2lila alt ITA TIVA TI TRI HUD
Prosten Källgren fästade sig vid svårigheterna att
i nu varande förhållanden kunna fullfölja protesten.
Biskop Heurlin ansåg protesten böra göras vid
sockenstimma, oeh deraf följa beslut.
Prosten Osterman var af den tanke, att vid sjelf-
va skattskrifningen vore just rätta tillfället.
Prosten säve ansåg böra tilläggas, att häradsskrif-
vare ej får i sin längd uppföra någon, när socken-!
stimmo-beslut bestämdt förbjuder. Det hade nemli-
gen händt, att de skaffat sig tillstånd från landshöf-
dingen. ;
Prosten Nordhammar ansåg lätt kunna proteste-
fas emot landshöfdingens gifna tillstånd, och fistade;
sig synnerligen vid slutorden: församlingen må skylla.
sig sjelf, om hon intager sådane, sow ej kunna för-
sörja sig.
Prosten Afzelius fann betänkligt att stifta en lag,
hvarigenom flere personer skulle sättas utom för-
samlingen, hvarigenom vanvård blefve en följd, äf-1.
venasom att de, komne på sidan om samhället, skulle
blifva verkliga lazaroner.
Olägenheten skulle i längden blifva vida större,
än fördelarne.
Prosten Sidner träffade häri en för hastigt mog-
nad frukt af nyligen gjorda förkastelser af den före-
slagna kommitteen; instämde derföre med Hr Hall-
ström, men ville hafva ännu noggrannare bestäm-
melse eller uppvisande af sockenstämmo-beslut.
Prosten Lundbled trodde Hr Hallströms mening
vara nog. Befallning ifrån landshöfdingen kunde ej
komma i fråga.
Prosten Sianer hade erfarenhet af motsatsen.
Prosten Nordhammar: just af detta skäl, eller
att häradsskrifvare uppteckna och landshöfdinge ger
tillåtelse till andra, än dem församlingen erkänner,
inträffade det besynnerliga, att personalen i mantals-
längden afviker från det antal, som finnes uppfördt
i pastors och församlingens böcker.
fEProsten Hallströms förslag antogs.
Deremot reserverade sig Hr Sidner, emedan på
orden: vederbörligt tillstånd kunde behöfvas förkla-
ring; och Professor Geijer, emedan denna restriktion
skulle ännu mera öka förvirringen.
Om Taxerings-kommäitgen var sedan öfverlägg-
ning; och ansågs den af somlige Talare ej hafva
motsvarat ändamålet. Derföre trodde
Biskop mMeurlin densamma kunna upphöra, eller.
åtminstone behöfva hållas blott första året efter det!
en ny bevillning blifvit antagen. Helst ville Tal.
accedera till ett af Adeln fattadt beslut, att från och:
med 49 af denna artikel, till och med den 444,
om ref. fattade rätt, vidblifva helt och hållet förra
Bevillningsförordningen. Deri instämde Prosten P..
P:son Svedelius, som erkände sig förut hafva gjort
samma förslag.
Prosten -andber2: ville ej att förslaget skulle sön-
derbrytas, utan bifall lemnas dertill. Taxerings-:
kommittten kunde ej anses motsvara sitt ändamål.
Deremot hade man ansett pröfnings-kommitteen !
vara den högsta instans, hvarifrån man ej kunde
vädja. .
Prosten Nordhammar trodde ej att det vore skäl,
att, i likhet med Adeln, förkasta Utskottets förslag. :!
Hi Sandberg hade nog utvecklat saken. Pröfnings-
kommitteten skulle med föreslagna förändringen blif-1
va af ett välgörande inflytande, och åstadkomma en
måra kommunal anda och mera enighet. Taxcrings-(
kommittten hade Tal. funnit vara lik det hvita plå-
stret. Yrkade bifall till betänkandet. i
Prosten Nibelius var af samma tanka med Hr,
Sandberg. Taxerings-kommittten hade varit utan)
ändamål; och vore Pröfnings-kommitteen tillräcklig
garanti för Berednings-kommitttens riktiga förfarande. ,
Ville bifalla betänkandet. ha
Biskop Heurlin fann sig missförstådd. Man hade, ,
trodde han, velat påbörda honom att vilja nödvän-,
digt instämma med Adeln; men han hade endast
tillkännagifvit dess beslut, och fruktade nu oligen-,
hefer genom borttagande af Taxerings-kommitteen.:;
Prosten Hallström: Allmänna meningen vid före-
gående Riksdagar hade varit, att de vore öfverflödi-
ga, men Tal. hade ej delat denna, af den orsak, attg
de sammanhålla det hela. Alla nygjorda tillstyrkan-
den fruktade Tal. skulle endast förvirra. Menighe-;
terha sjelfva skola helst önska inom sin församling
hafva sin beskattnings-kommitte. Trodde det varalr
så godt att stadna vid Adelns beslut. 3 b
Prosten Ödmun uppstod och anhöllgom proposi-pe
tior i ämnet. h
Prosten Källgrsn ansåg denna fråga hufvudsakli-
gen bero derpå, om iPröfnings-kommitteen skall vara
k
n
s
S
f
högsta instansen, då Taxerings-kommitteerna i detta
fall-borde bibehållas såsom bemedlande;mellangde
båda andra kommitteerna. RR
Biskop Meursin ville då hafva alltsammans af för-
ra Bevillningsförordningen, som rörer dessa kom-
mitteer, bibehållet, i enlighet med Adeln. 3 0
Ståndet skred till omröstning, då bibehållande aflg
hbittHlsvarande, i hvad det rörer dessa ämnen, likväll,
med förbehåll, att sedan få besluta om Taxerings-j;
kommitteens sammansättning och tiden för dess sam-!h
manträde, bifölls med 146 röster mot 44, som vorolu
e
d
för bifall till betänk. i dess helhet.
Prostarne Lindsark och Nordstammar reserve-
rade) sig, den sednare med förklarande, att allt, som 3
hittills gjorts och i landsorterna ansetts berömligt,!n
nu vore om intet. u
Derpå beslöts, att Taxerings-kommittterna skolaf
sammanträda blott första året sedan en ny bevill-
ning blifvit antagen, men att deras sammansättning
skall forfara som hittills.
Sedermera, och oaktadt beslut således blifvit fat-;
tadt derom, att man skulle vidblifva stadgarne i för-
ra Bevillningsförordningen från och med 49:de punk-
ten af denna artikel till och med den 444:te, ansågs a
för säkerhets skull rådligt att genomgå dessa punk- i,
ter i, det nya betänkandet, jemfördt med det gamla, i
då, i följe af nu fattade beslut om Taxerings-kom-
mittten, man råkade på åtskilliga små behof af än-
dringar, i afseende på Taxerings-kommitteerna på 9
landet, som slutligen bragte Ståndet i konfusion, och !
föranledde det beslut, att en sammanjemknings-kom- :
mittt, bestående af Hrr Heurlin, Sandberg och Hall-
beck, skulle söka afhjelpa ledsamheterna. E
En stor del af Stånds-ledamöterna hade under ti-.
den gätt ifrån öfverläggningen, hvarföre Talmannen.
fann sig föranlåten att upplösa sammankomsten.
omer a
(
:
NR nee I
C
om RA TR For - Ö oo on