nom sökt sätta ansvarighets-lagen i förhållande till 106 SR. F Biskop Holmström faun ej myeket skäl till förändrisgarne. Ansvaren voro för stränga, och tillägget 15 S., att den afsatte Rådsledamoten ej finge beklida någon annan sysla incm Stats-Rådet obehöfligt. Ofriga öfverträdelser mot grundlags SS voro endast alt anmäla efter 107 S. BR. F. som dock bär här vore öfverskriden. Tal. åberopade för öfrigt Hr Lagererens reservation. Prosten P. P:son Svedelius instämde med förra Tal.. men anmärkte att :1 4 af nuvarande ansvarighetslag vore utesluten ; hvilket Tal. ogillade, emedan den sore af mycken vigt, såsom bestämman: de tiden, inom hvilken Const:s-Utskottet hade rätt att granska Stats-Rådets Protocoller. Prosten Säve redogjorde vidare för Ut:sförfarande, och alt man infört om gruvdlagens öfverträdande, derföre att man sett detta kunna ske. Prosten Hallström fann Utskottet väl hafva baft anledning till tillägget; men Utskottet hade felat deri, att med samma straff belägga alla dessa olika öfverträdetlser. Det hade altid varit ansedt som ett palladium för ett folks frihet, att få deltaga i lagstiftning, och derför vore ett tillstyrkande, som stode i strid dermed, också en större straffskyldighet. Instämde för öfrigt med Hr Holmström deri, att ansvarighetslagen bör stå i föreningen med grund: lagen ; men ansåg d. 6 S., såsom obehörig, böra utgå. Mänga förenade sig derom Biskop Bolmström fann betänkligt, att yrka stadganden för råd till öfverträdelser af öfriga civillagstiftningen, då emellan den economiska och civila vore svårt att göra full skilnad. Tal. fästade dessutom uppmärksamheten derpå, att väl må stadgas om öfverträdelser af grundlagen ; men att det vore olämpligt att dervid ifrågasätta ansvar för råd till öfverträdande af Rikets öfriga lagar, som omöjligt kunna vara af alla till alla delar kända. Dr Wallin instämde med Hrr Hallström och Holm ström, hvad angår 5 och 6 SS Prosten Säve anmärkte, att samtliga öfverträdelser kunde vara så lindriga, att de ej borde jemföras med dem i 3 S. Biskop Heurlin yrkade att ansvar för tillstyrkande emot Rikets öfriga lagar borde utgå, eller endast drabba den föredragande; grundlagens iakttagande vore endast en fordran af alla Bet. återremitterades. Vid Betänkanderna N:o 128, 129, 230 och 131 biföllos Ut:s afstyrkanden; vid det sistnämnda efter någon öfverlägg ning. N:o 1:32 hade samma öde. Bet. 1:33, om närmare bestämmelse, huru förhållas bör, när vid lagfart fullständiga!åtkomsthandlingar saknas. Ut:s tillstyrkande, att, i sådant fall, Domare må vara skyldig, att så väl å tingssället anslå, som äfven på predikstolarne låta uppläsa och i allmänna tidningarne införa kungörelse om fastas beviljande, samt att klander deremot kunna inom år och dag fråz kungörandet anmälas, blef bifallet, efter en stunds öfverläggning. Derefter förekom ingenting af särdeles vigt, förr än till öfverläggning företors Allm. Besvärs och Ekonomi-Ut:s Bet. N:o 43, om säteriers samt rå och rörshemmans deltagande i fjerdingsmans aflöning, hvartill Utskottet lemnar sitt tillstyrkande. De flesteTal., som öfver detta ämne yttrade sig, voro för bifall till detsamma, heldst derigenom ehuru i obetydlig mon bidrages till de på jordbruket ojemnt hvilande tyngdernas jemnare fördelande, andra åter ansågo sig ej kunna gilla förslaget, dels derför, att det vore asvar på sakp, såsom en ledamot yttrade sig, dels derföre att det skulle alldeles störa ordningen inom kommunen, om det ginge i verkställighet, dels också emedan det vore en stöt mot privilegierna. Vid företagen omröstning afslogs Bet. med 21 nej! mot 10 ja, som voro för bifall dertill. Derpå bi-) föllos åtskillige mindre betydliga Betänkanden; hvarefter förekom Allm. Besvärsoch Ekon. Ut:s Bet. N:o 103, om Domares skyldighet att lemna förteckning på dem, som inför rätt gjort sig saker till brott som åtföljes af vanfrejd. Deröfver talade Prosten Sandberg, som förklarade anledningarne till sin motion, och ansåg det ej vara nr vägen, att presten får känna de personer, som han skall ge betyg. Derom förenade sig Dr Bexell, Biskop Butsch hade hört förre Tal. redogöra för de skäl som han sökt i Utskottet göra gällande; och befarade, utan denna åtgärd, det blifva omöjligt att kunna gifva rigtiga betyg. Prosten Örnberg hade deltagit i Ut:s förhandlingar, men ansåg ej något nytt stadgande behöfligt, då Domaren redan nu vore skyldig inberätta, hvad som anginge verklig vanfrejd; ville dock bifalla Bet., då Utskottet gått en medelväg. D:r Agrell frågade huru presten skall kunna prestera betyg, om han ej fär uppgift af Domaren; och önskade sådana rigtiga uppgifter. Prosten Hallbeck trodde anledningen till motionen legat i Domarens försumlighet af hvad 1823 års kungörelse dem ålägger. Behofvet af sådane uppgifter vore gifvet; och önskade Tal, ederför bifall till Bet. Biskop Holmström vågade ej tillstyrka bifall, ty Domare hade altid inom Utskottet gjort svårighet vid sådane uppgifters meddelande, Det vore i Talarens tanka bäst, att åtnöja sig med det nu gjorda tillägget. Prosten Landberg upplyste att kungörelsen af 1823 vore ofullständig, då den endast handlade om de gröfsta förbrytelserna, såsom mord; ansåg motionen ej bordt fyrkastas, då den ec) innehållit något orimligt, fastän den afsett mindre förbrytelser. Bet. bifölls. Derpå förekom Bet. N:o 104, om tillsättande af Länsmanssysslor, ock cervid föreslagit kunskapsprof, som en stund var under öfverläggning, och ansägs af somliga Tal. kvnna afs!ås, då det borde bero på Lands! öfdingarne Ive att derom besluta. Audra äter funno profv ande af mycken vigt, och att just ett sådant examinerande, som borde om fatta kameralvetensiopea, hvari sökanden , utan att hafya unde vnutversitetsexamen , kuvde gjort sig hem: 2 sun!le bidraga dertill, att de äldre Embetsminuo, beldst om Landsböfdingenj: anstälde som exåminaetor än den ene än åter en annan af fogdarne, blefve tvungna att bålla sig uppe ifven i det theoretiska ; hvilket just vore afsigtien med de inom embetsverken vanliga examina ianra länder. Bet. bifölls. BONDESTÅNDET. nan RAR, ää