I biet; han har kommit för att bestrida Huset Orleans suveräniteten; han har kommit till Frankrike för ati för sin egen äit fordra suveränltetens rättigheter, och han har gjort det i kraft af samma princip som den, på hvilken j sjolfve grundat Julikonungadömet. I doita sakernas läga handlar det icka om att skilja emellan de två principer, hvilkas strid så djupt skakat oeh-söadrat våri land, sedan femtio år tillbaka. Det är icke fråga att för försvaret af dem priacip, som pu bekerrskar alla Frankrikes myndigheter, tillämpa de stadfästade lagarne emot en motsatt princip; det är sjelfva eder egan princip, som jag åberopar. Några ord skola: förklara det. Så länge prinsarne af den äldsta Bourboneka j grenen suttit på thronen, bodde suveräniteten 1 Frankrike uti konungens persona; dess öfverflyttning var bestämd i en viss ordning, oföränderlig, känd af alla, och som var lagbunden (legitim). Legitimiteten är icke i fråga uti denna sak; utan är 1330 bar folksi proklamerat sin suveränitst; dot har förklarat, att denna innobodde i majoritetians af medborgaro rättigheter och vilja. Så hafva vi erkänt benne, och de: är så, som vi gifvit henne helga i den nya grundiagen. Men, hvad har prins Napoleon sagt? Nationens suveränitet är i Frankrike förklarad, och denna folkets suveränitet, huru kan den öfverflystas? huru kan denna delegation bestyrkas, om det icke sker genom ett visst ech obestridligt ädagaliggande af nationens vilja? I eder närvaro säger ham: denna obestridliga opinionsyttring är medborgarnes vilja. Jag ser den icke i deputerode-kammarens och en liion del päåröra beslut år 1830. Den princip, som nu styr eder, har han tillagt, den princip, som ni ställt öfver alla statsmyadigheser, det är priucipen af år 91, det är den principen, som regsrade år 8, dat är den princip, i krafi hvaraf jag eppellerat till nationen, på dei hon skulle ordentlig: uttala sin msaing. Genom de röster, som bestyrkt antagandet af kejsardömets grundlagar, hafva 4 millioner röster år 4804 förklarat, ast Frankrike ville ärftligheten hos Napoleons afkomlingar, oller,i hans broders, Josephs, ellar 1 brist af sådana, i hans broders, Ludvigs. S2 der mina anspråk Senaten har år 1814 afskaffet Bonapartiska familjens ärftlighet; men hvad skedde år 18145? Hvad gjorda representantornes kammare? Hvad gjorde man på Msj-fältet? Huru många röster samisdes ej för antagandet af der additionella akt, som var ämnad ati ytterligare ädagalägga landets vilja ? Och sedan, M. H., medgifvcm, att sedan ett motsats 8ystem, sedar ca annorlunda gruadlagd regering 145 år styrt landet, huru många finnes det ej ibland de som nu skola döms, hvilka under dessa 45 år arbetat på att återställa dem princip, soma Bourbozsska hugois återkomst hade utstrukit ur våra lagar! Huru mångas, som nmadstigit ämda till partiförbindelserna och partinitot, för ett ätarställa denna lära om folkets suveränitet, för ati åtorsätta I krafs denna representantkammares protest, hvilkens helgd, jag vågar säga det,jag hört påkalles af många ibland dem som nu höra mig, liksom hade den naruren af ett testamente, hvilket Franska nationen uppg2t!, och såsom en bandling hvilken man borde uppiifva. : Är då kejsorliga dynastions uppkomst ott spöke eller ott bländverk? Hvad den uträttas, återljudsr tillräckligt i hola verlden ech talar nog högt, icke endest i Frankrike, utan hos alla Europes folt. Nej, kejsardömets uppkomst var ingen dröm! Kejsaren är död, och allt har slutat med hanem. Hvad betyder väl detta? En dynasti, grundad, stadgad, besvuren i national-suveränitetens namn, lofvar den isgea amnan varaktighet åt landet äs en enda monRriskas lif? Det är på detta sätt som vi måste antasta maktezs egna garantier, hvilka vilikvälkomma för att föravara, för att gendrifva den, som blifvit gruedlagd genom mnationalviljans hyllning: en enhällig hyllning, vida mera lysande än don är 1830, ty den gafs af en hel natlon, som uUppmanedos att mangrarnni afgifva sin röst. I det ögonblick, då den politiska troslära öfverväldigades, hvarpå kejsardömet grundats, hvad gjordan j då? J upptagen åter denna samma dogm, j återställen denna samma national-suveränitat, som stadgat kejserliga fswiljens ärftlighet. Arfvinagor står framför eder. Och j aån att döma honem, i ett land, der alla statens myndigheter äro underkastade national-suveräniteten; j gån likväl att döma honom utan att fråga folket? Det är likväl ieke em af dessa frågor, som man besvarar genom en dem. J kurnenr väl erhålla en sådan, j kusnen få lifsadomar, död, hbufvuden som falla! men j hafver ingenting gjert derigenom. Så lärge det finnes blod, som öfverflystar sig i denna ätt, skola arfsanspråken, stödde på Frankrikes politiska princip, likaså öfverflyttas. J skolen hafva grymma, orättvisa streffecener, skola blifva usurpatörer i utöfaingen ef domerekallet; och allt detta skulle likväl vare alldeles onyttigt. .. Ja, M. H.! atådom frågans rätta beskaffenhet. Ar den väl ämsee för ett domslut? Arfsrätter återfordres af em obestridlig arfvinge. Kunnen j döma henem? Emellan er och honem finnes dat en sogrande sak ech om besegrad sak; det finnes egarem till kronan, ech dem familj som förlerat henne. Men, ärnu en gång, jag måste alltid återkomma dertill, domare kunna icke finnas, emedan inga finnas som äro underkastade domen, J hitkommen för att döma. Men fienos dock mågoa enda af er, som, då han inaträdt i denna sal, sagt till sig sjelf: jag skall vara opartisk, jag skall afväga hvars och ens rättigheter, jag skall lägga i vågskålen Juli-komungaväldet och den suveränitet, som kejsardömets konstitution öfverflyttat, j:g skall vara opartisk. Nej, j egen icke en gång rätt att vara det, j ären i dag en regeringens moekt och en revoluticm kan ej låta utföra sig uiam att upplösa er. Genom donna åtgärd äro Pärskammaren och Dsaputerade kammaren upplöste. J talen om erkänsla! Har det icke varit Prinsen förvägradt att sätta foten på Frankrikes jord? Finnes det ej en lag, som förbjuder honom det? och hvarföre så? Jo emedan hon är utom allmänva lagen; emedan han icke kan behandlas likasom hvarje annan. År 1830, vid tvänna serskilda tillfällen har jag yrkat, att donna !2g skulla afskaffas, för att vörda denna höga politiska lära om mnmationings suveränitet; J hafvon gjort en serskild lag alldelag matsatt dena nrincin. för att sätta Nritt0 i Ki t