sig sa Aog som hos oss, men deremot Iorklarat sin
öfvertygelse vara, att det vore på en gång ända-
målslöst och i statsockonomiskt hänseende oriktigt,
att vidtaga några åtgärder för afhbjelpande af detta
onda, under förmenande att, genom wera utveck-
lade kreditförbållanden, skall räntan af sig sjel
nedgå. Detta hopp vore visst angenämt, men hu-
ruvida det någonsin skall kunna realiseras kan en-
dast en kanke nog dyrköpt erfareniet visa, och
att det dessutom kan vara så välbetänkt att i för-
bidan på ett förhållande, som i en framtid suppo-
neras skola inträffa, uppskjuta alla åtgärder för un-
danrödjande af ett redan länge, och det med skäl,
öfverklagadt ondt, derom hade ban svårt alt öfver-
tyga sig. Finnes då inom BankoUtskottet ingen,
som känner till hvilken höjd procenteri yrket snart
sagdt i alla landsändar drifves? Finnes ingen, som
vill ifra för utrotandet af detta yrke, det nedriga-
ste i menskligheten, alt begagna sig af sin nästas
nöd till egen förde!t, och devigenom än ytterligare
undergräfva den behöfvandes ekonomiska ställning;
eller finnes då ingen, som mäktar inse, att detta
onda icke låter hjelpa sig: med lagar om R viss
ränta, utan alt det enda verksamma korrektiv, som
i detta afseende är tänkbart blifver att bereda till-
fälle för lånsökanden, att å annat båll, än bos pro-
centare, få sina behof afbu!pne? Pen farhåga Ut-
skottet framställt, alt om räntan å Bankens lånerö-
relse nedsättes, enskilta kapitalister skulle undan-
hålla sina penninpgctillgångar, visade-sig ibans tan-
ke lätt vara origtig, ty icke är det tänkbart, att
om än en cch anvan individ skulle vara nog obe-
roende att kunna låta sina penningar ligga ofrukt-
bara sådant skulle blifva allmänt; och säkert är,
att den eller de, som vågade ett dylikt försök,
snart skulle afstå derifrån. Koalitioner fruktade
han mest af allt. (Den sednaste innebär, lik hvarje
annan dylik, fröet till sin egen undergång) Till
försvar för sitt förslag om en lämplig tillökning i
Bankens låncrörelsefond, anförde ban, att i länder
med större penningetillgångar och bebofver, än in-
om Sverige, skulle han tro på Utskottets theori om
ändamålslösheten af ett försök att nedtvinga rän-
tan genom en ökad utlåning af allmänna medel,
men hos oss, der icke lånerörelsen är större, än att
om Rikets Ständer, genom att öka Bankens Di-
skont-låne-kapital med till exempel 2,000,000 Rdr
Bko, samt å hela fonden nedsätta räntan med den
projekterade 4 procent. en verklig revolution i he-
la penningmarknaden skulle uppkomma, lär väl den-
na sats aldrig blifva användbar; derigenom att atla,l
som nu hafva Jån hos enskilde mot högre ränta,
då skulle söka få lån från Banken att dermed in-
betala andra förbindelser, uppstode den naturliga
följd, att kassor och kapitalister snart nödsakades)
nedsätta sina pretentioner å ränta till samma pro-!
cent, som Banken, och att framför alla andra, pro-
centarne skulle lida ett totalt nederlag. Genom
Utskottets egen uppgift, kände man, att Bankens
nuvarande låvefond icke pi långt när fyller be-
hofven, oansedt den böjd, hvarpå räntan ännu stäår,!
