SIN TLS Nee CL uf OÖVISSCETIHEA dSchuluR, dle IILLIARS bar helsotillståndet hos fångarne 1 Pbiladelphia varit lika godt som hos dem å andra ställen ; men härvid bar man erinrat, att utaf 312 fångar, som efter inrättningens början blifvit frigifne, har ingen der tillbragt längre tid än 2 år och flera icke en full månad, hvarföre man icke af erfarenheten kan sluta till följderna af en långvarig fängelsetid i så beskaffade straffinrättningar. I afseende på Auburnska systemet, bestå dess materiella fördelar i en ringare kostnad till byggnaders uppförande, i möjligheten af mera lönande arbeten genom användande af machiner och samfällda arbetskrafter, samt i ett mindre antal vaktmästare, uppsyningsmän och lärare. Den moraliska fördelen är möjligheten af en gemensam gudstjenst samt elementaroch religiös undervisning. Olägenheterna deremot bestå hufvudsakligen i svårigheten att åstadkomma en absolut tystnad och hindra fångarnas meddelande med hvarandra, då de arbela tillsammans, samt i användandet af en sträng kroppsaga, för disciplinens upprätthållande. De flesta af dem, hvilka besett och undersökt de Amerikanska penetentiär-inrättningarna, hafva gifvit företräde ät dem, der Philadelphiska systemet är rådande; och denna mening synes äfven vara den i sednaste tider mest utbredda. Det auburnska systemet räknar dock mänga utmärkta personer ibland sina anhängare, här i landet Lagkommitteens ledamöter och i Frankrike L. Faucher samt Lucas, denne sednare lika mycket känd för sina utmärkta skrifter om fängvården, som sina praktiska bemödanden i afseende på Franska fängelsernas förbättring. Lucas har uti afbandlingen Theorie de VPemprissonement indelat fängelserna i tvänne klasser, sädana, der tilltalade personer under ransakningen förvaras, och dem, der de sakfällde förbrytarne qvarhållas till dess strafftiden är slutad. Detta sednare slaget af fängelser indelar han vidare i repressiva och penetentiära. Genom de förra vill författaren, att lagstiftaren skall hufvudsakligen väcka afskräckning hos dem, som gjort sig skyldige till mindre förbrytelser. Här antager författaren en fullkomlig isolering medelst förbrytarens inneslutande dag och: natt uti enskild cell, säsom ett det tjenligaste medel att väcka afskräckning och derjemte hindra hans förförelse af andra brottslingar. Strängheten af detta behandlingssätt föranläter författaren, att inskränka dess längd till högst 8 månader. De penitentiära fängelserna deremot skola användas för dem, hvilka genom gröfre brott ädagalagt en mera inrotad vanart och en större ondska i viljan, samt minsta strafftiden bestämmas till 2 år. Den ädömda fängelsetiden bör icke begagnas för att endast väcka afskräckning hos fången, man bör äfven underkasta honom en moralisk behandling, tjenlig att återuppväcka ädla länslor idet förderfvade sinnelaget, man måste för hans ögon ånyo framställa de af passioner bortskymda moraliska sanningar i sin fulla glans, vänja honom vid ordning och goda seder, samt slutligen söka förändra viljan genom straffet och den uppfostran han är underkastad. För att uppnå detta mål, hvilket visserligen icke sker utan stora svårigheter, bemödar sig författaren att hos brottslingen ömsom väcka fruktan och hopp — menskliga sinnets tvänne mäktigaste rörelsekrafter -—, Med fintlighet använder Lucas tusende medel för att låta fången känna återverkningarne af sin dåliga eller goda vandel, Enligt den penitentiära fängelse-regimen borde serskilda celler endast begagnas för nätterna. Om dagarne vill Lucas med någon modifikation använda auburnska systemet. För att undvika tilldela fängarva kroppsaga, indelar han dem i trenne klasser (quartiers dexception, desperance et de remuneration) med afseende å deras olika moraliska beskaffenhet, så att de mest förderfvade, eller sådana, hvaraf de andras förförelse i synnerhet är att frukta, blifva från de öfriga åtskilda. Han vill ej att flera, än 30 skola vara tillsammans å ett ställe. Man måste ej lemna ur sigte det mål, Lucas veJat vinna, och hvilket framför allt består ifångens förbättring. En sådan kan likväl icke äga rum utan viss frihet i viljan, oeh det är tydligt, att då man försätter fången i omöjlighet att handla illa, erhåller man icke någon garanti derför, att han efter frigifvandet skall missbruka sin frihet, för att återkomma till sina gamla vanor. Lucas anser den absoluta ensligheten dag och natt isynnerhet otjenlig derföre, att fången derigenom bringas i ett passift tillstånd, hvarunder han hvarken kan handla väl eller illa, i följd hvaraf man äfven saknar all grund för att bedöma, huruvida någon ferändring i viljan ägt rum eller ej. Det är en förvillelse, säger Lucas, att tro det vara tillräckligt innesluta en menniska inom fyra murar och genom ledsnad tvinga henne till arbete, för att hon, efter längre eller kortare tid, skall, vid sitt återvändande i samhällslifvet, vara starkare mot de nya frestelser, som möta henne. Inneslutandet i enrum (cellsystemet) är visserbgen tjenligt att hindra fångarnes ömsesidiga förförelse; men fullkomligen vanmäktigt att åstadkomma deras moraliska förbättring, som dock utgör den enda garanti mot faran af kya brott efter deras återvändande i samfundet. När deremot fången om dagen lefver tillbopa med de öfriga, när han, underkastad tystnadstvånget, som hindrar ömsesidig förförelse, frivilligen böjer sig derunder, fastän han kunde trotsa eller bryta deremot, när han frivilligt antagit ordentliga seder, då först kan man utan fruktan låta honom ånyo inträda i samhället. Man måste omdana fången, och bör alltså icke försätta honom i ett blott passift tillstånd; man måste lemna tillräckligt utrymme för utvecklingen af hans moraliska frihet. Sådana äro de hufvudsakliga skäl, Lucas anfört emot Philadelphiska systemet. De öfriga af honcm anförda synas af mindre vigt och afse dyrheten af byggnaderna, svårigheten i afseende på undervisningens meddelande, helsotillständet m. m. ! Emot Lucas kan man använda de ofvan framställda anmärkningar emot Auburnska systemet; och sjelfva tanken att fångarne kunnat i fängelset hafva meddelanden sins emellan, samt förderfvat hvarandra, och att de efter frigifvandet af gamla olyckskamrater kunna förledas till nya brott, skall nödvändigt emot de frigifna väcka ett misstroende ,! som verkar att alla dörrar tillslota sig för dem och! de sjelfya inledas i nya brott. Deremot skall man ej bysa sådant misstroende, då man bestämdt vet, att fången under fängelsetiden ej varit bekant med! andra än aktninos a nersoner. att om han ej ut-!