tionens angelägenheter. Lätt är det, att van
ställa de hufvudsakliga fordringar, som å fol
kets vägnar göras på regeringens verksamhet
och att ropa: dessa edra representanter gör:
all styrelse omöjlig genom indragningar, all
försvar -omöjligt genom brist på anslag, all nä-
ringsflit omöjlig genom näringsfrihet och han-
dels-sjelfvåld, och de vilja förstöra monarkier
genom -National-representationens republikani-
serande. Men förgäfves må man vänta sig, all
dessa rop nu mera förvilla någon. Hvarje tän-
kande man vet skilja emellen påyrkandet a
principer och deras tillämpning på beståendq
förhållanden i ett gammalt samhälle. En hva
vet, ali den som yrkar besparingar och indrag
ningar, ändamålsenligare förvaltning, offentlig
redovisning, säkra kontroller, o. s. v.,icke der-
igenom åsyftar, att betaga styrelsen alla nöd-
vändiga anslag, att göra alla embetsmän til
tiggare, alt lemna riket utan tillräckligt för-
svar, att drifva alla fabrikanter och handtver-
kare från sina inrättningar och verkstäder, el-
ler att lemna samhällets vigtigaste värf i hän-
derna på en obildad pöbel. Ingen dåras af så
dana krassa bemödanden att rigta passioner-
na emot de representanter, som våga högt ut-
tala nationens allmänna tänkesätt i dessa de
lar: tvärtom ser man i dem endast en ny an-
ledning att förakta deras upphof genom de syn-
bara likheter dessa öfverdrifna farhågor och
hotelser utvisa med proklamationerne från Ja-
kobinerklubbarna under revolutionens tid. Medc
ett ord: godtrogenhetens dagar äro förbi, och
med dem framgången af alla de konster, hvar-
igenom man fordom lyckats verka på massans
öfvertygelse. Afven den vill nu bevis och
handling, icke blott obestämda anklagelser och
phraser.,