklig revolution i hela penningmarknaden skulle uppkomma, lär väl denna sats aldrig blifva användbar; derigenom att atla,l som nu hafva Jån hos enskilde mot högre ränta, då skulle söka få lån från Banken att dermed inbetala andra förbindelser, uppstode den naturliga följd, att kassor och kapitalister snart nödsakades) nedsätta sina pretentioner å ränta till samma pro-! cent, som Banken, och att framför alla andra, procentarne skulle lida ett totalt nederlag. Genom Utskottets egen uppgift, kände man, att Bankens nuvarande låvefond icke pi långt när fyller behofven, oansedt den böjd, hvarpå räntan ännu stäår,! och det lider derföre icke något tvifvel, det ju ytterligare lånemedel tarfvas Lika lätt besvaras äfven den frågan hvarifrån medel för deita är damåll skola tagas, då i Bankens hvalfhvila nära 4,000,0C0 Rdr Bko ofruktbara, som för Bankens soliditt icke anses behöflige; och hvarföre då icke dessa sammor kunna till någon del få användas till nämnde lån hvarigenom Banken jemväl bereddes en inkomst, som den eljest får sakna, kunde han icke falta bält re, än att utkasta dessa summor i kanaler, hvars hittills beräknade inkomster visat sig vara så föga tillfredsställande, alt dessa anstalter fortfarande behöfva belasta Stasverket med underhållskostnader, tycktes det vara att bereda tillfälle för enskilde industriföretag genom lätt tilleång på penningelån emot billig ränta; och det är andra länders erfarenhet, att der pennirgetillgångar, emot icke alltför pressanta vilkor varit störst, der har också industri, handel och näringar slagit djupaste rötter och Jyckligast utbildat sig. I öfriet finner jag ingen billighet deruti, att, då den, som kan hypothetisera fastighet, är berättigad till lån mot 4 procent och ett högst obetydligt amortissement, den, som icke eger fastighet, men deremot presterar annan fullgod säkerhet, icke skall få, åtminstone hvad angår räntan, tillgodonjuta enahanda förmåner. Echofvet och billigheten af någon statens mellankomst för befrämjande af en billigare räntefot, än! den hittills existerande, trodde han sig nu hafva någorlunda tillräckligen visat; och ville endast, i afseende å den hjelp Utskottet hoppas af ett utbildadt kreditsystem, hafva yttrat den åsigt, att han ingalunda, i likhet med vissa guldmakare, vill vara med om att bygga landets välstånd på detta system. Det är väl sant, att ännu hafva vi icke rönt någon direkt förlust (ehuru många olägenheter) på detta system, men före-l, ställom oss, alt en af våra privatbankar fallerar? En och annan blefve då sannolikt nödsakad göra detsamma, och hvad blefve det väl icke då för en beklagansvärd följd af detta prisade kreditsystem? Här åberopudes Amerikas varnande exempel. Vidkommande förslaget om dubbelt förlängd omsättningstid af Diskontlånen, sa, och då de så kallade diskontlånen åtminstone med undantag af de, som utgå från Handelsdiskonten, till största delen upptagas af jordbrukare, som af sina egendomar icke hafva att påräkna någon inkomst mera än en gång årligen; samt, i afseende å den befarade förlusten, det förekommer dels, att det torde vara föva sannolikt, att så väl låntagare som löftesmän, hvars vederhäftighet, ej mindre då lånet beviljades, in vid hvarje cmsältning, bör styrkas, kunna mera mm i ba Åh MA PA ker -— VR AR KV NV -— — KK BF S bye AA — AA mm HH AA AA MM —oå elt års tid än på ell halft så råka på obestånd, g utt ju deras förbindelser blifva godtgjorde. En stor del af Ståndet hördes instämma med Appelqvist. David Andersson från Halland förenade sig hufrudsakligen med Appelqvist. Det blefve en gifven följd, att i samma mån svårighet yppas till ;rhållande af lån från Banken, i samma mån ökas ånesökandernes antal hos procentare och privatbaner, oftast till deras totala ruin: från en annan synunkt länder det alltid till vinst för Banken, att å mycket som möjligt utvidga sin lånerörelse Lelle än att låta penningarna liggga ofruktbara uti assahvalfven. Hans Jansson från Elfsb:ogs län: Jag vill påminb a mig, att Kongl Maj:t uti sin vid sista Riksdag flåtne nådiga proposition angående myntrealisatioen, yttrade den förmodan, att denna realisation :ulle verka nedsättning uti räntan, som är högre n i något annat land. Realisationen är nu verkma Lr — 2A föälider deraf förenöirlase — oo 8 t