orakelstilen påtaglig; t. ex.: Hur skall nationalrepresentationen inrättas? Svar: Staten har uppskjutit ur familjen; hvilka personer i familjen skola då representera? Svar: Personlig representation leder till anarki; om personlighet ej får finnas i representationen, hvad äger då rätt att representera? Svar: Den nationella personligheten skall representeras, men någon rätt att representera existerar icke. Då detta nonsens framkommer från f. d. utgifvaren, som en tid grasserat i Freja, så är icke mycket att säga derom. Denne författare, hvars hela skriftställeri ådagalagt den totalaste brist på praktisk förmåga, måste söka tillfredsställa sin fåfänga genom att vara tillhinders och lik en stor hvalfisk vräka sig utanför den hamn, som den praktiska förmågan söker uppnå; när frågan är om nationalrepresentationen, så söker han först tvert emot allt hvad tiden och erfarenheten föreskrifver införa ett aristokratiskt öfverhus och kallar detta en cverkställbar reform; när denna befinnes rent af overkställbar, så säger han, att representationen skall baseras på familjen och kommunen, och när fråga blir hur detta nu skall ske, så säger han, att familjen och kommunen först skola rekonstrueras; frågar man honom bur och när denna rekonstruktion skall gå för sig, så talar han om tjenstehjonsstadgan och en stadga för näringsfriheten, som kunna utarbetas på atio år,, och ville man slutligen fråga honom om vilkoren för en ny näringsfrihetsstadga, så svarar han ganska bestämdt, att den måste föregås af familjens och kommunens rekonstruktion — vi vilja minnas, att han redan förtrott verlden denna ljusa upptäckt. Denna fåle är klippt och skuren för kamarillan, i hvars intresse han också hela långa tiden arbetat. Han har redan i representationsfrågan lidit ett omätligt nederlag: valprincipen har äfven af den tongifvande delen bland de konservative blifvit erkänd och bördssjelfskrifvenheten förkastad. Det finnes således ingen annan utväg, än att göra denna princip omöjlig i tillämpningen; man måste inbilla representanterne, att representationsreformen måste uppskjutas på tio år, för att rekonstruera familjen och kommunen; tager detta icke skruf, så måste man påsta, att personlig representation, d. v. s. en representation, i hvilken personer skola välja eller väljas, leder till anarki, eller rent ut påstå, att ingen rätt Ull representation existerar. Attj Kamarillans pytonissa med fradga för munnen utstöter dylika orakler, är icke underhgt och! föga vigtigt; men att man äfven inom representationen här och der hör dessa mystiska fraser, : är bedröfligt; om det någonsin får antagas, att nationalvärdigheten förnärmas af vissa personers handlingssätt, måtte det väl vara då, när de, som skola föreställa folkets förnuft, insvepa dis-! kussionen om dess vigtigaste angelägenhet i ettj mystiskt mörker. Erkänner man, att en representation må exi-; stera, och att denna representation utgör folkets ombud, så måste man väl erkänna, att dessa ombud måste på något för mensklig tanka verkställbart sätt creeras eller tillskapas. Denna kreation kan ske genom slumpen eller genom dess motsats, en handling af folkets vilja; och förnuft. i Öfverlåter man det åt slumpen, så har man j att välja mellan att låta hvem som har Justj stiga in i national-församlingen och tala på folkets vägnar; eller att öfverlemna det åt börden eller födseln, så att den, som är född under en; viss konstellation, må varda folkets ombud, e-; hvad han duger dertill eller icke; eller ock att; rent af kasta lott. Vill man åter icke öfverlemna folkombudens , utkorande åt slumpen, så är man 1 och med det-. samma inne på den s. k. v val-principen eller . folkets rätt att genom val utse sina ombud, ty. hvarje annat sätt är för folket, som skall representeras, en slump. Denna folkets handling, att genom val utse sina egna ombud, kan mer. eller mindre närma sig slumpen eller aflägsna: sig derifrån. Den närmar sig slumpen, då folket öfverlåter sin valrätt åt någon af folket föga beroende eller för dess intressen främmande, person, t. ex. åt konungen, åt en utlänning, och aflägsnar sig derifrån i den mån denna per) son är mer beroende af folket, ända till den! minst slumpande grad, då hvarje individ af fol1 ket ger sin röst till ombuden. Här har man således skilnaden mellan direkta eller omedel-: bara val, och indirekta eller medelbara. Denna sednare kan hafva många grader, allt efter som: flera leder af elektorer mellan den väljande och den valde tillskapas, och dit hör äfven sjelfskrifvenheten för vissa embetsmän att vara folkombud, förutsatt att de väljande någonsin haft en röst med i dessa embetsmäns utkorande. Men skall folket genom val utöfva sin rätt att utse ombud, så måste individerna, personerna, bland folket ega valrätti. Här hjelper intet mystiskt prat om uidber, om något callmänt,, om ackommuner och familjer, om ayrken och klasser), som skola representeras, eller derom att cpersonlig valrätt leder till anarkin; Ombud skola väljas och personer, individer, måste ega rätt att välja dem. i Hvilka ega då. denna rätt? Alla, hvilkas rätt beror af ombudens förhandlingar. Förutsatt att elt gemensamt och icke vissa motsatta intressen äro föremål för nationalförsamlingens rådplägning, så gälla för hvarje per