slå gamdrägtigt och broderiigt öfver dess egen om-
bildning, icke måtte vara så cföjrtjent af nationens
tacksamhet, ej eller så fienslig mot en bättre sam-
fundsandsa, att den, erligt Konstiituionsusskottets
förslag, nu bör utplåzas iotiil sista spåren. Och
hyliken ny Institution äf det, som man på en gång
vill sätta 1 stället. exa folxrepresentstios, bygd på
allmänna val, de lösitgaste af alla, i hvilken ögon-
biickets hänförelse, ju:nalismens eller också rege-
ringsmaktons intresse örmso:n skall göra sig gäl-
lande, och mot hvilte alternativer Ingen garanti
fiones, hvarken I de velda vepreseptanterves ålder,
öfvervägande bildnivg och förmögentotsvilkor, eller
1 de olika folkklasseraos ömsesidiga motvigt, eller
i en öfre kammare.
Jag kommer sålurda HH detsndre bufvudstycket
af des representetionsförslag jag ingifvit, nämligen
den lagstiftande makiens fördelning på 98:e kam-
mare. Denna fördelnjog hov examplet för sig a
andra konstitutionella stater, i bvi!ka friheten äl
nyfödd, af England, der den är infödd, af Nord:
amerika, der den är koloniserad. Msn må bafvs
olika meningar om denvpa öfre kammares organi
sation och sammansät: ning, och jeg villa i dett
hänseends gifva företräde ål Grefro Spess försleg
om en utbildad municizgalstyr else, om landtstände:
redan funnos. Mesa men måste blifva ense om huf.
vudsakon, att nämligen en på apnet sätt tillkom.
men och karaktersikiljd öre kammare måtte finnas
till motvigt mot den pedres öfverilöloger, till vin:
nande af stadga och sawmanhang I riksdegsåtgär
derna, till betrygsande sf miroritetevs, såsom också
af den andra statarusktens tillbörliga räxst. Jeg ba
väl kört sägas, att den nedre kammeren kuude si
sammansättas, ett de cliks folkklassernes hvaran
nan motvägande intressen der gjo de återbåll, mer
Om sådan sxmmansätiniog följe: ej sf de allmänns
vålens princip, och ligger j ellar I Uiskottots för-
slag. Jeg föreställde mig derföre, att en karakter-
skild öfre kammare lättast och till en början burde
tillsättas genom valda ledsamöter ur det ännu mäk-
tiga Riksstånd, kvers sjelfskvifvenbet i den nedra
kammaren man vill uadanträvga, genom de i grund-
legen bestämda Biskopar, hvilkas löner man velat
indraga, samt till öfriga och öfrervägarde delen a!
universiteternes, veteuskapsskademiens, magistra-
ternes, bruksegare och jemväl ståndspersonsklas-
sens fritt valda fullmäktige. Man besinne för öf-
rigt, att förslages äsyfiar ett öfvergångstillstånd
tills andra elementer för utgörande af ett öfvorkbu:
hinna bilda sig, och till doss det första Stånde
blir af sig sjolft benäget aw beit och hbållot af-
träda ett bördsprerogativ, som pu fionss i grund-
lzgen, och som intet de andra Ståndens maktspråk
lär derifrån kunna eller vilja usdsntränga.
Jag har sålunde i största korthet redogjort för
ett föralag, som jog i flere detaljer ej gillar, och
hvarröv jag ej ens får göre författsrennspråk. Jag
tillägger pu endast nägra få besrektelsor, i afsee-
ende på Utskottets här framisgda representations-
förslag, dess innehåll och syftning.
Eit folks representation måste, såsom författnin-
garnes historia lärer, kunna ssmmenfogas på olika
sätt. Intet sådant får dock görs anspråk på ab-
solut fulikomligket. Tseorien ezsemt lär ej det
fullkomligt rätte. Ty bhvart och et lands peatur-
förhållanden, politiska utveckling, inrästningar och
seder, göra derifrån mångfaldiga atvikelser nödiga.
Man må ifra för den rationella satsen om ett helt
folks deltagande i lagatiftrnirgens stora, ofta oöf-
vervinnorliga svårighoier möta dock vid dess til-
lämpning. Detta visar sig isynnerhet då det ra
tionsile systemet skali införas i ett labd, der plat:
sen förut icke är rep, utan der äldre institutione:
måste undarrödjes. Haglofi. Utskotiet bar ej för
bisett dessa hinder, men riskerar dock heldre, at
saken nu hel: och bållst förkastas, än att det skul
le framställa ett förslag, som I theosien vore min
dre riktigt. Är det då rätt, att för en allmär
sats, t. ex. den om ellmänne val, uppoffra för kan.
ske många decennier frasssingen af ett reprasen.
tetiorsförslag, s0m redem nu är ett allmönt behof
och som, om dat blifvit närmare förlikedt med.
grundlagen befästade samhbällsformer, möjligen kun-
nat blifva antaget att hvil: till nästa Riksdag? He
man då förgätit, att de 72,000 oreyresenterades a!
Ståndspersousklassens avsprök reden nu behöfde
tillfredsställas? Jeg Ean derförs ej gilla, att Ut-
skottet grundet sin represspialonsförändricg på de
nu vararde Siåndens totala upplösning, emedan
den sålunda äfventyrar att I sin halbet blifva för-
kastad af just de myndigheter, som i första hand
skolat bereda försle set framgång.
Men jeg vågar påsiå. att darta Uiskotiets förelag
är ej ena ilhcorien rikigt. Utskottets bar gjort insigt
och obercende till de företa vilkorenm för valrätt,
men derifrån uteslutis de oberoende vettenakaps-
idkaren, såvida han ej eger festlighet ellor embete
i Statens tjenzt. Urskotiet har sagt, att icke egon-
dom, utan personlighet är dat, som bör represen-
teras. Men jag frågar. hvilken denna personlighet
är, sedan ålderes rmogzned cj kommer i fråga, 3e-
dan bildnisg ej är ett oefsorpifligs vilkor, sedan
förmögenhessgrundenv blifvi: så betydligt nedsatt,
och seden det för rikstsgemsunekollets utöfning
ej ens fordrss, ast man är prosestentiskt kristen.
r det embetsmannaförtrosrde och inkomst, som
gifva giliigt anspråk på valrött, då borde ock Ko-
RUDgenus förtroende vågot gälla, och en Statens an-
svarige minister vid reprssenteptvplsn ej hafva blifvit
nedsatt till likhet med cn sronobeijest. Man beräxne
det följd af em fortsatt henmanstiyfring degligentill-
vexando mindre hem enedelerse i riket, somhver för
sig skulle gåfva rösträtt, man jllägge de mindre bor-
garne med 2 till 600 Rirs inkomst, och mena jem-
före med denna mass: of väljsnde det vida ringa-
re antalet af stådervas och ispdete störso och drygt
taxerade fastigbetsegar:, handlande, fabrikanter sam:
ändtligen militärens, siåndepersonernes och ersbets-
mannaklassens röstegarde, och det är lätt att fin-
pa, hvilka intressen blifva vid representantvslen de
öfvervägande. Och likväl måne det erkännas, att
om en stat till en stor del lefver, rörer och närer
lig genom de materiella medlen, de matariella in-
ressena, så höjer den sig till verklig storbat endast
;enom de högre medborge liga, inte tsktucla och and-
iga. Ånru ohjolpligare blir förkållsndet, om den
å valda ropresentatioven sammenföres på ett enda
um, och mot de förra intressenas öfvorvigt elfiv-