tänka sig en duglig man, . och HUNCS tj om SKIVADS embetsman utan familjförhållanden ? Eller hvad äro . familjförhåällanden, om ej enskilda förhållanden. Och j: är det dessa enskilda förhållanden, som skola representeras? Just ifrån dessa hade Stånds-intressena utgått, som sedan sönderslitit allt. — Det rationella i Utskottets förslag ville Tal. lemna; men, fortfor han, är ej det rationella detsamma som det förnuftiga; det, hvarom vi alla öfverensstämma såsom nyttigt? — Man befarar vidare den våda, att elektorerna skulle komma att tillhöra blott ett Stånd, och således välja inom detta; men detta vore ett misstag, och skulle eljest lätt kunna förebyggas. Stånd och stånds-val afse!deremot endast enskilda intressen, och borde aldrig finnas i frågan om allmänt väl. Det skulle nu vara bedrötligt, om ej Adeln kommit derhän, att den insåge sin betydelse, och ej ville uppoffra något för det allmänna. Man borde dock hafva vuxit från den tron, att värde öfverflyttas genom börd. — Hvad vidkommer Presterna, äro de visserligen embetsmän, och bevaka ett högre intresse, men de höra till det enskilda; de kunna bibehållas, dock icke såsom Stånd, utan såsom valde. — Man befarar demagogi, lycksökeri, m. m.; men sådant ville Tal. ej föreställa sig inom vårt land, om man gör afseende på sjelfva nationallynnet, och flere andra förhållanden. : Just detta Stånd, söm Tal. sednast nämnt, hade i grannriket utgjort en betydlig del af representationen. — Vidare befarade man intriger; men finnas ej de nu? De borde likväl säkrare undvikas vid allmänna val, der en dast intrigörer till professionen kunna hafva att skaffa. Och lycksökeriet, hvari skulle det bestå? Kanske i fikandet efter titlar; men dem vill man ju bortskaffa. — Den föreslagna valcensus, säger man, innefattar orättvisa. Men Utskottet hade utgått från den åsigt, att ingen i valen borde deltaga, som ej hade något att deltaga för, och att således endast sådane hafva rätt dertill, som äro verkliga medborgare. Äfvenledes klagar many att religionen ej skulle nog få skydd. Orimligt. Skulle ej en vald prest kunna bevaka religionens sak? Har han, för det han är är vald, eftergifvit hvad som tillhör hans person och embete? Tvertom skulle han då lättare förena detta intresse med statens. Man har också ansett, att det enskilda skulle få företräde för det allmänna. Men detta skulle just blifva tvertom. Vidare hade man ansett, det nuvarande motsvara alla anspråk. Talaren åberopade då, huru detta vacklat mellan ytterlighterna. mellan demokrati och despotism; huru under fribetstiden ett stånd var uteslutet från allt, och ej fick deltaga i sekreta Utskottet; och frågade: när har Bondeståndet fått bevaka sina intressen? Man hade ansett förslaget så godt som till döden lagdt; menn, fortfor Talaren, ännu eger det lif. Det är möjligt, att ingen af: oss öfverlefver dess antagande; men . en gång skall det gå fram. :Man hade yttrat, att detta närvarande är ett träd, utstyrdt med blommor och frukt, och att den friska roten borde bibehållas. Det vore dock bättre, att borttaga det, innan det faller alldeles omkull. Det närvarande skulle vidare innehålla allt; ja det skulle, med bibehållande af dess former, gå fortare med ärendernas behandling, än på en kammare. Märkvärdigt, att man ej besinnar, att genom splittringen måste remitteras, inväntas andra Stånds beslut, sammanjemkas, m. m., utan att man ändock erhållit de upplysningar, och stadnat vid det beslut, som på en gång kunnat vinnas. Man talar om konservation, . och att, då det behöfs blott ett nej, för att en sak skah förfalla, det är konservatism! Man yrkar ett femto Ständ af bittills orepresenterade, eller dessas: fördelning på de hittills varande. Talaren fruktade dock, att, om detta skulle ifrågasättas, hvarje Stånd skulle komma att protestera deremot, och man således blifva stående på samma punkt. Det rätta vore, att alla medborgare deltaga i representationen, och vill man nu hafva ett femte stånd, så bör det blifva ett enskildt för sig. Derefter öfvergick Talaren till sin egen modifikation. I likhet med ofvan anförda, ansåg han allmän valrätt rättsenligare, än all annan, att den ej skulle medföra någon våda, utan snarare göra, att man satte värde på att blifva vald, och att det bästa inom samhället komme att utgöra representationen; men då Talaren befarat, dessa åsigter ej kunna blifva allmänt gällande och förslaget kunna bifallas, hade han sökt modifiera det föreslagna, ehuru i en sådan kammare regenten skulle hafva det största stöd. Men en andra kammare, såsom återhållande element, gillas af alla, som deråt tinkt. Deri kunde finnas större kunskap och vältalighet, embetsmannaintresse eller förmögenhet. Tal. hade trott den böra bestå af statens högsta embetsmän, 2 ministrar, 2 från högsta domstolen, biskoparna och sedan af sådane, ur den öfriga representationen utsedde, som varit vid två riksdagar. Med en så-!s Junda sammansatt representation hade man fått enfi nationalrepresentation, hvaraf man ej hade att be-!h fara någon våda. För öfrigt ville Tal. gerna ingå j;ö på andra modifikationer, blott dermed tages ett steg jg framåt. I D Prosten Ö tb ry föreslog, betänkandet kunna hvila till ändamålsenlig behandlig vid blifvande Riksdag, li och ansåg sig i sin ålder böra finna ursägt, om han ti dervid ville förblifva, och ej för hastigt öfvergå tills) nya förhållanden; men förklarade äfven, att om före honom göres tydligt, att det föreslagna är ett bättre, fi han ej vill tveka att ingå derpå. Nära nog ansåg i D Tal. likgiltigt, i hvad form representationen införes, d ty formen betyder så föga utan den lefvande pern sonligheten. Åro ej representanterna upplyste och 8 råttsinnade medborgare, så skall intet vinnas medÅd hvad form som heldst. Presterna borde undvika att) d representera; Detta var Talarens: tanka vid förra b Riksdagen, men han var ensam derom och det hör!f) des ej att någon derpå ville ingå. Talaren uttalade s nu, att det ej står ihop med Ståndets enskilda kall, a att så der komma tillsammans vid Riksdagarne och Tr strida om enskilda intressen; och var öfvertygad, att VY det spända förhållande, som nu uppenba:at sig mel-h lan hans Stånd och ett annat, skulle upphöra, -omn de :ej stode i dessa strider, och att den bittra an-7 dan skule försvinna, om detta Stånd hemma fingejl verka för sitt höga kall, hvars intresse hvar och en fi rättsinnad lika väl skulle bevaka. Tal. hyste ej någon farhåga för allmänna val: Derigenom skulle de storaintressena, statens och kyrkans, befrämjas.!k Enklast; bäst och görligast skulle de dock verkstäl-I las, genom klasser eller ståndsvis, på så sätt likväl, h att en hvar skulle hafva rättighet och skyldighet attd sälla nfAm cCitt QFöm Asa kn da fd ana ss aväar I ti