2lila alt ITA TIVA TI TRI HUD Prosten Källgren fästade sig vid svårigheterna att i nu varande förhållanden kunna fullfölja protesten. Biskop Heurlin ansåg protesten böra göras vid sockenstimma, oeh deraf följa beslut. Prosten Osterman var af den tanke, att vid sjelfva skattskrifningen vore just rätta tillfället. Prosten säve ansåg böra tilläggas, att häradsskrifvare ej får i sin längd uppföra någon, när socken-! stimmo-beslut bestämdt förbjuder. Det hade nemligen händt, att de skaffat sig tillstånd från landshöfdingen. ; Prosten Nordhammar ansåg lätt kunna protestefas emot landshöfdingens gifna tillstånd, och fistade; sig synnerligen vid slutorden: församlingen må skylla. sig sjelf, om hon intager sådane, sow ej kunna försörja sig. Prosten Afzelius fann betänkligt att stifta en lag, hvarigenom flere personer skulle sättas utom församlingen, hvarigenom vanvård blefve en följd, äf-1. venasom att de, komne på sidan om samhället, skulle blifva verkliga lazaroner. Olägenheten skulle i längden blifva vida större, än fördelarne. Prosten Sidner träffade häri en för hastigt mognad frukt af nyligen gjorda förkastelser af den föreslagna kommitteen; instämde derföre med Hr Hallström, men ville hafva ännu noggrannare bestämmelse eller uppvisande af sockenstämmo-beslut. Prosten Lundbled trodde Hr Hallströms mening vara nog. Befallning ifrån landshöfdingen kunde ej komma i fråga. Prosten Sianer hade erfarenhet af motsatsen. Prosten Nordhammar: just af detta skäl, eller att häradsskrifvare uppteckna och landshöfdinge ger tillåtelse till andra, än dem församlingen erkänner, inträffade det besynnerliga, att personalen i mantalslängden afviker från det antal, som finnes uppfördt i pastors och församlingens böcker. fEProsten Hallströms förslag antogs. Deremot reserverade sig Hr Sidner, emedan på orden: vederbörligt tillstånd kunde behöfvas förklaring; och Professor Geijer, emedan denna restriktion skulle ännu mera öka förvirringen. Om Taxerings-kommäitgen var sedan öfverläggning; och ansågs den af somlige Talare ej hafva motsvarat ändamålet. Derföre trodde Biskop mMeurlin densamma kunna upphöra, eller. åtminstone behöfva hållas blott första året efter det! en ny bevillning blifvit antagen. Helst ville Tal. accedera till ett af Adeln fattadt beslut, att från och: med 49 af denna artikel, till och med den 444, om ref. fattade rätt, vidblifva helt och hållet förra Bevillningsförordningen. Deri instämde Prosten P.. P:son Svedelius, som erkände sig förut hafva gjort samma förslag. Prosten -andber2: ville ej att förslaget skulle sönderbrytas, utan bifall lemnas dertill. Taxerings-: kommittten kunde ej anses motsvara sitt ändamål. Deremot hade man ansett pröfnings-kommitteen ! vara den högsta instans, hvarifrån man ej kunde vädja. . Prosten Nordhammar trodde ej att det vore skäl, att, i likhet med Adeln, förkasta Utskottets förslag. :! Hi Sandberg hade nog utvecklat saken. Pröfningskommitteten skulle med föreslagna förändringen blif-1 va af ett välgörande inflytande, och åstadkomma en måra kommunal anda och mera enighet. Taxcrings-( kommittten hade Tal. funnit vara lik det hvita plåstret. Yrkade bifall till betänkandet. i Prosten Nibelius var af samma tanka med Hr, Sandberg. Taxerings-kommittten hade varit utan) ändamål; och vore Pröfnings-kommitteen tillräcklig garanti för Berednings-kommitttens riktiga förfarande. , Ville bifalla betänkandet. ha Biskop Heurlin fann sig missförstådd. Man hade, , trodde han, velat påbörda honom att vilja nödvän-, digt instämma med Adeln; men han hade endast tillkännagifvit dess beslut, och fruktade nu oligen-, hefer genom borttagande af Taxerings-kommitteen.:; Prosten Hallström: Allmänna meningen vid föregående Riksdagar hade varit, att de vore öfverflödiga, men Tal. hade ej delat denna, af den orsak, attg de sammanhålla det hela. Alla nygjorda tillstyrkanden fruktade Tal. skulle endast förvirra. Menighe-; terha sjelfva skola helst önska inom sin församling hafva sin beskattnings-kommitte. Trodde det varalr så godt att stadna vid Adelns beslut. 3 b Prosten Ödmun uppstod och anhöllgom proposi-pe tior i ämnet. h Prosten Källgrsn ansåg denna fråga hufvudsakligen bero derpå, om iPröfnings-kommitteen skall vara k n s S f högsta instansen, då Taxerings-kommitteerna i detta fall-borde bibehållas såsom bemedlande;mellangde båda andra kommitteerna. RR Biskop Meursin ville då hafva alltsammans af förra Bevillningsförordningen, som rörer dessa kommitteer, bibehållet, i enlighet med Adeln. 3 0 Ståndet skred till omröstning, då bibehållande aflg hbittHlsvarande, i hvad det rörer dessa ämnen, likväll, med förbehåll, att sedan få besluta om Taxerings-j; kommitteens sammansättning och tiden för dess sam-!h manträde, bifölls med 146 röster mot 44, som vorolu e d för bifall till betänk. i dess helhet. Prostarne Lindsark och Nordstammar reserverade) sig, den sednare med förklarande, att allt, som 3 hittills gjorts och i landsorterna ansetts berömligt,!n nu vore om intet. u Derpå beslöts, att Taxerings-kommittterna skolaf sammanträda blott första året sedan en ny bevillning blifvit antagen, men att deras sammansättning skall forfara som hittills. Sedermera, och oaktadt beslut således blifvit fat-; tadt derom, att man skulle vidblifva stadgarne i förra Bevillningsförordningen från och med 49:de punkten af denna artikel till och med den 444:te, ansågs a för säkerhets skull rådligt att genomgå dessa punki, ter i, det nya betänkandet, jemfördt med det gamla, i då, i följe af nu fattade beslut om Taxerings-kommittten, man råkade på åtskilliga små behof af ändringar, i afseende på Taxerings-kommitteerna på 9 landet, som slutligen bragte Ståndet i konfusion, och ! föranledde det beslut, att en sammanjemknings-kom: mittt, bestående af Hrr Heurlin, Sandberg och Hallbeck, skulle söka afhjelpa ledsamheterna. E En stor del af Stånds-ledamöterna hade under ti-. den gätt ifrån öfverläggningen, hvarföre Talmannen. fann sig föranlåten att upplösa sammankomsten. omer a ( : NR nee I C om RA TR For Ö oo on