I
biet; han har kommit för att bestrida Huset Or-
leans suveräniteten; han har kommit till Frankrike
för ati för sin egen äit fordra suveränltetens rät-
tigheter, och han har gjort det i kraft af samma
princip som den, på hvilken j sjolfve grundat Juli-
konungadömet. I doita sakernas läga handlar det
icka om att skilja emellan de två principer, hvil-
kas strid så djupt skakat oeh-söadrat våri land,
sedan femtio år tillbaka. Det är icke fråga att för
försvaret af dem priacip, som pu bekerrskar alla
Frankrikes myndigheter, tillämpa de stadfästade la-
garne emot en motsatt princip; det är sjelfva eder
egan princip, som jag åberopar. Några ord skola:
förklara det.
Så länge prinsarne af den äldsta Bourboneka j
grenen suttit på thronen, bodde suveräniteten 1
Frankrike uti konungens persona; dess öfverflytt-
ning var bestämd i en viss ordning, oföränderlig,
känd af alla, och som var lagbunden (legitim).
Legitimiteten är icke i fråga uti denna sak; utan
är 1330 bar folksi proklamerat sin suveränitst; dot
har förklarat, att denna innobodde i majoritetians
af medborgaro rättigheter och vilja. Så hafva vi
erkänt benne, och de: är så, som vi gifvit henne
helga i den nya grundiagen. Men, hvad har prins
Napoleon sagt? Nationens suveränitet är i Frank-
rike förklarad, och denna folkets suveränitet, huru
kan den öfverflystas? huru kan denna delegation
bestyrkas, om det icke sker genom ett visst ech
obestridligt ädagaliggande af nationens vilja? I
eder närvaro säger ham: denna obestridliga opi-
nionsyttring är medborgarnes vilja. Jag ser den
icke i deputerode-kammarens och en liion del päå-
röra beslut år 1830.
Den princip, som nu styr eder, har han til-
lagt, den princip, som ni ställt öfver alla stats-
myadigheser, det är priucipen af år 91, det är den
principen, som regsrade år 8, dat är den princip,
i krafi hvaraf jag eppellerat till nationen, på dei
hon skulle ordentlig: uttala sin msaing. Genom
de röster, som bestyrkt antagandet af kejsardömets
grundlagar, hafva 4 millioner röster år 4804 för-
klarat, ast Frankrike ville ärftligheten hos Napo-
leons afkomlingar, oller,i hans broders, Josephs,
ellar 1 brist af sådana, i hans broders, Ludvigs.
S2 der mina anspråk
Senaten har år 1814 afskaffet Bonapartiska fa-
miljens ärftlighet; men hvad skedde år 18145? Hvad
gjorda representantornes kammare? Hvad gjorde
man på Msj-fältet? Huru många röster samisdes
ej för antagandet af der additionella akt, som var
ämnad ati ytterligare ädagalägga landets vilja ? Och
sedan, M. H., medgifvcm, att sedan ett motsats 8y-
stem, sedar ca annorlunda gruadlagd regering 145
år styrt landet, huru många finnes det ej ibland de
som nu skola döms, hvilka under dessa 45 år ar-
betat på att återställa dem princip, soma Bourbozsska
hugois återkomst hade utstrukit ur våra lagar! Hu-
ru mångas, som nmadstigit ämda till partiförbindel-
serna och partinitot, för ett ätarställa denna lära
om folkets suveränitet, för ati åtorsätta I krafs den-
na representantkammares protest, hvilkens helgd,
jag vågar säga det,jag hört påkalles af många ibland
dem som nu höra mig, liksom hade den naru-
ren af ett testamente, hvilket Franska nationen upp-
g2t!, och såsom en bandling hvilken man borde upp-
iifva. :
Är då kejsorliga dynastions uppkomst ott spöke
eller ott bländverk? Hvad den uträttas, återljudsr
tillräckligt i hola verlden ech talar nog högt, icke
endest i Frankrike, utan hos alla Europes folt. Nej,
kejsardömets uppkomst var ingen dröm! Kejsaren
är död, och allt har slutat med hanem. Hvad be-
tyder väl detta? En dynasti, grundad, stadgad,
besvuren i national-suveränitetens namn, lofvar den
isgea amnan varaktighet åt landet äs en enda mon-
Rriskas lif? Det är på detta sätt som vi måste an-
tasta maktezs egna garantier, hvilka vilikvälkom-
ma för att föravara, för att gendrifva den, som
blifvit gruedlagd genom mnationalviljans hyllning:
en enhällig hyllning, vida mera lysande än don är
1830, ty den gafs af en hel natlon, som uUppma-
nedos att mangrarnni afgifva sin röst.
I det ögonblick, då den politiska troslära öfver-
väldigades, hvarpå kejsardömet grundats, hvad gjor-
dan j då? J upptagen åter denna samma dogm,
j återställen denna samma national-suveränitat, som
stadgat kejserliga fswiljens ärftlighet. Arfvinagor
står framför eder. Och j aån att döma honem, i
ett land, der alla statens myndigheter äro under-
kastade national-suveräniteten; j gån likväl att dö-
ma honom utan att fråga folket? Det är likväl
ieke em af dessa frågor, som man besvarar genom
en dem. J kurnenr väl erhålla en sådan, j kusnen
få lifsadomar, död, hbufvuden som falla! men j haf-
ver ingenting gjert derigenom. Så lärge det fin-
nes blod, som öfverflystar sig i denna ätt, skola
arfsanspråken, stödde på Frankrikes politiska prin-
cip, likaså öfverflyttas. J skolen hafva grymma, o-
rättvisa streffecener, skola blifva usurpatörer i ut-
öfaingen ef domerekallet; och allt detta skulle lik-
väl vare alldeles onyttigt.
.. Ja, M. H.! atådom frågans rätta beskaffenhet.
Ar den väl ämsee för ett domslut? Arfsrätter å-
terfordres af em obestridlig arfvinge. Kunnen j
döma henem? Emellan er och honem finnes dat
en sogrande sak ech om besegrad sak; det finnes
egarem till kronan, ech dem familj som förlerat
henne. Men, ärnu en gång, jag måste alltid åter-
komma dertill, domare kunna icke finnas, emedan
inga finnas som äro underkastade domen, J hit-
kommen för att döma. Men fienos dock mågoa
enda af er, som, då han inaträdt i denna sal, sagt
till sig sjelf: jag skall vara opartisk, jag skall af-
väga hvars och ens rättigheter, jag skall lägga i
vågskålen Juli-komungaväldet och den suveränitet,
som kejsardömets konstitution öfverflyttat, j:g skall
vara opartisk. Nej, j egen icke en gång rätt att
vara det, j ären i dag en regeringens moekt och en
revoluticm kan ej låta utföra sig uiam att upp-
lösa er. Genom donna åtgärd äro Pärskammaren
och Dsaputerade kammaren upplöste.
J talen om erkänsla! Har det icke varit Prin-
sen förvägradt att sätta foten på Frankrikes jord?
Finnes det ej en lag, som förbjuder honom det?
och hvarföre så? Jo emedan hon är utom allmän-
va lagen; emedan han icke kan behandlas likasom
hvarje annan. År 1830, vid tvänna serskilda till-
fällen har jag yrkat, att donna !2g skulla afskaffas,
för att vörda denna höga politiska lära om mnmatio-
nings suveränitet; J hafvon gjort en serskild lag
alldelag matsatt dena nrincin. för att sätta Nritt-
0
i
Ki
t