un oRgsEROSME Mu Sa ErlST AE Ey ErLö toto mm od m— So SE 2: NH KA vg zz oe -S pm --Bor AP mm OO PH om 2 7 MN Hm OP Mm WAT FA ATT SE MM ef EE. 8 NS . De . Ts mm DS. oo eo S — . eli. ene vt NE -. . er ee eo 2 He -W. la Re ön A ss ee rt se Pe es ar ss ee ee PP OO PP Po Aa ol org . ee fre sj ee Ej F ( 1 Mm S br LJ Ear SSI TS em Xx eo TVI T33.R 3 3 LI882339555333 jo S 2 -c RN a 19 : INSER SSSSHS TSL sn 282882. 3 S3S 3 333333: 535:33:3,. 5 ä 2 SJ ä RH RB Rh ARA mm s a N6o MM SFJFWökKISKRA SS jä -s83223232333238 3825555355533585 ee —. Och så vidare med få undantag hela Riksstaten igenom, en ökning af 40, 30 till 400) och i somliga fall 300 proc. Hvar äro då väl alla medlen dertill tagna? Tilkomma de måhända på det sätt, att enligt Hr v. H:s uppgift, Svenska folkets skattar mindre än år 4840? Och hvem är det då, som här i landet kan förvandla stenar till bröd? I sanning! det fordras antingen en aldeles oöfverträfflig dristighet, eller en fullkomlig oförmåga af de simplaste räkningar, för att på detta sätt officielt framlägga för ett helt folk kalkyler, hvilkas skefbet en femtonårig skolgosse kan inse, och för att uppgifva förhållanden, som hvarje 32års familjfader kan vederlägga med sin enskilda kassabok, sitt minne och sitt sunda förnuft. Man vet också ej hvilket-1 dera bör väcka mest förundran: jemförelsen emellan Svenska folkets skatter och andra folks! uppställd efter ett antaget lika myntvärdeihela verlden, eller jemförelsen emellan. Svenska folkets skatter nu och 4840, uppställd efter diktade valvationer af samma mynt, när pri-! serna då -och nu utvisa så högst obetydlig skilnad å alla mera betydande förnödenhets-artiklar. Vi sluta härmed för denna gången vår tvist med så väl Hr von Hartmansdorff som Staistidningen, i ett ämne, som blifver ett ibland; de obehagligaste, då striden föres med sådana vapen. Vi kunne för vår del ej fatta, hvad slags njutning det gifver, att bele sin egen nations bekymmer och behof; samt att till svar! på hennes grundade klagan öfver en öfverdrifven statslyx, en tärande beskattning, eller en försvårad utkomst, peka på utlänningarnes statsbudgetter och på jemförelser med hennes egna förhållanden under tidskiften, då hon måste göra otroliga ansträngningar för att bevara sin! frihet och sjelfständighet, och då hon gjordel dem med glädje, i hoppet, att under en lugnare tid finna sig genom regering och regeringssätt betryggad om snar lindring deri. Är det icke nog, att den stora pluraliteten af! husfäder ibland den sjelfegande allmogen med bekymmer skådar mot framtiden för sin och de sinas bergning; att de behöfva rädas skatteterminens annalkande; att de merendels med svårighet kunna anskaffa beloppet af sin debetsse-. del, och att de ombud, som i de sista 6 åren af dessa klasser varit sända till Riksdagen, mana: och bedja, att besinna Svenska folkets närvarande: nomiska belägenhet. För oss är det nog, att Konungen, i detta afseende sjelf i tbrontalet gaf nationen hopp om skatternas medsättning. Det vore då otvifvelaktigt bättre om Hr v. BH. och hans konsorter använda sin tid att uppgöra planer till förenkling af statsbestyren, till hushållning med statsmedlen, till en ärlig redovisning af alla medel, och frazmför allt till ett nyttigt användande af de redan ifrån nationen öfverflödigt uttagne skattemedlen, till nedsättning i hennes framtida bördor, än att, med en Mehemed Alis politik, blott grubbla på buru mycket som ännu skall kunna uttagas i utskylder. Vill man ärligt visa folket en jemförelse emellan dess skatter, under en längre freds lugnare förhållanden, hvarföre tager man ej till jemförelse Specietiden under den egensinnige och olycklige, men under vanliga förhållanden sparsamme och redlige Gustaf IV Adolph. Då kan man med någon sannolikhet valvera löner, anslag, mynt och varuvärden. Man aktar sig likväl att göra detta; ty man vet nog, att då förvaltades hela Finlands avgelägenbeter gemensamt med Sveriges för ett köp, som visar hela orimligheten af vår nu varande embetsorganisation. Se här blott ett ur minnet hemtadtbevis, HARD: ÖS