som icke iar iemnas utan aiseende, och al aila
de anförda det enda, som förtjenar ett sådant.
Men frågan är här endast: lefva då institutio-
nerne af vår ståndsrepresentation så i natio-
nens kärlek? — khafva de en så stor betyden-
het i det dagliga lifvet, att nationen önskar be-
hålla dem? Äger det Svenska Riddarhuset el-
ler Presterskapet såsom politisk korporation än-
nu det stora anseende, som kan uppväga det
oriktiga och principlösa deri, att de represen-
tera för en tillfällig börd, och de sednare, hvil-!
kas rike icke är af denna verlden,, för sina
embeten? Och skulle det allmänna bästa lida
genom en förändrad form, hvilken väl uteslöt
dessa Stånd såsom Stånd, men ingalunda per-
sonerne såsom individer; som endast gjurde de-
ras politiska ombudsmannaskap beroende af all-
mänhetens, i stället för af ståndskamraters upp-
drag eller af bördens tillfällighet?
Hr Prosten klandrar KonstitutionsUtskottets
åsigt att hellre utgå från en viss rättsgrund,
än att framställa ett förslag, som i theorien
vore mindre riktigt. Men Hr Prosten erinrar
sig icke, att man med lika mycket skäl kan å-
terkasta denna invändning om theori på den si-
dan, som besynnerligt nog annonserar sig och
begär bifall åt sina satser derföre att de äro o-
theoretiska. Ty hvad är det denna sida vill,
annat än att emot folkets å alla sidor yttrade
önskan om fyrdelningens borttagande göra, att
hvarje på en rättsgrund bygdt förslag omöjligt
endast för nöje att sjelfva få vidhålla en annan
theori eller callmän sats, den, om historisk-
heten, eller bibehållandet af det gamla, äfven
der, hvarest detta visar sig både utlefvadt och
hvilande på en orättvisa. Ty mycket svårt är
det att förstå, i hvilket afseende satsen om all-
männa val är i sitt begrepp mera sallmän,, än
satsen om ståndsval.
Hr Prosten frågar, om man förgätit, att de
72,000 orepresenterades af ståndspersonsklas-
sen anspråk redan nu behöfde tillfredsställas;
men Hr Prosten synes halva förbisett, att de
orepresenterade bland hela Svenska nationen ä-
ro ett vida större antal än de, som i alla fall
skulle få sin rättighet bland de öfriga 72,000 af
ståndspersonsklassen inrymd.
Vid de mera speciella anmärkningar vid Ut-
skottets tillämpning af den allmänna valprinci-
pen, som härefter följa, vilje vi ej uppebålla
oss, emedan det alldeles icke är nödigt att för-
svara alla punkter af Utskottets betänkande;
det är, såsom vi förut nämnt, blott det vil-:
lande i de skäl, Hr Prosten anfört för sjelfva
ståndsfördelningens bibehållande vid valen, som
vi ansett angeläget att något påpeka. Likväl bör
det ej lemnas obemärkt till exempel att Hr Presten
klandrat Utskottet derföre, att det nedsatt för-
mögenhetsgrunden vid valen för lågt, då andre
deremot tyckt den ännu vara för hög. Båda l:
delarna är imedlertid lätt att rätta, ty det an-j
går ej theorien utan detaljerna; och inom den-
na afdelning hör äfven frågan om Statsrådernes
representationsrätt, om de större busegarnes!
dito, 0. s. V.
Hr Prosten yttrar slutligen, såsom ett skäl!
för sin åsigt, att genom valbarhetens inskränk-
ning till 3 stånd intet vigtigare intresse blir :
orepresenteradt. Datta yttrande innebär tydligt
den föreställningen, att den stora majoritetens
intresse icke hör till de vigtigare. Det är en
del af den läran, att ett färre antal, hvilka re-
dan äga en betydande öfvervigt i sin sociala
ställning, äfven böra sättas i uteslutande besitt-
ning af den politiska makten. Denna aristokra-
tiska princip, har det dock troligen icke varit
Hr Prostens mening att hylla. Ungefär samma
tendens ligger i sjeliva verket i den vid första
påseendet vackra afsigten att göra en öfre kam-
mare sådan, att minoritetens rätt åtminstone
der kan göra sig gällande. Det är nemligen i
det hela ingenting annat än att göra minorite-
ten till den styrande. Ty om den öfre kam-
maren skall äga ett gilvet veto mot den nedres
beslut, och denna ölre kammare blir sådan att
minoritetens röst der gör sig gällande, samt
minoriteten sålunda alltid kan tillintetgöra ma-
joritetens beslut, så är det ju i sjelfva verket
minoriteten, som kommer att förtrycka majori-
teten, och det sunda förståndet säger oss, att
detta är ännu värre än motsatsen samt att he-
ja iden af en nationalrepresentation derigenom
ir tillintetgjord, emedan denna idt naturligtvis
måste gå ut derpå, att folket, det vill säga ma-
joriteien skall få sin röst uttryckt genom re-
presentationens beslut. Att en majoritet kan
begå stora orättvisor må icke nekas, äfvensom att
minoritetens rätt icke bör få undertryckas; men
stödet för deras rätt måste ligga i de stora och
allmänna rättsprincipernas vidmakthållande och
i vissa rättigheters garanterande i statsfördraget,
såsom äganderätten, yttranderätten, rättigheten
att ej kunna beröfvas personlig frihet eller dömas
af annat än laga domstol, samvetsfrihet, m. m.,
icke uti företrädesrättigheter, hvilka deremot
alltid vilja göra sig gällande der minoritetens
herrskar.
a PR DO... - L - 2 Pe IA
Am AA KK
I mm mA -—-— hr tv: AA IA IM MM aäa Av fra AA cd -— Vv --— b-— -