tänka sig en duglig man, . och HUNCS tj om SKIVADS
embetsman utan familjförhållanden ? Eller hvad äro .
familjförhåällanden, om ej enskilda förhållanden. Och j:
är det dessa enskilda förhållanden, som skola re-
presenteras? Just ifrån dessa hade Stånds-intresse-
na utgått, som sedan sönderslitit allt. — Det ratio-
nella i Utskottets förslag ville Tal. lemna; men, fort-
for han, är ej det rationella detsamma som det för-
nuftiga; det, hvarom vi alla öfverensstämma såsom
nyttigt? — Man befarar vidare den våda, att elek-
torerna skulle komma att tillhöra blott ett Stånd,
och således välja inom detta; men detta vore ett
misstag, och skulle eljest lätt kunna förebyggas.
Stånd och stånds-val afse!deremot endast enskil-
da intressen, och borde aldrig finnas i frågan
om allmänt väl. Det skulle nu vara bedrötligt, om
ej Adeln kommit derhän, att den insåge sin bety-
delse, och ej ville uppoffra något för det allmänna.
Man borde dock hafva vuxit från den tron, att vär-
de öfverflyttas genom börd. — Hvad vidkommer Pre-
sterna, äro de visserligen embetsmän, och bevaka
ett högre intresse, men de höra till det enskilda;
de kunna bibehållas, dock icke såsom Stånd, utan
såsom valde. — Man befarar demagogi, lycksökeri,
m. m.; men sådant ville Tal. ej föreställa sig inom
vårt land, om man gör afseende på sjelfva national-
lynnet, och flere andra förhållanden. : Just detta
Stånd, söm Tal. sednast nämnt, hade i grannriket
utgjort en betydlig del af representationen. — Vi-
dare befarade man intriger; men finnas ej de nu? De
borde likväl säkrare undvikas vid allmänna val, der en
dast intrigörer till professionen kunna hafva att skaffa.
Och lycksökeriet, hvari skulle det bestå? Kanske i
fikandet efter titlar; men dem vill man ju bort-
skaffa. — Den föreslagna valcensus, säger man, in-
nefattar orättvisa. Men Utskottet hade utgått från
den åsigt, att ingen i valen borde deltaga, som ej
hade något att deltaga för, och att således endast så-
dane hafva rätt dertill, som äro verkliga medborgare.
Äfvenledes klagar many att religionen ej skulle nog
få skydd. Orimligt. Skulle ej en vald prest kunna
bevaka religionens sak? Har han, för det han är
är vald, eftergifvit hvad som tillhör hans person och
embete? Tvertom skulle han då lättare förena detta
intresse med statens. Man har också ansett, att det en-
skilda skulle få företräde för det allmänna. Men detta
skulle just blifva tvertom. Vidare hade man ansett,
det nuvarande motsvara alla anspråk. Talaren åbe-
ropade då, huru detta vacklat mellan ytterlighterna.
mellan demokrati och despotism; huru under fribets-
tiden ett stånd var uteslutet från allt, och ej fick
deltaga i sekreta Utskottet; och frågade: när har
Bondeståndet fått bevaka sina intressen? Man hade
ansett förslaget så godt som till döden lagdt; menn,
fortfor Talaren, ännu eger det lif. Det är möjligt,
att ingen af: oss öfverlefver dess antagande; men .
en gång skall det gå fram. :Man hade yttrat, att
detta närvarande är ett träd, utstyrdt med blommor
och frukt, och att den friska roten borde bibehållas.
Det vore dock bättre, att borttaga det, innan det
faller alldeles omkull. Det närvarande skulle vidare
innehålla allt; ja det skulle, med bibehållande af
dess former, gå fortare med ärendernas behandling,
än på en kammare. Märkvärdigt, att man ej be-
sinnar, att genom splittringen måste remitteras, in-
väntas andra Stånds beslut, sammanjemkas, m. m.,
utan att man ändock erhållit de upplysningar, och
stadnat vid det beslut, som på en gång kunnat vin-
nas. Man talar om konservation, . och att, då det
behöfs blott ett nej, för att en sak skah förfalla,
det är konservatism! Man yrkar ett femto Ständ af
bittills orepresenterade, eller dessas: fördelning på
de hittills varande. Talaren fruktade dock, att, om
detta skulle ifrågasättas, hvarje Stånd skulle komma
att protestera deremot, och man således blifva stå-
ende på samma punkt. Det rätta vore, att alla med-
borgare deltaga i representationen, och vill man nu
hafva ett femte stånd, så bör det blifva ett enskildt
för sig. Derefter öfvergick Talaren till sin egen
modifikation. I likhet med ofvan anförda, ansåg
han allmän valrätt rättsenligare, än all annan, att
den ej skulle medföra någon våda, utan snarare
göra, att man satte värde på att blifva vald, och att
det bästa inom samhället komme att utgöra repre-
sentationen; men då Talaren befarat, dessa åsigter
ej kunna blifva allmänt gällande och förslaget kunna
bifallas, hade han sökt modifiera det föreslagna,
ehuru i en sådan kammare regenten skulle hafva
det största stöd. Men en andra kammare, såsom
återhållande element, gillas af alla, som deråt tinkt.
Deri kunde finnas större kunskap och vältalighet,
embetsmannaintresse eller förmögenhet. Tal. hade
trott den böra bestå af statens högsta embetsmän,
2 ministrar, 2 från högsta domstolen, biskoparna
och sedan af sådane, ur den öfriga representationen
utsedde, som varit vid två riksdagar. Med en så-!s
Junda sammansatt representation hade man fått enfi
nationalrepresentation, hvaraf man ej hade att be-!h
fara någon våda. För öfrigt ville Tal. gerna ingå j;ö
på andra modifikationer, blott dermed tages ett steg jg
framåt. I D
Prosten Ö tb ry föreslog, betänkandet kunna hvila
till ändamålsenlig behandlig vid blifvande Riksdag, li
och ansåg sig i sin ålder böra finna ursägt, om han ti
dervid ville förblifva, och ej för hastigt öfvergå tills)
nya förhållanden; men förklarade äfven, att om före
honom göres tydligt, att det föreslagna är ett bättre, fi
han ej vill tveka att ingå derpå. Nära nog ansåg i D
Tal. likgiltigt, i hvad form representationen införes, d
ty formen betyder så föga utan den lefvande per- n
sonligheten. Åro ej representanterna upplyste och 8
råttsinnade medborgare, så skall intet vinnas medÅd
hvad form som heldst. Presterna borde undvika att) d
representera; Detta var Talarens: tanka vid förra b
Riksdagen, men han var ensam derom och det hör- !f)
des ej att någon derpå ville ingå. Talaren uttalade s
nu, att det ej står ihop med Ståndets enskilda kall, a
att så der komma tillsammans vid Riksdagarne och Tr
strida om enskilda intressen; och var öfvertygad, att VY
det spända förhållande, som nu uppenba:at sig mel-h
lan hans Stånd och ett annat, skulle upphöra, -omn
de :ej stode i dessa strider, och att den bittra an-7
dan skule försvinna, om detta Stånd hemma fingejl
verka för sitt höga kall, hvars intresse hvar och en fi
rättsinnad lika väl skulle bevaka. Tal. hyste ej nå-
gon farhåga för allmänna val: Derigenom skulle
de storaintressena, statens och kyrkans, befrämjas.!k
Enklast; bäst och görligast skulle de dock verkstäl-I
las, genom klasser eller ståndsvis, på så sätt likväl, h
att en hvar skulle hafva rättighet och skyldighet attd
sälla nfAm cCitt QFöm Asa kn da fd ana
ss aväar I ti