så modifieradt, att det såsom hvilande grundlagsförslag till nästa riksdag kan af samtslige Riksstånden antagas. Nationen väntar derpå med spänd nyfikenhet; och det skulle glädja mig samt hvarja sann fosterlandsvän, attse den dag randas, då genom en bättre representation förtroende emellan regering ech folk kan återställas, samt genom detta förtroende och inbördes täfl:.n, att befrämja en god styrelses vilja och företag, landets välstånd tilltaga, och den sansade och lagbundna friheten uppblomstra. Riksdagsfullmäktigen von Zweigbergk: pEhuru jag icke med en statsmannablick tilltror mig kuana intränga i djupet af den vigtiga Representasivas-frågan, har jag dock vågat begära ordet; och får förklara, att jag anser det vara nödvändigt, för att kunna bedöma bästa sättet af en Representations-förändring, det ingen må fästa sig vid privilegler, gamla vanor eller skrå intressen. Samhället kan icke ansorlunda betraktas, än som ett Bolag ellar allas intresse är ett. Följaktligen skola individerna om de reglementariska föreskrifterna gemensamt besluta, och det utan egenkärlek, enskild fördel och vinning eller ärelystnad. Om härigenom stånds-intressona skulle i dess Bu varande skick förnärmas, så är detta ingen orättvisa, utan Stånden äterlemna till samhället hvad des efiar naturens lag aldrig bort förlora, och som en dag förr eller sednare ovilkorligen återgår. — Denna å:erställelsa-åtgärd öfverensståmmer mod vår tros-lära: Du skall älska din nästa som dig sjelf. Det kan väl ieke fisnas mågonting onaturligare, än att vissa individer i ett samhäl!e födas till förmyndeare öfver andra, ehuru de ofta sjolfve behöfva förmyndare för sig. Att dessa lyckans gunstlingar, om jag så må benämna dem, skola i lagoch beskatiningsfråger bestämma äfven sina bröders väl ech ve, och således lif, egendom och frihet, kan ej vara rätt. Med dessa förmyndare menar jag åe sjelfskrifne representanterne. Den tid, då sådant bestämdes, var helt och hållet annerlunda är nu. Bildningen och egendemarne tlilhörde då nästan ensamt dem; men då troligen ingen kunnat erkänna rättvisan af denna lag, kan man så mycket mindre göra det nu, då förbållsndet är annorlunda. Vi böra icke hafva olika prerogativer att bevaks, såsom barn af samma Fader, grenar af samma stam, lefvande och växande af samma näringssafter och bördiga fråa eamma jord. Det måste erkännas, att vår nu varande Ropresentailon är orättvist bildad, ofullkomlig och i högsta gred hinderlig för ärendernas behöriga och skyndssmma behandling. Då flere värda Telare yttrat sig derom i bildspråk, torde det tillåtas mig äfven nyttja ott sådanrt. Ofullkomligheten i sammansättningen kam anses såsom em utväxt på statskroppen, hvilken icke allenast utsuger den, utan äfver gör den vanställd och försvagad. En operation är således nödig, men för tillvägabringande af en sådan, får man icke begagna sig af qvacksalfveri, onär derigenom kan uppkomma kallbrand och döden, utan man måste vända sig till skicklige läkare, som vid operationen framför allt böra tillse, att de skadliga rötterna borttagas; qvarblifva dessa, återväxer dem och kan ej lätt botas. Eu följd af hvad jag nu haft äran anföra blir, att jag för min del, i enlighet med KonstitutionsUtskottets förslag, anser allmänna val af Representanter vara det mest rättvisa, och att, i följd häraf, ingen sjelfskrifven Representant bör finnas, ty ingen bör representera samhället, som ej äger dess förtroende. I sammanhang härmed gillar jag äfven Enkammar-systemet, på det sätt Utskottet föreslagit. Detta är en rättvisa så mycket större, som I minsta andra affärer ingen kan föra andras talan, utan erhållet uppdrsg. Det är endast i principen jag velat yttra mig, erkännes den, blifva detaljerna en underordnad sak, som serskildt kemma att behandias.s ———RNNRRE————L