så modifieradt, att det såsom hvilande grund-
lagsförslag till nästa riksdag kan af samtslige
Riksstånden antagas. Nationen väntar derpå
med spänd nyfikenhet; och det skulle glädja
mig samt hvarja sann fosterlandsvän, attse den
dag randas, då genom en bättre representation
förtroende emellan regering ech folk kan åter-
ställas, samt genom detta förtroende och in-
bördes täfl:.n, att befrämja en god styrelses vilja
och företag, landets välstånd tilltaga, och den
sansade och lagbundna friheten uppblomstra.
Riksdagsfullmäktigen von Zweigbergk:
pEhuru jag icke med en statsmannablick tilltror
mig kuana intränga i djupet af den vigtiga Repre-
sentasivas-frågan, har jag dock vågat begära ordet;
och får förklara, att jag anser det vara nödvän-
digt, för att kunna bedöma bästa sättet af en Re-
presentations-förändring, det ingen må fästa sig
vid privilegler, gamla vanor eller skrå intressen.
Samhället kan icke ansorlunda betraktas, än som
ett Bolag ellar allas intresse är ett. Följaktligen
skola individerna om de reglementariska föreskrif-
terna gemensamt besluta, och det utan egenkärlek,
enskild fördel och vinning eller ärelystnad.
Om härigenom stånds-intressona skulle i dess Bu
varande skick förnärmas, så är detta ingen orätt-
visa, utan Stånden äterlemna till samhället hvad
des efiar naturens lag aldrig bort förlora, och som
en dag förr eller sednare ovilkorligen återgår. —
Denna å:erställelsa-åtgärd öfverensståmmer mod vår
tros-lära: Du skall älska din nästa som dig sjelf.
Det kan väl ieke fisnas mågonting onaturligare,
än att vissa individer i ett samhäl!e födas till för-
myndeare öfver andra, ehuru de ofta sjolfve behöfva
förmyndare för sig. Att dessa lyckans gunstlingar,
om jag så må benämna dem, skola i lag- och be-
skatiningsfråger bestämma äfven sina bröders väl
ech ve, och således lif, egendom och frihet, kan
ej vara rätt. Med dessa förmyndare menar jag
åe sjelfskrifne representanterne. Den tid, då så-
dant bestämdes, var helt och hållet annerlunda är
nu. Bildningen och egendemarne tlilhörde då nä-
stan ensamt dem; men då troligen ingen kunnat
erkänna rättvisan af denna lag, kan man så myc-
ket mindre göra det nu, då förbållsndet är annor-
lunda. Vi böra icke hafva olika prerogativer att
bevaks, såsom barn af samma Fader, grenar af
samma stam, lefvande och växande af samma nä-
ringssafter och bördiga fråa eamma jord.
Det måste erkännas, att vår nu varande Ropre-
sentailon är orättvist bildad, ofullkomlig och i hög-
sta gred hinderlig för ärendernas behöriga och
skyndssmma behandling. Då flere värda Telare
yttrat sig derom i bildspråk, torde det tillåtas mig
äfven nyttja ott sådanrt. Ofullkomligheten i sam-
mansättningen kam anses såsom em utväxt på stats-
kroppen, hvilken icke allenast utsuger den, utan
äfver gör den vanställd och försvagad. En opera-
tion är således nödig, men för tillvägabringande af
en sådan, får man icke begagna sig af qvacksalf-
veri, onär derigenom kan uppkomma kallbrand och
döden, utan man måste vända sig till skicklige lä-
kare, som vid operationen framför allt böra tillse,
att de skadliga rötterna borttagas; qvarblifva des-
sa, återväxer dem och kan ej lätt botas. Eu följd
af hvad jag nu haft äran anföra blir, att jag för
min del, i enlighet med KonstitutionsUtskottets
förslag, anser allmänna val af Representanter va-
ra det mest rättvisa, och att, i följd häraf, ingen
sjelfskrifven Representant bör finnas, ty ingen bör
representera samhället, som ej äger dess förtroen-
de. I sammanhang härmed gillar jag äfven En-
kammar-systemet, på det sätt Utskottet föreslagit.
Detta är en rättvisa så mycket större, som I min-
sta andra affärer ingen kan föra andras talan, utan
erhållet uppdrsg.
Det är endast i principen jag velat yttra mig,
erkännes den, blifva detaljerna en underordnad
sak, som serskildt kemma att behandias.s
———RNNRRE————L