mötes, om Hans Maj:t fått följa den böjelse af
sitt naturligen goda hjerta och generositet, som
är en af hans oförnekliga egenskaper; efter allt
detta kan man knappt begripa, hvad det är, som
nu åter skulle hafva tillintetgjort hoppet på så-
dana åtgärder, som kunde återställa förtroendet
mellan folket och styrelsen.
Vid närmare betraktande är det likväl icke
alldeles ogörligt, att finna en ledtråd uti denna
labyrinth. Lika gifvet som det är, att Konun-
gens sanna fördel och intresse icke kan vara
något annat, än att befinna sig i största möj-
liga harmoni med allmänna tänkesättet hos na-
tionen och Ständernas majoritet, lika bekant är
äfven, att ett koteri finnes, som framför allt
fruktar, att få skåda denna nya, föryngrade si-
da af samhällsskicket. Detta koteri består na-
turligtvis i första rummet af dem, som stått el-
ler nu stå på upphöjelsernas trappa, egentli-
gen i följd af börd och relationer, och som vo-
re förvissade, att under ett annat system an-
tingen för alltid nödgas stanna på de platser,
dit de höra i följd af sin inre förmåga och e-
genskaper, eller åtminstone i alla händelser
fingo flera medtäflare till befordringar; dels öf-
ver hufvud af alla dem, som af intresse eller
tradition älska statslyx och sinekurer och be-
fara att en inskränkmng deruti kunde komma
1 fråga. Hos dem är naturligtvis motståndet
mot allmänna opinionens anspråk icke annat
än en instinkt att vaka för egen fördel. Re-
dan en och annan militär eller kammarherre
t. ex., som nu i sitt blotta namn eller sin be-
röring med hofvet kan tro sig ega en anled-
ning alt falka på en Landshöfdingsplats i fram-
tiden, med hvilken farhåga måste de icke be-
trakta gryningen af ett tidskifte, under hvilket
antingen äfven lägre ofrälse tjenstemän blott
genom talang och kunskaper kunde en dag kom-
ma och stiga dem i vägen, eller då det åtmin-
stone för en sådan upphöjelse fordrades, att så-
som representant hafva visat någon mer än
vanlig förmåga och -sakkännedom. Det ligger
kanske vida mera än man tror, i nyssnämnde
instinktlikal fruktan, som bördens eller gun-
stens barn sålunda hysa för de förvärfvade egen-
skaperna och öfver hufvud förden civila tjenste-
Mannabanans återförsättande- i den rang, som
vid beräkningen af meriter ovilkorligen bor-
de tillhöra densamma framför hofvets eller de
militära egenskapernas anspråk.
Om nu en mängd personer finnas i den ka-
thegori, som vi här beskrifvit, så ser läsaren äf-
ven klart, att koteriets kända eller okända med-
lemmar, såväl koryfeer som drabanter, af öfver-
enskommelse eller sympathi skola strida såsom
pro aris et focis i synnerhet emot reformvän- )
nernas första och lättast tillfredsställda- önsknin-
gar: att konungen måtte omgifva sig i sin råd-;
kammare med män af en annan färg än den
gamla styrelsepersonalens, hvilken hade det märk-:
värdiga ödet, att inom sjelfva Riddarhuset vid:
debatten om dechargebetänkandet vara så öf-.
vergifven, att den icke fann en enda försvarare:
utom ledamöterne sjelfva, en slägtinge till en af
dem och en postmästare, som några dagar der-;
efter dömdes af med tjensten för en balans.
Men sin egen sak eller den styrelseriktning som ,
man betecknar med systemeto, kän koteriet
icke nu mer än förut försvara; det är då klart!
att det skall i stället välja den lättare taktiken
att söka skrika ned sina motståndares personer,
i synnerhet hvar och en, som kunde komma i:
fråga till förtroendet att kallas i konungens råd,:
såvida han förut uppträdt i någon opposition mot ;
det gamla och ruttna. MHäraf allt det smutsiga;
bandhundsovett, alla de öknamn och skällsord,!
som några hyrda skriblerer, hvilka till en del icke j
ens våga att framträda med sina namn, ehuru;
högst obetydliga dessa i sig sjelfva torde vara,
i Minerva och Svenska Biet utösa emot män, som!
i det allmänna åtnjuta den enhälligaste aktning
och förtroende, både för sin karakter och för-
måga, ådagalagd i det enskildta som i det of-
fentliga lifvet. De veta väl, de uslingarne som
söka nedsmutsa dem, att de derigenom endast
göra sig sjelfva vida föraktligare i hela den tän-
kande allmänhetens ögon. Men se — de ana
eller frukta, att det finnes någon, hvars tänke-
sätt kanske står och väger, huruvida han icke
må åtminstone göra ett försök att efterkomma
majoritetens önskningar; deras intresse är fram-
för allt att söka förekomma detta, och att hålla
denna personlighet så belägrad med skriket, att
dess tvekan skall gifva :rum för en återgång
och för glömska af allt hvad under tiden pas-
serat. Lägger man nu detta tillsammans med
det slags ofördelaktiga ställning, som alltid lig-
ger deri för en vilja, om än aldrig så gemensam,
att helt och hållet bero af enannans benägenhet
för alt kunna något uträtta, och det intryck af
ett slags maktlöshet, som detta åstadkommer,
så har man temligen nyckeln till den tafla, som
nu för tillfället erbjuder sig. För sådana fall
är dock en regel att iakttaga för allmänna tän-
kesättet: hopp, tålamod och ihärdighet.
— EVE
— Någon utgång på representationsfrågan blef
sistlidne gårdag hvarken på Riddarhuset eller hos
Presteståndet, utan kommer detta ämne att fort-
Re enn