VII AIM UMULIJSVAHMIllB VARI PSVIVVABRADN,y IVP OSBEv MN
reda alla härtill hörande förhållanden, och Utskottet
hoppas med visshet, att så väl en sådan lindring, som
den ofvannämnde, der den är möjlig, skall, i följd
deraf, åstadkommas, som att öfrige missförhållanden
skola afhje!pas, men tror dock, att det tillhörer Ri-
kets Ständer att äfven uttala sin åsigt i detta vigti-
ga ämne, och får Utskottet derföre tillstyrka Rikets
Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdänighet an-
hålla, att, der inga laga hinder möta, kolhandeln
må, så inom som utom bergslag, så fort ske kan,
förklaras fri, så att det för hvar och en må vara Öp-
pet lemnadt att sälja och köpa kol från och till hyil-
ken inrikes ort och till hvad belopp, som helst, !
samt att:
der en sädani frihet, i följd af lagligen bindande j
skäl, ej kan för det närvarande beviljas, Kongl.
Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, så vidt sig!
göra låter, söka, genom frivillig öfverenskommelse,
bereda någon lindring i de bestående kontrakten,
och möjlighet för skogsegaren att erhålla sina pro-
dukter betalde med ett pris, som åtminstone i det
närmaste motsvarar deras värde.
2:0 Om luckjernshanden.
Sedan Kongl. Maj:t, genom kungörelse den 46
Maj 1835, i nåder tillåtit en fri och obehindrad han-
del med och förbrukning af tackjern inom Riket,
torde i denna del, å Rikets Ständers sida, ingenting
återstå att önska.
Hvad åter beträffar utförsel af tackjern tull! utri
kes ort. möta för en tillåtelse dertill visserligen de
mesta allvarliga betankligheter, på sätt Utskottet till
en del redan yttrat, i frågan om utvidgad smidesrätt.
Isynnerhet skulle Englands jerntillverkning, hvilken
redan i qvantitet är den Svenska betydligt öfverläg-
sen, vinna en för oss förstörande öfverlägsenhet, äf-
ven i afseende på produktionens beskaffenhet, om
Engelsmännen komma i besittning af Svenska tack-
jernet, hvars företräde framför det Engelska igenfin-
nes, dels i våra bergmalmers ursprungligen bättre
beskaffenhet, dels i våra malmers utsmältning till
tackjern, med begagnande af trädkol, då deremot det
Engelska tackjernet smältes med stenkol, som icke
kunna åstadkomma samma renhet i produkten. Om
också en hög tull försvårar utförseln, skulle blotta
tillåtelsen till utförsel gifva stöd och sannolikhet åt
redan försökta svekfulla och falska uppgifter, att En-
gelska jernet vore af Svensk rudimateria och bered-
ning, samt rikets jernhandel såmedelst tillskyndas
skada. — Sväårligen skulle i alla fall en exporttull
kunna bestämmas så hög, att icke Englands mäktiga
fabriksintresse skulle, om blott utförseln i allmänhet
vore medgifven, kunna: kringgå densamma, medelst
nedsättning i afgifterna vid införseln, eller till och
med införselspremier, hvilka, i förening med en höjd
importtull å det då ej mera oumbärliga Svenska
stångjernet, med visshet skulle göra en utförsel af
åtminstone de ädlaste af de Svenska tackjernssor-
terna möjlig. De menliga följder, som deraf skulle
uppstå för den svenska jernförädlingen, ligga i en
klar dag för hvar och en, som tänkt i ämnet, och
skulle innebära en så mycket större orättvisa emot
de Svenska jerntillverkarne, som de hittills saknat
den för hvarje fabrikant oumbärliga friheten att, ef-
ter bästa förmåga, utvidga och bedrifva sin näring.
Om den frihet till export af tackjern, som nu af mån-
ga äskas, någonsin skulle kunna med rättvisa och
gagn för det hela förenas, så skulle det först inträffa
sedan Rikets Ständer och Kongl. Maj:t bifallit det
ofvan framställda förslaget till smideshandteringens
frigörande, och sedan de för densamma föreslagne
öfvergång zsperioder tilländalupit. Först då, sedan den
Svenska jernhandteringen erhållit full och oinskränkt
frihet att ernå all den höjd af utveckling, hvaraf den
är mäktig, och om tackjernstillverkaren äfven då
kunde bevisa, att, oaktadt sålunda mångdubbelt ökad
konsumtion inom riket, han ändå saknar full afsätt-
ning af sin vara, till ett pris, som ersätter hans ned-
lagda kostnader och derutöfyer lemnar en skälig vinst,
det är först vid ett sådant förhållande, som Utskot-
tet tror, att denna sak bör tagas i betraktande, och
tillfälle till export beredas, men äfven då med en nö-
dig försigtighet, så att beståndet af denna Sveriges
mest vigtiga och mest naturliga fabrikation ej må
rubbas.
Intill dess, och på ofvan anförda skäl, tror Utskot-
tet sin pligt vara att afstyrka upphäfvandet af för-
budet att utföra tackjern, samt att, i enlighet der-
med, tillstyrka, att de i ämnet afgifna motionerne
måga för närvarande förfalla.
3:0 Om ri ulforsel af tångjern och smide, u
tan, eller ock emot en ringa tutiafyift.
Då Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t, genom
kungörelse af den 4 nästlidne April, med fästadt af-
seende ä närvarande för Svenska jernexporten min-
dre gynnsamma utsigter, i nåder funnit godt att för
innevarande år, ifrån 32 sk. till 46 sk. per Skepp.,
eller med hälften nedsätta den i nu gällande tulltaxa
fastställda utförseltullen, samt exportörerne sålunda
redan kommit i åtnjutande af en ganska betydlig
nedsättning i denna afgift, anser Utskottet, så vidt
fråga är om den ekonomiska delen af ämnet, som är
oberoende af BevillningsUtskottets tillgörande, sig
böra vördsamt föreslå, att motionärernes framställ-
ningar i detta ämne ej må till någon Rikets Stän-
ders åtgärd föranleda.
4:0 Om Hytltelasens vilkorliva apphörard..
Den ifrågasatta tillåtelsen för flertalet af delegare
i ett hyttelag, att upplösa hyttelaget, utan iakttagan-
de af möjligtvis för vissa fall i kontrakten föreskrif-
na formaliteter eller behörig pröfning i laglig vi äg, I
skulle i allmänhet innebära ett högst eftertänkligt
ingrepp i c ganderätten, då hv arje så kalladt hyttelag
är ett verkligt bolag, hvarutur det icke kan til låtas
den ene intressenten att, på den andras bekost-
nad, utgå, emedan återstående lottegare derigenom
skulle beröfvas förmånen af allas deltagande i pre-
stationer, utgifter för reparationer och annan bygg-
nad, samt de så kallade värmningsdygnen, vid hyil-
ka alla tillfällen förlusten naturligtvis blifyer mindre, I
då den delas. Utsk. anser sig fördenskull böra afstyrka
hvarje förändring i nuvarande förhållanden eiler gäl-
lande kontraktsvilkor rörande hyttelagen, hvaremot, om
ett helt hyttelag enhälligt förenar sig om att ned-
lägga blåsningen, detsamma icke bör förnekas, dock
att i sådant fall de i detta hyttelag inbegripne hem-
mansdelar måste, på sätt ofvan vid fr ågan om smi-
desrätten är yttradt, blifva skattlagde och till or-
dinarie rotering indelade lika med landslag.
— —ttiiäilt—— .
Ridd. och Adelns plenum den 24 Okt. f. m.
—
-
(Frågan om renresentationsförändring.