hvaribland 24 för hvarje Riksdag valdes, på sätt, att valturen för hvarje gang träffade trenne af adelsdistrikterne, trenne af presterskapets, 6 af landtdistrikterne, med skyldighet, att välja inom bondeklassen, och 6 andra, med rättighet att välja, utan afseende på klasser, samt slutligen 3 af stadsdistrikterne, med skyldighet att välja inom borgarcklassen, och 53:e andra, med rättighet att välja, utan afseende på klass. Det härigenom minskade antalet af klasser skulle kunna föranleda dertill, att vid sjelfva distriktdelningen smärre anomalier blefve af ingen betydenhet, och att man således ej behöfde på samma sätt som uti nuvarande stadganden om brukspatrons-distrikterne, serskildt för hvarje gång uppgöra delningen. Man kunde ganska väl, i analogi med hvad KonstitutionsUtskottet för dylikt fall föreslagit, låta hela denna distriktdelning ske vid hvar tionde Riksdag. För Presterskapets val kunde man en gång för alla fästa sig vid stiften, och låta tolf prester väljas stiftvis, en af Stockholms Presterskap, samt två af Erkebiskopen och Biskoparne. Innan jag lemnar ordet, ber jag att få yttra mig om formerna för detta betänkandes behandling. Mycket: har i sådant afseende blifvit yttradt; och Utskottet bör naturligtvis, och skall ganska villigt, gå sina principaler till mötes i allt hvad grundlagen tillåter. Men ett af tvenne synes mig nödvändigt: antingen att Stånden uppskjuta med afgörande debatterande, och med all förklaring af gemensam tanka, såsom följd af betänkandet Nr 38, till dess att Utskottets i samma betänkande på pag. 66 utlofvade nya betänkande inkommer (hvarförutan det enligt KonstitutionsUtskottets eget förklarande icke kan till afgörande företagas), och att sedermera hvart och ett Stånd behandlar saken så väl med afseende på hufvudprinciperna, som tillika på detaljerna; — eller ock, att, om tidigare slutbehandling af betänkandet beslutes, alla fyra Riksstånden återremittera, och äfven det eller de Stånd, som kunde vara hågadt att oförändradt antaga Utskottets förslager, beledsaga sitt såsom gemensamma tankar uttryckta godkännande med den förklaring, att endast hufvudprinciperne blifvit granskade, och detaljerne af vallagen uppskjutne, för att i sammanhang med det inväntade nya betänkandet pröfvas; samt tillika med anmodan, att i fall de fyra Riksståndens,i afseende på hufvudprinciperna, hvar för sig uttryckta gemensamma tankar blefve sins emellan olika; Utskottet må först inkomma med jemkningsförslag häremellan, på det att alla de frågor, som på grund häraf komma att öfverlemnas till Förstärkt KonstitutionsUtskott, må serskildt blifva definitift afgjorda, och utarbetningen af detaljer derefter företagas. Det torde förefalla underligt, att ett förslag till skiljande af principer och detaljer utgår från en Utskotts-ledamot, som icke reserverat sig mot Utskottets beslut, att på en gång behandla dessa. Jag får härvid förklara, att jag tvertom af alla krafter understödt detta beslut, emedan jag ingenstädes i grundlagen fann något stadgande, som berättigade Utskottet, att väcka en grundlagsfråga annorlunda än i så fullständigt skick, att förslaget genast kunde till nästa Riksdag bordläggas; men som grundlagen lika litet stadgar någon gräns för Riksståndens gemensamma tanka, så kan, efter mitt omdöme, sedan Utskottet framställt sin plan komplett, och derigenom rågan blifvit obestridligen väckt, Riksståndens återremiss framkalla den fördelning, som önskas, emelan princip-betänkande och detalj-betänkande.