SUS TS SÖ SA SSE RV FA OO AS
vv
ra arsenik. För öfrigt bekräftade vittnet den mot-
vilja H: Lafargo de sista stunderna visat mot sin
fru och anförde följande yttrande af en annan lä-
kare, då fru Lafergs hade uppkastningar: Det
vor6 bast ati hon toge förgilt sjelf. Lafarges familj
är så passionerad, att en process af mycket obe-
heagliga följder lätt kunde uppstå. Et sådant slut
vore bäliren Viitnet trodde icke, att buden, så
vidi icga sår funnes på densamma, kunde ebsörbe-
fa erseniken. Andra läkare motsade denna åsigt.
Mad. Lafarges advokat producerade ou ett bref
från dsa ryktbare kemisten Orfila i Paris, som vis-
seriigea icke förnekade vittnenas utsago, eller i det
hela yitrade sig öfver kemisternas undersökning, u-
jan bioit med nej besvarade den afadvokaten fram-
ställda frågan, om det vore ett tillräckligt bevis
för närvaron af sracniksyra, att magens innehåll,
blandadt med svafveisyre, gaf en gul, flockartad, i
ammociak löslig, fällning. Detta bref väckte likväl
ett så djupt intryck, att rätten beslöt kaila Hr Or-
fila sjelf att såsom vittne Insiälla sig.
AT! följande vittnen upplystes, att icke alla de af
kemisierna straxt efier dödsfallet undersökta sub-
stanserce ordentligt biifvit förseglade med rättens
sigill. Kärien, hvari dessa förvarades, framburos
nu och skådades utaf åtskilliga ortens låkare och
kemister.
Följande session börjades med att öfverlomna åt
kemisterne och läkarne till undersökning dessa sub-
stancer; under tiden fortgick vitnesförhöret. Deri-
bland efgaf äfven madame Lafarge d. ä., utan ed,
en omsiändiig berättelss, hbvaruti det hufvud-
sakligaste som förekom var följande: Knapt voro
de nyförmälde ankomne till Glandier, så begaf sig
den unga frun på sin kammare och skref det of-
van omförmälde brefvet till sin man. Derefter kom
hon ned och deltog såsom värdinna i aftonmåltiden,
dervid bon visade sig lugn; kl. 40 hade bon gått
tillbaka på sin kammare, och derifrån skickat sin
man brefvet.. Då denne svarads henne att ingen
skiljsmässa kunde få ske innan hon varit åtminsto-
ne en månad i Glandier, och det visat sig att ell
kärlek och sorgfällighet icke förmådde ändra hen-
nes beslut, hade hans fru häftigt utropat: Skiljs-
mäsa, skiljsmässa måste det bliloa Hr Lefarge hade
berättat för modren, att hans fru, om han önskade
det, icke skulle öfverlefva 24 timmar. Hon hade
tids och ofta talat om gift, så att den aflidnes sy-
ster måste fråga huru ett väl uppfostradt fruntim-
mer ständigt kunde bära detta förfärliga ord på
tungan. Gifs är en familjsvaghet hade svaret
blifvit.
Dagen efter, sedan hon skrifvit brefvet hade hon
blifvit förändrad; hon var lugn, till och med glad.
Plötsligt hade hon visat sig öm mot sin man. Hon
tänkte icke mer på att resa, utan började deremot
sysselsätta sig med åtskilliga förändringar till Glan-
diers förskönande. Hr Lafarge skulle företaga en
resa till Paris; då visade hon sig hastigt sjuk, före-
gaf ett blodslag. Lafarge hade då slösat på henne
så mycken omsorg och ömhet, att hon syntes rörd
deraf och velat upprätta sitt testamente till hans
förmån. I sin ordning hade han likaledes velat
gifva henne sitt tillbaka. På modrens fråga hade
han svarat, att hans fru bedt horzom sätta upp sitt
först på det hon efter detsamma skulle kunna ko-
piera sitt. Kort derpå hade Hr Lafarge författat
tvenne andra testamenten, ett till förmån för mo-
drer och ett för hans syster, i bändelse af den för-
ras död. Under hans vistelse i Paris hade hans fru
dagligen tillskrifvit honom mycket ömma bref. I
December månad hade hon en dag vidta!t modren
att tillaga bakelser, för att sända mannen. Denna ha-
de skyndat att göra henne till viljes; bakelserna ha-
de blifvit hastigt inlagde i en ask jemte en mängd
andra saker och ett bref af innehåll, att mannen
skulle äta dessa kl. 11 framför hennes porträtt, c.
Då Hr Lafarge återkom från Paris och kände sig
sjuk, hade häns fru i början satt sig emot att kul-
la läkare. Några dagar före hans död hade modren
misstänkt att frun gifvit mannen gift. Man hade
fatt det rådet att gnida den sjuke med flanell; ge-
nast hade frun ur sitt rum hemtat ett stycke; då
man skakat det hade ett hvitt pulfver fallit derur;
modren hade af fruktan kastat detta stycke afsides,
men man hade sedermera funnit ännu ett annat
stycke i kammaren. Den tilltalade förnekade åt-
skilliga af dessa uppgifter; men förnämligast höll
hon sig dervid, att hon inlagt flere små bakelser
uti asken, som afskickades till Paris. Brefvet, som
med bakelserna sändes till Paris, hade icsie åter-
funnits bland Hr Lafarges efterlemnade papper.
Frun hade efter hans död genomsökt dessa, och e-
huru hon återfunnit de öfriga hade hon likväl ej
fått detta.
Några förhandlingar föranleddes af den anklaga-
des advokats anmärkning, att de kärl, som iune-
höllo magen och öfriga i förvar tagna ämnen efter
den döde, icke, såsom 8ig bordt, blifvit förseglade,
och att således möjligen eh förvexling kunde ega
rum. Under det diskussionen härom föregår, an-
mäles, att den kemiska undersökningen biitvit slu-
tad, och samtlige kemister inträdde för domstolen
och förklarade, att de uti de undersökta partiklar-
na icke funnit en atom arsenik. Detta väckte na-
turligtvis en ofantlig seusation bland samlingen,
som på hemställning af Hr Paillet (fru Lafarges ad-
vokat;) slutade sessionen för den gången.
Uti följ. dagens session framställde generaladvokaten
till domstolen om icke det vore nödigt att täta upp -
gräfva den döde och på liket verkställa ytterligare
undersökningar; han fusne visserligen, såsom han
uttryckte: sig, att en dylik procedur skulle synas nå-
got omensklig, men han ansäg den nödvändig för
sanningens fullkomliga utredande, och föreslog, att
detta skulle ske i närvaro af fyra vetenskapsmän
och fredsdomaren; dessa skulle ytterligare adjunge-
ra tvenne kemister fråv staden Tulle, hvarefterken
undersökning af dem gemensamt skulle företagas af
inelfvorna.
Hr Paillet öfverlemunade denna hemställan åt dom-
stolens egen. vishet, och den blef äfven bifallen. Åt-
ta läkare, farmaceuter och kemister förordnades att
utföra denna undersökning. (Forts. följer.)
17 Om utgifvande på trycket
af den lixa anderika som genteisca predikan, bvil-
Doätor Thomsnder i går (Micheelisdagen) höll i
Katrina kyrka, I aplecning af Mattb. 93: 43, öfver
ämnet: Huru just de bästa af tidens barn tillsluta
himmelriket för menniskorna (1:0 de gå icke sjelfve