PRINS LOUIS NAPOLEON INFÖR FRANSYSKA
PÄRSDOMSTOLEN.
(Forts. från gårdagsbl.)
Ef:er en stunds uppake! fick Hr Berryor ordet,
sisom prinsens rältsgångsbiisäde (defenseur) och
usder en späsd uppmärksamhet af alla åhörarne
höll hen fölianda försvarstal:
Micz Herrar! Genora! Prokuratorn har myss ut-
Fopa:: dötia är ett sorgligt och beklagansvärd: mål!
och äfven jag har icke kumnat deltaga i denna vig-
tiga tvist, utan att sorgliga beiraktelser uppstätt
hos mig. Ack, huru olyckligt är icka des land,
der inom seit ringa antal år så många på hvaran-
dra följanda ravolutioner, vildsamt omstörtande af
stadgade och besvurna rättighe:or, kastad en så djup
och badröflig osäkorhet i singen och bjertan, såväl
angågnds pligtkänslan, som pligtbegroppen. Huru!
hafva vi icke, under en enda mensålder varit un-
derkastade Reoublitern, Kojsurdömet, Rastaurauio-
nea och Kurgadömet al den 7 Augusti? Detta an-
tfxgande ar olixa regeringar, den ena efter den an-
dra, liga hastigt brutns, har des icke skett till
stor skada för samvetenas kraft, för menniskovär-
det och, jag vågar säga det, för lzgarnas majsstät?
U:säkton mig domna betreakiolse, som tvingat sig
fram: hos et folxz, dor dylika händelser följt på
hvarandra, akulle det väl vara sannt, att de men-
Diskor, gom hafva den siörsta moraliska kraften,
den djupssta pligtkänslan, den största vördnaden
för en basvuzen iro, en innerligare känsla af för-
bindslsar, em oryggligare trohet till ingångna löf-
ton, just företrädesvis skulle vara utsatta att bo-
troktas såsom uppviglare, upprersstiftara och dåli-
ga medborgare, och att doremot man räknade till
de renaita och bästa medborgaras antal dem, hvilka
uader dessa olika hvälfningar käntsig nog svaga i
förstånd och hjerta för att icka hysa någon egen
tro, bågra grumdsatser? Och för rättvisans vär-
dishes, hvilken skymf är dot ej, M. H., då hon be-
finver sig kallad as dösa såsom ett brott hvad
bon nyss manades att ålägga såsom en lag, att
skydda såsom scn pligt!
I et sådant samhällstillstånd, kunna statsmän-
neuv och moralisterne hbedröfvas, de böra förskräc-
k:s; mena rättvisans män, domare och rättegångs-
förara, då de befinna sig inkastade i ett af dossa
poliliska åtal, der mennisiolif är i fråga, dem an-
står des att väpna sig med sanning och mod, att
krafciult protestera, och innan de medgifva till
semhällst och till matten dem godtgörels2, den hämnd
de yrka, böra de sjelfva erinra sig dem andel de
haf: i sakeroe, de förslag, de beslui, för hvilka de
pålordsa straffet.
Den pligt, som i dag fordres af mig, har jag re-
dan vid början af min bama, för 95 år sedan upp-
fyll. Å: 1815 instämda ministrarne, misskärnan-
de dun legitima konungsiighetens sanna styrka, för
Frankrikes domstolar de män, som landstigit med
Napolson och undergått nederlaget vid Waterloo.
Jag hade då vedam fattas de politiska principer, sord
jag sedan bibehållit ech försvarat 1 hela min lefnad.
Jag ver lifvad och uppriktigt intagon af den öfverty-
gelse, hvarje dag stedgat, af det skådespel som er-
bjuder sig för min blick, Rojaiist, har jag försva-
rat de män som förblefyo Kaojiaren trogne. För
atv frälga deres Hf, framlade jag kändelserna, la-
german, frokteterna, akiorma, ja sjölfva vegoringens
folsteg, och Kozuzsgens domare felzände Cambronee.
Dan anklagade, som I dag gjort mitt oborosnde
och mia Uppriktighot den hedorn, ett uppsöka mig
till siv försvar, ifrån ett parti, så olika med hans,
ack! hen skall icke so raig missbruka sist förtro-
ende. Tron äfren, M. H., att änskönt de frågor,
som denna rättegång upplifvar, djupt ingripa ifur-
damestealpunkteraa ef våra polkiska strider, skall
jig eldrig betrakta dom från annan synpunkt, än
ifrån den makt: allena, äom J ären kallade au kär
utöfva, nomilger ur den juridiska syopunkten,
Den 6 sist!. Augusii afreste prins Ludvig Bona-
partie ifrån London, utsn att meddela sina förslag,
sion beslut. Åsföljd af några män, på hvilkas till
gifvechet han borde räkna, gick kan om bord:
och vid annalkandet af Frankrikes kuster lät han
dem boväpna sig. Han utspridde inom Frankrikos