PRINS LOUIS NAPOLEON INFÖR FRANSYSKA PÄRSDOMSTOLEN. (Forts. från gårdagsbl.) Ef:er en stunds uppake! fick Hr Berryor ordet, sisom prinsens rältsgångsbiisäde (defenseur) och usder en späsd uppmärksamhet af alla åhörarne höll hen fölianda försvarstal: Micz Herrar! Genora! Prokuratorn har myss utFopa:: dötia är ett sorgligt och beklagansvärd: mål! och äfven jag har icke kumnat deltaga i denna vigtiga tvist, utan att sorgliga beiraktelser uppstätt hos mig. Ack, huru olyckligt är icka des land, der inom seit ringa antal år så många på hvarandra följanda ravolutioner, vildsamt omstörtande af stadgade och besvurna rättighe:or, kastad en så djup och badröflig osäkorhet i singen och bjertan, såväl angågnds pligtkänslan, som pligtbegroppen. Huru! hafva vi icke, under en enda mensålder varit underkastade Reoublitern, Kojsurdömet, Rastaurauionea och Kurgadömet al den 7 Augusti? Detta antfxgande ar olixa regeringar, den ena efter den andra, liga hastigt brutns, har des icke skett till stor skada för samvetenas kraft, för menniskovärdet och, jag vågar säga det, för lzgarnas majsstät? U:säkton mig domna betreakiolse, som tvingat sig fram: hos et folxz, dor dylika händelser följt på hvarandra, akulle det väl vara sannt, att de menDiskor, gom hafva den siörsta moraliska kraften, den djupssta pligtkänslan, den största vördnaden för en basvuzen iro, en innerligare känsla af förbindslsar, em oryggligare trohet till ingångna löfton, just företrädesvis skulle vara utsatta att botroktas såsom uppviglare, upprersstiftara och dåliga medborgare, och att doremot man räknade till de renaita och bästa medborgaras antal dem, hvilka uader dessa olika hvälfningar käntsig nog svaga i förstånd och hjerta för att icka hysa någon egen tro, bågra grumdsatser? Och för rättvisans värdishes, hvilken skymf är dot ej, M. H., då hon befinver sig kallad as dösa såsom ett brott hvad bon nyss manades att ålägga såsom en lag, att skydda såsom scn pligt! I et sådant samhällstillstånd, kunna statsmänneuv och moralisterne hbedröfvas, de böra förskräck:s; mena rättvisans män, domare och rättegångsförara, då de befinna sig inkastade i ett af dossa poliliska åtal, der mennisiolif är i fråga, dem anstår des att väpna sig med sanning och mod, att krafciult protestera, och innan de medgifva till semhällst och till matten dem godtgörels2, den hämnd de yrka, böra de sjelfva erinra sig dem andel de haf: i sakeroe, de förslag, de beslui, för hvilka de pålordsa straffet. Den pligt, som i dag fordres af mig, har jag redan vid början af min bama, för 95 år sedan uppfyll. Å: 1815 instämda ministrarne, misskärnande dun legitima konungsiighetens sanna styrka, för Frankrikes domstolar de män, som landstigit med Napolson och undergått nederlaget vid Waterloo. Jag hade då vedam fattas de politiska principer, sord jag sedan bibehållit ech försvarat 1 hela min lefnad. Jag ver lifvad och uppriktigt intagon af den öfvertygelse, hvarje dag stedgat, af det skådespel som erbjuder sig för min blick, Rojaiist, har jag försvarat de män som förblefyo Kaojiaren trogne. För atv frälga deres Hf, framlade jag kändelserna, lagerman, frokteterna, akiorma, ja sjölfva vegoringens folsteg, och Kozuzsgens domare felzände Cambronee. Dan anklagade, som I dag gjort mitt oborosnde och mia Uppriktighot den hedorn, ett uppsöka mig till siv försvar, ifrån ett parti, så olika med hans, ack! hen skall icke so raig missbruka sist förtroende. Tron äfren, M. H., att änskönt de frågor, som denna rättegång upplifvar, djupt ingripa ifurdamestealpunkteraa ef våra polkiska strider, skall jig eldrig betrakta dom från annan synpunkt, än ifrån den makt: allena, äom J ären kallade au kär utöfva, nomilger ur den juridiska syopunkten, Den 6 sist!. Augusii afreste prins Ludvig Bonapartie ifrån London, utsn att meddela sina förslag, sion beslut. Åsföljd af några män, på hvilkas till gifvechet han borde räkna, gick kan om bord: och vid annalkandet af Frankrikes kuster lät han dem boväpna sig. Han utspridde inom Frankrikos