och det lider derföre icke något tvifvel, det ju yt-
terligare lånemedel tarfvas Lika lätt besvaras äf-
ven den frågan hvarifrån medel för deita är damåll
skola tagas, då i Bankens hvalfhvila nära 4,000,0C0
Rdr Bko ofruktbara, som för Bankens soliditt icke
anses behöflige; och hvarföre då icke dessa sammor
kunna till någon del få användas till nämnde lån
hvarigenom Banken jemväl bereddes en inkomst,
som den eljest får sakna, kunde han icke falta bält
re, än att utkasta dessa summor i kanaler, hvars
hittills beräknade inkomster visat sig vara så föga
tillfredsställande, alt dessa anstalter fortfarande be-
höfva belasta Stasverket med underhållskostnader,
tycktes det vara att bereda tillfälle för enskilde
industriföretag genom lätt tilleång på penningelån
emot billig ränta; och det är andra länders erfaren-
het, att der pennirgetillgångar, emot icke alltför pres-
santa vilkor varit störst, der har också industri, handel
och näringar slagit djupaste rötter och Jyckligast ut-
bildat sig. I öfriet finner jag ingen billighet deruti,
att, då den, som kan hypothetisera fastighet, är be-
rättigad till lån mot 4 procent och ett högst obe-
tydligt amortissement, den, som icke eger fastighet,
men deremot presterar annan fullgod säkerhet, ic-
ke skall få, åtminstone hvad angår räntan, tillgo-
donjuta enahanda förmåner. Echofvet och billighe-
ten af någon statens mellankomst för befrämjande
af en billigare räntefot, än! den hittills existerande,
trodde han sig nu hafva någorlunda tillräckligen
visat; och ville endast, i afseende å den hjelp Ut-
skottet hoppas af ett utbildadt kreditsystem, hafva
yttrat den åsigt, att han ingalunda, i likhet med
vissa guldmakare, vill vara med om att bygga lan-
dets välstånd på detta system. Det är väl sant, att
ännu hafva vi icke rönt någon direkt förlust (ehu-
ru många olägenheter) på detta system, men före-l,
ställom oss, alt en af våra privatbankar fallerar?
En och annan blefve då sannolikt nödsakad göra
detsamma, och hvad blefve det väl icke då för en
beklagansvärd följd af detta prisade kreditsystem?
Här åberopudes Amerikas varnande exempel. Vid-
kommande förslaget om dubbelt förlängd omsätt-
ningstid af Diskontlånen, sa, och då de så kal-
lade diskontlånen åtminstone med undantag af
de, som utgå från Handelsdiskonten, till stör-
sta delen upptagas af jordbrukare, som af sina egen-
domar icke hafva att påräkna någon inkomst mera än
en gång årligen; samt, i afseende å den befarade för-
lusten, det förekommer dels, att det torde vara fö-
va sannolikt, att så väl låntagare som löftesmän,
hvars vederhäftighet, ej mindre då lånet beviljades,
in vid hvarje cmsältning, bör styrkas, kunna mera
mm i
ba Åh MA PA ker -— VR AR KV NV -— —- - KK BF
S
bye AA — AA mm HH AA AA
MM —-
oå elt års tid än på ell halft så råka på obestånd, g
utt ju deras förbindelser blifva godtgjorde.
En stor del af Ståndet hördes instämma med Ap-
pelqvist.
David Andersson från Halland förenade sig huf-
rudsakligen med Appelqvist. Det blefve en gif-
ven följd, att i samma mån svårighet yppas till
;rhållande af lån från Banken, i samma mån ökas
ånesökandernes antal hos procentare och privatban-
er, oftast till deras totala ruin: från en annan syn-
unkt länder det alltid till vinst för Banken, att
å mycket som möjligt utvidga sin lånerörelse Lell-
e än att låta penningarna liggga ofruktbara uti
assahvalfven.
Hans Jansson från Elfsb:ogs län: Jag vill påmin- b
a mig, att Kongl Maj:t uti sin vid sista Riksdag
flåtne nådiga proposition angående myntrealisatio-
en, yttrade den förmodan, att denna realisation
:ulle verka nedsättning uti räntan, som är högre
n i något annat land. Realisationen är nu verk-
ma Lr — 2A föälider deraf förenöirlase — oo 8
t