SIN TLS Nee CL uf OÖVISSCETIHEA dSchuluR, dle IILLIARS
bar helsotillståndet hos fångarne 1 Pbiladelphia va-
rit lika godt som hos dem å andra ställen ; men
härvid bar man erinrat, att utaf 312 fångar, som
efter inrättningens början blifvit frigifne, har in-
gen der tillbragt längre tid än 2 år och flera icke
en full månad, hvarföre man icke af erfarenheten
kan sluta till följderna af en långvarig fängelsetid
i så beskaffade straffinrättningar.
I afseende på Auburnska systemet, bestå dess ma-
teriella fördelar i en ringare kostnad till byggna-
ders uppförande, i möjligheten af mera lönande ar-
beten genom användande af machiner och samfäll-
da arbetskrafter, samt i ett mindre antal vaktmä-
stare, uppsyningsmän och lärare. Den moraliska
fördelen är möjligheten af en gemensam gudstjenst
samt elementar- och religiös undervisning.
Olägenheterna deremot bestå hufvudsakligen i svå-
righeten att åstadkomma en absolut tystnad och
hindra fångarnas meddelande med hvarandra, då de
arbela tillsammans, samt i användandet af en sträng
kroppsaga, för disciplinens upprätthållande.
De flesta af dem, hvilka besett och undersökt de
Amerikanska penetentiär-inrättningarna, hafva gif-
vit företräde ät dem, der Philadelphiska systemet
är rådande; och denna mening synes äfven vara
den i sednaste tider mest utbredda. Det auburn-
ska systemet räknar dock mänga utmärkta personer
ibland sina anhängare, här i landet Lagkommitte-
ens ledamöter och i Frankrike L. Faucher samt Lu-
cas, denne sednare lika mycket känd för sina ut-
märkta skrifter om fängvården, som sina praktiska
bemödanden i afseende på Franska fängelsernas för-
bättring.
Lucas har uti afbandlingen Theorie de VPempris-
sonement indelat fängelserna i tvänne klasser, sä-
dana, der tilltalade personer under ransakningen
förvaras, och dem, der de sakfällde förbrytarne qvar-
hållas till dess strafftiden är slutad. Detta sednare
slaget af fängelser indelar han vidare i repressiva
och penetentiära. Genom de förra vill författaren,
att lagstiftaren skall hufvudsakligen väcka afskräck-
ning hos dem, som gjort sig skyldige till mindre
förbrytelser. Här antager författaren en fullkom-
lig isolering medelst förbrytarens inneslutande dag
och: natt uti enskild cell, säsom ett det tjenligaste
medel att väcka afskräckning och derjemte hindra
hans förförelse af andra brottslingar. Strängheten
af detta behandlingssätt föranläter författaren, att
inskränka dess längd till högst 8 månader.
De penitentiära fängelserna deremot skola an-
vändas för dem, hvilka genom gröfre brott ädaga-
lagt en mera inrotad vanart och en större ondska
i viljan, samt minsta strafftiden bestämmas till 2
år. Den ädömda fängelsetiden bör icke begagnas
för att endast väcka afskräckning hos fången, man
bör äfven underkasta honom en moralisk behand-
ling, tjenlig att återuppväcka ädla länslor idet för-
derfvade sinnelaget, man måste för hans ögon ånyo
framställa de af passioner bortskymda moraliska
sanningar i sin fulla glans, vänja honom vid ord-
ning och goda seder, samt slutligen söka förändra
viljan genom straffet och den uppfostran han är un-
derkastad. För att uppnå detta mål, hvilket visser-
ligen icke sker utan stora svårigheter, bemödar sig
författaren att hos brottslingen ömsom väcka fruk-
tan och hopp — menskliga sinnets tvänne mäkti-
gaste rörelsekrafter -—, Med fintlighet använder Lu-
cas tusende medel för att låta fången känna åter-
verkningarne af sin dåliga eller goda vandel, En-
ligt den penitentiära fängelse-regimen borde serskil-
da celler endast begagnas för nätterna. Om dagar-
ne vill Lucas med någon modifikation använda au-
burnska systemet. För att undvika tilldela fängar-
va kroppsaga, indelar han dem i trenne klasser (quar-
tiers dexception, desperance et de remuneration)
med afseende å deras olika moraliska beskaffenhet,
så att de mest förderfvade, eller sådana, hvaraf de
andras förförelse i synnerhet är att frukta, blifva
från de öfriga åtskilda. Han vill ej att flera, än 30
skola vara tillsammans å ett ställe.
Man måste ej lemna ur sigte det mål, Lucas ve-
Jat vinna, och hvilket framför allt består ifångens
förbättring.
En sådan kan likväl icke äga rum utan viss fri-
het i viljan, oeh det är tydligt, att då man försät-
ter fången i omöjlighet att handla illa, erhåller man
icke någon garanti derför, att han efter frigifvan-
det skall missbruka sin frihet, för att återkomma
till sina gamla vanor. Lucas anser den absoluta
ensligheten dag och natt isynnerhet otjenlig der-
före, att fången derigenom bringas i ett passift till-
stånd, hvarunder han hvarken kan handla väl eller
illa, i följd hvaraf man äfven saknar all grund för
att bedöma, huruvida någon ferändring i viljan ägt
rum eller ej. Det är en förvillelse, säger Lucas,
att tro det vara tillräckligt innesluta en menniska
inom fyra murar och genom ledsnad tvinga henne
till arbete, för att hon, efter längre eller kortare
tid, skall, vid sitt återvändande i samhällslifvet,
vara starkare mot de nya frestelser, som möta hen-
ne. Inneslutandet i enrum (cellsystemet) är visser-
bgen tjenligt att hindra fångarnes ömsesidiga för-
förelse; men fullkomligen vanmäktigt att åstadkom-
ma deras moraliska förbättring, som dock utgör den
enda garanti mot faran af kya brott efter deras å-
tervändande i samfundet. När deremot fången om
dagen lefver tillbopa med de öfriga, när han, un-
derkastad tystnadstvånget, som hindrar ömsesidig
förförelse, frivilligen böjer sig derunder, fastän han
kunde trotsa eller bryta deremot, när han frivilligt
antagit ordentliga seder, då först kan man utan
fruktan låta honom ånyo inträda i samhället. Man
måste omdana fången, och bör alltså icke försätta
honom i ett blott passift tillstånd; man måste lem-
na tillräckligt utrymme för utvecklingen af hans
moraliska frihet. Sådana äro de hufvudsakliga skäl,
Lucas anfört emot Philadelphiska systemet. De öf-
riga af honcm anförda synas af mindre vigt och
afse dyrheten af byggnaderna, svårigheten i afseen-
de på undervisningens meddelande, helsotillstän-
det m. m. !
Emot Lucas kan man använda de ofvan fram-
ställda anmärkningar emot Auburnska systemet;
och sjelfva tanken att fångarne kunnat i fängelset
hafva meddelanden sins emellan, samt förderfvat
hvarandra, och att de efter frigifvandet af gamla
olyckskamrater kunna förledas till nya brott, skall
nödvändigt emot de frigifna väcka ett misstroende ,!
som verkar att alla dörrar tillslota sig för dem och!
de sjelfya inledas i nya brott. Deremot skall man
ej bysa sådant misstroende, då man bestämdt vet,
att fången under fängelsetiden ej varit bekant med!
andra än aktninos
a nersoner. att om han ej ut-!