(Insändt.)
aRevolutionen i de statselkonomiska vetenskaperne.
Det är med denna REVOLUTION såsom med.
Dumboms giftermål af bästa sorten, som aej bli
af.v — Det är en tröst för dem, som icke på pro-
hibitionsviset följt vetenskapens utveckling, att
Freja åberopar Professor Geijers okunnighet i
afseende på denna revolution, den Freja i fem
serskilda uppsatser försökt göra trolig. Det är
något ömkligt i den ton, med hvilken samma
tidning, i 2 83 anhäller att cHr G. sjelf ville
undersöka förhållandet, för att slutligen komma
till en bättre tro. :
Imediertid får man af Frejas förenämnda upp-
satser intet begrepp om den arevolution, som vi
nödvändigt skola tro uppå. Endast det begriper
man, att Freja förblandar theori och praktik.
Den revolution han omtalar, och som ingen
annan menniska hvarken i Sverge eller det öf-
riga Europa försport, består i tillämpningen af
läror, som redan ett halft århundrade varit god-
kända, och just de af Freja så skarpt fördömda
Smithska lärorna.
Resonnementet är saledes detsamma som all-
mänheten förut inhemtat i Lists skrifier, och i
noterne tll Fabriks-societeternes påminnelser vid
Tullkommitteens arbete. Man är redan så ge-
nomtråkad af dessa uppgifter, att man ser dem
med leda, så snart man icke har någon fördel af
dessa tillskrufvade uppgifter. Att Freja förblan-
dar theori och praktik, och att hela REVOLU-
TIONEN har Sin upprinnelse deri, skall snart
Visa sig.
Freja påstår, att den Tyska tullagen hvarken
sluter sig till merkantil-systemet eller Smilhska
ensidigheten; att den hvarken hyllar handels-
tvång och införselförbud — Ull förmån för in-
hemska producenten, eller oinskränkt handelsfrj-
het till förmån för inhemska konswnenten. Ur
dessa båda ytterligheter förmenar Freja den tre-
dje aprineipen, vara utdragen, och dess ullämp-
ning skall nu ändtligen utgöra revolutionens vä-
sende. Det är detsamma som juste-milien; sale-
des är juste-milieu och revolution, enligt Freja,
liktydig2. Eljest är samma sätt i lags tiftningen
för tullväsendet också gällande hos oss. Vi haf-
va icke merk antilsystemets handelstvång, icke hel-
ler oinskränkt handelsfrihet, utan vi hafva en
förmedling af båda; följaktligen hafva också vi
redan ha ft den lyckliga arevolutionen,, fastän vi
icke förut vetat det.
Andra menniskor betrakta detta förhållande
vara något som rörer tillämpningen celler prak-
tiken, ty en förmedling är tillämpning.
Den skilnad från Smithska systemet, som utgör