orakelstilen påtaglig; t. ex.: Hur skall national-
representationen inrättas? Svar: Staten har upp-
skjutit ur familjen; hvilka personer i familjen
skola då representera? Svar: Personlig represen-
tation leder till anarki; om personlighet ej får
finnas i representationen, hvad äger då rätt att
representera? Svar: Den nationella personlighe-
ten skall representeras, men någon rätt att re-
presentera existerar icke.
Då detta nonsens framkommer från f. d. ut-
gifvaren, som en tid grasserat i Freja, så är icke
mycket att säga derom. Denne författare, hvars
hela skriftställeri ådagalagt den totalaste brist på
praktisk förmåga, måste söka tillfredsställa sin få-
fänga genom att vara tillhinders och lik en stor
hvalfisk vräka sig utanför den hamn, som den
praktiska förmågan söker uppnå; när frågan är
om nationalrepresentationen, så söker han först
tvert emot allt hvad tiden och erfarenheten fö-
reskrifver införa ett aristokratiskt öfverhus och
kallar detta en cverkställbar reform; när denna
befinnes rent af overkställbar, så säger han, att
representationen skall baseras på familjen och
kommunen, och när fråga blir hur detta nu skall
ske, så säger han, att familjen och kommunen
först skola rekonstrueras; frågar man honom
bur och när denna rekonstruktion skall gå för
sig, så talar han om tjenstehjonsstadgan och en
stadga för näringsfriheten, som kunna utarbetas
på atio år,, och ville man slutligen fråga honom
om vilkoren för en ny näringsfrihetsstadga, så
svarar han ganska bestämdt, att den måste fö-
regås af familjens och kommunens rekonstruk-
tion — vi vilja minnas, att han redan förtrott
verlden denna ljusa upptäckt. Denna fåle är
klippt och skuren för kamarillan, i hvars in-
tresse han också hela långa tiden arbetat. Han
har redan i representationsfrågan lidit ett o-
mätligt nederlag: valprincipen har äfven af den
tongifvande delen bland de konservative blifvit
erkänd och bördssjelfskrifvenheten förkastad. Det
finnes således ingen annan utväg, än att gö-
ra denna princip omöjlig i tillämpningen; man
måste inbilla representanterne, - att representa-
tionsreformen måste uppskjutas på tio år, för
att rekonstruera familjen och kommunen; ta-
ger detta icke skruf, så måste man påsta, att
personlig representation, d. v. s. en repre-
sentation, i hvilken personer skola välja eller
väljas, leder till anarki, eller rent ut påstå, att
ingen rätt Ull representation existerar. Attj
Kamarillans pytonissa med fradga för munnen
utstöter dylika orakler, är icke underhgt och!
föga vigtigt; men att man äfven inom represen-
tationen här och der hör dessa mystiska fraser, :
är bedröfligt; om det någonsin får antagas, att
nationalvärdigheten förnärmas af vissa personers
handlingssätt, måtte det väl vara då, när de,
som skola föreställa folkets förnuft, insvepa dis-!
kussionen om dess vigtigaste angelägenhet i ettj
mystiskt mörker.
Erkänner man, att en representation må exi-;
stera, och att denna representation utgör fol-
kets ombud, så måste man väl erkänna, att des-
sa ombud måste på något för mensklig tanka
verkställbart sätt creeras eller tillskapas.
Denna kreation kan ske genom slumpen eller
genom dess motsats, en handling af folkets vilja;
och förnuft. i
Öfverlåter man det åt slumpen, så har man j
att välja mellan att låta hvem som har Justj
stiga in i national-församlingen och tala på fol-
kets vägnar; eller att öfverlemna det åt börden
eller födseln, så att den, som är född under en;
viss konstellation, må varda folkets ombud, e-;
hvad han duger dertill eller icke; eller ock att;
rent af kasta lott.
Vill man åter icke öfverlemna folkombudens ,
utkorande åt slumpen, så är man 1 och med det-.
samma inne på den s. k. v val-principen eller .
folkets rätt att genom val utse sina ombud, ty.
hvarje annat sätt är för folket, som skall repre-
senteras, en slump. Denna folkets handling,
att genom val utse sina egna ombud, kan mer.
eller mindre närma sig slumpen eller aflägsna:
sig derifrån. Den närmar sig slumpen, då fol-
ket öfverlåter sin valrätt åt någon af folket fö-
ga beroende eller för dess intressen främmande,
person, t. ex. åt konungen, åt en utlänning,
och aflägsnar sig derifrån i den mån denna per- )
son är mer beroende af folket, ända till den!
minst slumpande grad, då hvarje individ af fol- 1
ket ger sin röst till ombuden. Här har man
således skilnaden mellan direkta eller omedel-:
bara val, och indirekta eller medelbara. Denna
sednare kan hafva många grader, allt efter som:
flera leder af elektorer mellan den väljande och
den valde tillskapas, och dit hör äfven sjelf-
skrifvenheten för vissa embetsmän att vara folk-
ombud, förutsatt att de väljande någonsin haft
en röst med i dessa embetsmäns utkorande.
Men skall folket genom val utöfva sin rätt
att utse ombud, så måste individerna, personer-
na, bland folket ega valrätti. Här hjelper intet
mystiskt prat om uidber, om något callmänt,,
om ackommuner och familjer, om ayrken och
klasser), som skola representeras, eller derom
att cpersonlig valrätt leder till anarkin; Om-
bud skola väljas och personer, individer, måste
ega rätt att välja dem. i
Hvilka ega då. denna rätt? Alla, hvilkas
rätt beror af ombudens förhandlingar.
Förutsatt att elt gemensamt och icke vissa
motsatta intressen äro föremål för nationalför-
samlingens rådplägning, så gälla för hvarje per-