VII AIM UMULIJSVAHMIllB VARI PSVIVVABRADN,y IVP OSBEv MN reda alla härtill hörande förhållanden, och Utskottet hoppas med visshet, att så väl en sådan lindring, som den ofvannämnde, der den är möjlig, skall, i följd deraf, åstadkommas, som att öfrige missförhållanden skola afhje!pas, men tror dock, att det tillhörer Rikets Ständer att äfven uttala sin åsigt i detta vigtiga ämne, och får Utskottet derföre tillstyrka Rikets Ständer, att hos Kongl. Maj:t i underdänighet anhålla, att, der inga laga hinder möta, kolhandeln må, så inom som utom bergslag, så fort ske kan, förklaras fri, så att det för hvar och en må vara Öppet lemnadt att sälja och köpa kol från och till hyilken inrikes ort och till hvad belopp, som helst, ! samt att: der en sädani frihet, i följd af lagligen bindande j skäl, ej kan för det närvarande beviljas, Kongl. Maj:t täcktes anbefalla vederbörande att, så vidt sig! göra låter, söka, genom frivillig öfverenskommelse, bereda någon lindring i de bestående kontrakten, och möjlighet för skogsegaren att erhålla sina produkter betalde med ett pris, som åtminstone i det närmaste motsvarar deras värde. 2:0 Om luckjernshanden. Sedan Kongl. Maj:t, genom kungörelse den 46 Maj 1835, i nåder tillåtit en fri och obehindrad handel med och förbrukning af tackjern inom Riket, torde i denna del, å Rikets Ständers sida, ingenting återstå att önska. Hvad åter beträffar utförsel af tackjern tull! utri kes ort. möta för en tillåtelse dertill visserligen de mesta allvarliga betankligheter, på sätt Utskottet till en del redan yttrat, i frågan om utvidgad smidesrätt. Isynnerhet skulle Englands jerntillverkning, hvilken redan i qvantitet är den Svenska betydligt öfverlägsen, vinna en för oss förstörande öfverlägsenhet, äfven i afseende på produktionens beskaffenhet, om Engelsmännen komma i besittning af Svenska tackjernet, hvars företräde framför det Engelska igenfinnes, dels i våra bergmalmers ursprungligen bättre beskaffenhet, dels i våra malmers utsmältning till tackjern, med begagnande af trädkol, då deremot det Engelska tackjernet smältes med stenkol, som icke kunna åstadkomma samma renhet i produkten. Om också en hög tull försvårar utförseln, skulle blotta tillåtelsen till utförsel gifva stöd och sannolikhet åt redan försökta svekfulla och falska uppgifter, att Engelska jernet vore af Svensk rudimateria och beredning, samt rikets jernhandel såmedelst tillskyndas skada. — Sväårligen skulle i alla fall en exporttull kunna bestämmas så hög, att icke Englands mäktiga fabriksintresse skulle, om blott utförseln i allmänhet vore medgifven, kunna: kringgå densamma, medelst nedsättning i afgifterna vid införseln, eller till och med införselspremier, hvilka, i förening med en höjd importtull å det då ej mera oumbärliga Svenska stångjernet, med visshet skulle göra en utförsel af åtminstone de ädlaste af de Svenska tackjernssorterna möjlig. De menliga följder, som deraf skulle uppstå för den svenska jernförädlingen, ligga i en klar dag för hvar och en, som tänkt i ämnet, och skulle innebära en så mycket större orättvisa emot de Svenska jerntillverkarne, som de hittills saknat den för hvarje fabrikant oumbärliga friheten att, efter bästa förmåga, utvidga och bedrifva sin näring. Om den frihet till export af tackjern, som nu af många äskas, någonsin skulle kunna med rättvisa och gagn för det hela förenas, så skulle det först inträffa sedan Rikets Ständer och Kongl. Maj:t bifallit det ofvan framställda förslaget till smideshandteringens frigörande, och sedan de för densamma föreslagne öfvergång zsperioder tilländalupit. Först då, sedan den Svenska jernhandteringen erhållit full och oinskränkt frihet att ernå all den höjd af utveckling, hvaraf den är mäktig, och om tackjernstillverkaren äfven då kunde bevisa, att, oaktadt sålunda mångdubbelt ökad konsumtion inom riket, han ändå saknar full afsättning af sin vara, till ett pris, som ersätter hans nedlagda kostnader och derutöfyer lemnar en skälig vinst, det är först vid ett sådant förhållande, som Utskottet tror, att denna sak bör tagas i betraktande, och tillfälle till export beredas, men äfven då med en nödig försigtighet, så att beståndet af denna Sveriges mest vigtiga och mest naturliga fabrikation ej må rubbas. Intill dess, och på ofvan anförda skäl, tror Utskottet sin pligt vara att afstyrka upphäfvandet af förbudet att utföra tackjern, samt att, i enlighet dermed, tillstyrka, att de i ämnet afgifna motionerne måga för närvarande förfalla. 3:0 Om ri ulforsel af tångjern och smide, u tan, eller ock emot en ringa tutiafyift. Då Utskottet inhemtat, att Kongl. Maj:t, genom kungörelse af den 4 nästlidne April, med fästadt afseende ä närvarande för Svenska jernexporten mindre gynnsamma utsigter, i nåder funnit godt att för innevarande år, ifrån 32 sk. till 46 sk. per Skepp., eller med hälften nedsätta den i nu gällande tulltaxa fastställda utförseltullen, samt exportörerne sålunda redan kommit i åtnjutande af en ganska betydlig nedsättning i denna afgift, anser Utskottet, så vidt fråga är om den ekonomiska delen af ämnet, som är oberoende af BevillningsUtskottets tillgörande, sig böra vördsamt föreslå, att motionärernes framställningar i detta ämne ej må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda. 4:0 Om Hytltelasens vilkorliva apphörard.. Den ifrågasatta tillåtelsen för flertalet af delegare i ett hyttelag, att upplösa hyttelaget, utan iakttagande af möjligtvis för vissa fall i kontrakten föreskrifna formaliteter eller behörig pröfning i laglig vi äg, I skulle i allmänhet innebära ett högst eftertänkligt ingrepp i c ganderätten, då hv arje så kalladt hyttelag är ett verkligt bolag, hvarutur det icke kan til låtas den ene intressenten att, på den andras bekostnad, utgå, emedan återstående lottegare derigenom skulle beröfvas förmånen af allas deltagande i prestationer, utgifter för reparationer och annan byggnad, samt de så kallade värmningsdygnen, vid hyilka alla tillfällen förlusten naturligtvis blifyer mindre, I då den delas. Utsk. anser sig fördenskull böra afstyrka hvarje förändring i nuvarande förhållanden eiler gällande kontraktsvilkor rörande hyttelagen, hvaremot, om ett helt hyttelag enhälligt förenar sig om att nedlägga blåsningen, detsamma icke bör förnekas, dock att i sådant fall de i detta hyttelag inbegripne hemmansdelar måste, på sätt ofvan vid fr ågan om smidesrätten är yttradt, blifva skattlagde och till ordinarie rotering indelade lika med landslag. — —ttiiäilt—— . Ridd. och Adelns plenum den 24 Okt. f. m. — (Frågan om renresentationsförändring.