stadgat för rättigheten att deltaga i offentliga angelägenheter; dessa inskränkningar äro redan i vår grundlag upptagna, såsom omyndighet, vanfrejd, m. m., som anses utmärka brist på vilja eller förmåga att utöfva sin rätt. Vissa bland dessa inskränkningar, såsom flera myndiga personers uteslutande från representantvalen, kunna, under nyssnämnde förutsättning, endast rättfärdigas af den omständigheten, att det i en så stor valförsamling som en hel nation, gör föga till saken, alt några uteslutas, så snart man kan antaga, att dessa hafva många målsmän i de öfriga väljande. Egenskaperna hos dem, som skola väljas, bestämmas af föremålet för representationens sysselsättningar. Detta är öfver hufvud taget lag-.: stiftning, och de valde måste således ega en lagstiftares egenskaper. Beviset derpå att han eger sådane, ligger väl som det skulle kunna tyckas, i de väljandes förtroende; men äfven; häri kunna göras modifikationer. Vid val måste landet delas i valförsamlingar, och alla dessa ega anspråk på hvarje serskildt, att denna sänder. en representant med nödiga egenskaper; samma anspråk eger valförsamlingen af hvarje inom henne röstande individ. Dessa anspråk haf-va likväl äfven sin gräns, emedan ingen vwval-! församling kan tillförbindas att prestera andra: eller större qvaliteter än nödiga äro. i Så enkel är representationen under den för-! utsättning, att landets gemensamma intresse är: dess föremål, Men man har delat detta i bi-: intressen, man har antagit, och icke utan grund, att hvarje stånd har sitt särskilta intresse, som det till och med kunde sätta framför det allmän-! nas. På denna grund påstår man attihvarje stånd måste särskildt representeras. Detta påstående invecklar förhållanderna. Första frågan blir: är någon kompromiss möjlig mellan de olika stånden, och huru stor andelskall hvarje stånd äga i representationen, för att åstadkomma en ! sådan kompromiss. Vi lemna svaret åt stånds-:; förfäktarne, erinrande blott, att det bör uttryckas icke med fraser utan med siffror, emedan blott dessa uttrycka ett bestämdt antal. En omständighet måste likväl alla och en: hvar härvid erinra sig. Innan nuvarande skarpa ståndsskillnad stadgades, samlades väl äfven flera stånd vid riksdagen; men det ena ståndet fattade icke beslut i det som ansågs för den andras sak, utan regeringen sökte komma öfverens med hvarje stånd särskildt, hur stor skatt det ville åtaga sig, hur det ville göra med der eller den institutionen, som uteslutande eller närmast rörde detta stånd. Sedermera har den oriktiga plägsed blifvit införd, att tre stånd ouppbörligt beskatta det fjerde och stifta lag för det. Nu resa sig ett eller flera stånd och säga: vi vilja icke längre beskattas af er öfriga; vi hafva ock funnit, att hvarje Jag som stiftas, den må se än så allmän ut, kan affattas så, att den ger er fördelarne och oss skadan: vi vilja der-: före icke mottaga lag af Er. Bondeståndet isynnerhet, men äfven Borgarståndet föra detta språk mot de tvänne stånd, hvilkas intressen i frågor : om beskattning och personliga företräden så ! skarpt skilja sig från deras. Man vill förena dessa intressen och förkastar likväl ett förslag till kompromiss, så ställdt, att va-: len utgå från det gemensamma intresset, med bestämda qvalilikationer för de valda. Man vill förena, man vill vinna en riktig proportion, och man söker dock bibehålla den gamla del-. ningen i fyra stånd, inom hvilka bieller stånds: Intresset Samma afsigt äger lika stor röst, som det allmännap. att förena och att på samma: gång framskaffa dugliga representanter uppgifvas af dem, som föreslå de så kallade klasseller yrkesvalen. Vi göra dem samma fråga:; I hvilken proportion är den rätta mellan de oli-; ka yrkena? Dessa utgöra, sade en snillrik ta-: lare, statens lemmar, och man måste icke utesluta någon, om staten ej i representationen Iskall sakna ett öga eller en fot; men hur många cckopparslagarea militärer eller adelsmän skall I representationen innefatta för att äga ett proi portionerligt öga och icke framkomma med föri vridna anletsdrag. Hvad skola förfäktarne af :ståndsoch klassvalen göra med utjenstehjonena och aproletärernek? Äro icke dessa delar af istatep och hvar för sig bestående af en talrik numerär, och är det icke just ständsoch klassprincipen, som måste upptaga dem, så framt! icke nyssnämnde talares princip skall anses genast upphäfd? Vidare måste man erinra klass-; och ståndsprineipens förfäktare, att representanten, såsom representant, icke föreställer bonden eHer ckopparslagarenc eller krigaren, utan en medborgare och lagstiftare; det är dessa egenskaper de väljande måste söka. De finnas inom alla stånd, men åtfölja icke, utan till och med stundom uteslutas af en utmärkt skicklighet 1: ett visst yrke. Vore det icke så, skulle vi taga oss friheten fråga: hvad säger aden citerade kopparslagarena om dödsstraffens afskaffande eller traktaten i Unkiar-Skelesi? I Om man tvertemot principen för ifrågavarande reform återupplifvar stånden och höjer deI ras bi-intressen till domare öfver de allmänna, i hvad vinner man dermed, och hur länge äger den nya inrättningen bestånd? -Ståndsskilnaderna inom representationen skola, såsom hitj tills, allt skarpare utveckla sig — hvarvid adeln helt och hållet faller i hofvets och byråkratiens i händer — och folket från och med första dagen