de, ati detta å min sida ej innebär ett gillande u-
tan eit tyst ogillande af den ställning, hvilken råd-
gifverns under den tid, som varit föremål för min
granskning, i flera afseenden visar sig hafva in:a-
git i förhållande till Konungen. — Jag vet om
hvilken regering jag talar. Jag vet att vid den
fästa sig stora och odödliga förtjenster om fäder-
neslandet. Men äfven tacksamhetens känsla skulla;
ej vara sann, om den i alla afseenden uteslöt möj-
ligheten af äfven det vördnadsfullaste ogillande,
der ett sådant på skäl kan grundas. Och nå des-
sa mina ringa ord upp till Konungen på Sveriges
thron, — en thron, hvilken jag önskar till Gud må
i låaga och lyckliga tider innehafvas af hans ef-
terkommsnde — så kan icke för honom vara obe-
kant, att det räknas ibland de Svenska konunga-
vanor, att Majesiätets öra må vara öppet för en
redlig, vördnadsfullt uttryckt — låt vara äfven
möjligen misstagen — öfvertygelses språk.
. — ES
Hr Kontrakts-Prosten Nibelius har begärt
rum för följande:
En artikel i gårdagens Aftonblad innehållar
den uppgift: att Preste-Ståndet i dess Plenum
,den 3 dennes på uppmaning af undertecknad
pbaslutat, att Bstänkandet argående Bevillnings-
grunderna icke skulle företagas förr, än Riks-
pgälds-Kontorets behof blifvit pröfvade och be-
pstämde.n
Uppgiften är helt och hållat oriktig. — Hr
Erkebiskopen tillkännagaf, att vid sista Talmans--
konferensen det blifvit yrkadt, att, när nämnde
Betänkande inom Stånden skulle förekomma,
frågan om den af Utskottet föreslagna nedsätt-
ning i skydds-afgiften skulle hållas öppen, in-
till dess Statsbristsumman blifvit definitilft be-
stämd. Undertecknad hemställde då, om icke
beslutet, om skydds-afgiftens nedsättning till viss
ziffra, borde uppskjutas till dess ej blott Stats-
bristsumman, utan äfven Riksgälds-Kontorets
behof blifvit bestämda.
Då allmänna Bevillningen skall betäcka . dels
den egentliga Statsbristsumman, dels Riksgälds-
Kontorets behof, synes det vara behöfligt, att
äfven Riksgälds-Koatorets behof blifva utredda,
innan man besluter en nedsättning i allmänna
Bevillningen af omkring 470,000 Rdr Bko, och
den af mig gjorda hemställningen borde derfö-
re icke hafva varit obehörig.
Om någet så beskaffadt uppskof med företa-
gandet af oftanämnda Betänkande, som i Alfton-
bladsartikeln uppgifves, var inom PresteStåndet
icke någon fråga; ännu mindre fattades derom
något beslut. Stockholm den 7 Okt. 4840.
J. J. Nibelius.n
Ofvanstående beriktigande, som vwisar att i
det omtalia uppskofs-beslutet icke varit fråga
om Bevillningsgrunderna i deras helhetj, utan
endast om pröfningen af frågan om skyddsaf-
giftens nedsättande, upphäfver äfven en del af
de reflexioner, som vi gjorde med anledning af
den i två serskilda numror af en annan tid-
ning gjorda uppgiften, att uppskofvet skulle
gällt hela betänkandet, hvilken uppgift vi äfven
vilkorligt åberopade. Likväl torde Läsaren fin-
na, att hvad deri specielt blifvit yttradt om
skyddsafgiften qvarstår till sin raft, och hvad
den punkton beträffar, förtjenar det behjertan-
de, som vi sökt deråt påkalla.