ad a Vv Uva HITMISAV BMVESKUNASE PSFYBDBDY? FIRJUNS ännu på ruinerne af deras boningar, den 20, då staden togs i besittning, fastän konsulsrne sjelfve lamnat densamma. Amerikansks konsulsthuset hade mest lidit, så väl genom bombardementet, som de egyptiska soldaternes plundring efter bombardementet. Afren dö engelska köpmännens magasiner hade blifvit plundrade. Intagandet af Dschibel och Batrun. Redan den 49 September befunno sig blott 2:e engelska krigsskopp utanför Boirut, hufvudsakligen för att afskäåra kommunikationen med Alexandria till sjös. Alla de öfriga skeppen, hvilka till större delen redan förut lemnat Beirut, lågo för ankar i Dscbunieller Anurata-viken, midt emot lägret vid Jouna, hvarest sedan den 44 hufvudsakliga introsset af operationerne koncentrerat sig. Den ställning, som der blifvit intagen, afsåg befordrandet af insurrektionen bland bergsfolket, och det har redan ofvanföre blifvis omnämndt, att straxt efser landstigningen en hop af dem slutit sig till de turkiske trupperne. E:t af hufvudhindren för en obehindrad kommunikatien med det inre af landet var likväl ett af 300 Arnauter bagatt fäste, 40 engelska mil nordligara vid kusten, kelladt Dschibel (det skall vara de gamles Gebal), och man kunde icke räkna på, att insurrektionen skulle utbreda sig bland bergsfolket, innan detta fasto vore i de allierades våld. Ea expedition emot detsamma anordnades derföre den 42, och tveans engelska fregatter ech ett ångfartyg afgingo dis. Dax sednare hade ombord 200 marinsoldater och 200 Syrier, hvilka nyss erhållls vapen, och skulle begagnas att storma fästet. Då fartygen ankommo utanför Dschibdel, befannos Arnauterne hafva dragit sig in i citadellet och utrymt sjeifva staden. De båda fregatterne började genast beskjuta fästet, af hvilket öfra delen blef förstörd på tvenne timmar, man nedre delen motstod helt och hållet eldens verkan. Sedan kanonadsna upphört, landsattes de Brittiske marinsoldaterne, och befälhafvaren på ångfartyget, kapten Austin, öfvertog befälet öfver dem. Syrierne, som äfven blifvit landsaite, ryckte väl fram jemte marinsoldaterne, men utan mycken ordning, och voro derföre af ringa nytta. Marinsoldaterne marcherade genom en liten skogsdunge, som ligger emellan kusten och fästet, utan att blifva anfslline; men då de kommit det sednare på pistolskett vära, öppnades på dem en häftig eld, utan att de kunde med någon framgång besvara den, emedan inga fisnder syntes, och eiden kom från skotigluggar helt nära besis af sjelfva fästet. Soldaterne fingo derföre befallning att vända om, och sedan ännu en rekognosering skett, mena förgäfves, för att finna en punkt tjenlig för anfall, blefvo de på aftonen åter inskeppade. Dagen derpå erfor man, att Arnauterne under natten aftågat, och att Turkiska fleggan svajade på fästet. Då Eagelsmännen togo detsamma i besittning, befanns det vara så starkt, att det alldeles icke varit möjligt taga dets genom sn coup de main. Företaget kostade Esgelsmännen fem döda och sexton särade, bland de sednare två officerare. Besistningen af deita fäste öppnade förbindelsen med det inre af landet, och redan den 43 utdeltes, undar loppet af ett par timmar, 3500 musköser åt det i stor mängd tillströmmande bergsfolket. Den 44 utdeltes vidare 4000 gevär, hvilka under tiden blifvit hemtade från flottan, och minst 4000 Syrier infunno sig ytterligere för att erhålla vapen. Annu lifligare var tilloppet af bergsfolk i lägret vid Jouna, hvilket under tiden blifvit så väl befästadt och utvidgadt, att det kunde inrymma 6000 man. Här hade, till den 46, 4 å 5000 man af bergsfolket infunnit sig, hvilka alla biifvit försedda med vapen, en tilväxt i den baväpnade styrkan, som ansenligt blifvit befordrad genom förstörandet af fästet Batrun, hvilket i förening med Dschibel hämmade gemenskapen med det inre af landet, och hvilket fäste den 45: blifvit nedskjutet a? en Eagelsk fregatt och en ångbåt. Serdeles vigtigt i detta hänseende är, att Emir Beschirs brorsson den 46 infann sig och hyllade Sultan. Lägret vid Jouna, som den 46 erhöll en förstärkning af 500 Österrikare och den 49 af 800 Turkar, hvilka arkommo på Österrikiska transportfartyg, åtföljde af den nye ståthållaren öfver Syrien, Izzet Pascha, var sedan den 49 så väl befästadi, ait ett anfall af lorahim Pascha på detsamma icke befarades. Lägret stod under Kommodore Napiers befäl och han hade i detsamma upphissat sin Kommodoreflagga; dei bastod den 49 af 6,500 Turkar, 4,500 Engelska och 300 Österrikiska marinsoldater, 3000 beväpnade bergsboer och en afdelning Eogelska artillerister, sapörer och minörer, inalles nära 42.000 man. De voro uppställda i trenne befästade linier; i den första, fisnden närmast, stedo 4500 Turkar, i centern 2000 Turkar, och i den innersta förskansningen resten af de regullera trupperne jemte borgsboerne. Ibrahim Pascha höll med 14,000 man bergsryggen tätt ofvanför de alliorades iäger besatt, och man såg ofta skärmytslingar förefalla emellan Ibrahlms trupper ech de beväpnade Maroniterne. Oenighet sades råda emellan Ibrahim och Soliman Pescha; de besökte ej bvarandra, ehuru den sednare ännu stod i grannskapet af Beirut. Et uppsoappadt bref från Emir Beschir erkänner, att de Egyptiske trupperne ej äro att lita på; 300 Egyptier hade redan deserterat och begifvit sig ombord på de Turkiska j krigsskeppen; en heil förpest af 80 man, under bafål af en Polsk major, på en gång. Enligt dessa dasertörers utsago, skulle de Egyptiske trupperna vara mycket missnöjde, ty de behandlades med hårdhet och u!fingo ej sin sold i rättan tid. Blott på Albaneserne kunde Ibrahim lita, emedan dej fingo plundra fritt. Den 48 begärde Soliman Pascha en vapenhvila På två dygn, men fick till svar: Nej, icke ens på två timmar,, Intill den 20 September skola 8 å 12.000 Syrier hafva erhållit vapen. Operationsiinien på kusten sträckte sig ifrån Sidon till Tripolis, en sträcka af 35 Engelska mil. Tvenne Enge!ska linieskepp lågo den 20 vid mynningen af Hundfladen, emellan lägret och Beirut, för att tillintoigöra hvarje Egyptiernes försök emot detsamma. ————— AE! I STOCKHOLM den 17 Okt. — Åtskillige handlande, bruksoch såg-! verks-egare, jemte riksdagsfullmäktige från Norroch Westerbottens län hafva hos regeringen .