LaUna UMUDtDS HUV nina dad ANM DO VEM IVA TARA
rätt än mensklig befogenhet. Det var mensk-
ligt värde, soav borde representeras. Utan tvif-
vel skulle denna tanka möta den starkaste op-
position; man skulle säga att Talaren ville be-
taga bildaingen och förmögenheten sin rätt.
Bildningen och förmögenhetea voro så gilna,
stora krafter i aamhbället, att de nog tege ut
sin rätt. Men ingendera egde värde i och för
sig sjell. Det vore innehafvarens karakter, det
sätt varpå de användes, som gåfve dem vär-
de, — Alla de modifikationer, Talaren under
öfverläggnivgarae hört framställas, gingo ut på
den tysta förutsättniogen att intet stånd måtte
förlora. Man talade om vår representations
ålder och stabilitet; åldrig vore den nog, men
stabiliteten hade ej varit större, än att föga
50 år förflutit utan revolutioner. Talaren ön-
skade att det en gång måtte varda slut på den-
na olyckliga bana för fäderneslandet. Ämnet
vore af stor vigt, al stort djup och hade så
många sidor. I denna menskliga sakernas la-
byrini funnes åtminstone en ledstjerna: ljuset
at ömsesidig menskög rätt och den enfaldiga
trou på dena Försyn, som mer än menskliga
beräknicgar leder verldens öde.
Professor Cederschjöld trodde ej vara så gif-
vet, att vår representation i sitt nuvarande
skick vure oduglig. Han bade önskat, att Ut-
skottet framlagt bevisen för detta sitt påstå-
ende 0. s. v. Han protesterade för öfrigt mot
hvarje iramstälining al någon proposition. —
Hr von Hartmansdorff trodde en förändring i
Du vällande representationssätt behöflig. Er-
kände framför alla andra värdet af D:r Tho-
manders förslag; det vore i theorien det rig-
tigaste, men i praxis mötte det svårigheter. Pro-
sven Ödmans förslag deremot vore det billiga-
ste och lättaste utförbara. Man borde komma
ihåg, att Konungens sanktion jemte 4 Stånds
bifall fordrades för hvarje förändring i repre-;
sentationsväsendet. Talaren förklarade sig för
val inom 3 ståndskathegorier och öfverläggning
på tvenne kamrar. Den öfre kammaren skulle
bestå af de äldste och dem som bivistat de
fleste Riksmöten. Talaren uppläste härefter!
en, i en mängd detaljer, ingående framställning
af sina åsigler om riksförsamlingens organisa-
tion. — Grefve C. H. Anckarsvärd talade
äfven en stund, rätt lyckligt, å Konstitutions-
Utskottets vägnar, mest om motivet, hvarförej
Utskottet ansett sig böra gå ut från den grun-
den som skett. Han gaf äfven Hr von Hart-
mansdorff en nätt komplimang för det denne
icke varit alldeles mot reformen; han fann väl
det åtföljande myckna reglementariska någoi e-
get, men alluderade dervid på huru den store
tänvkaren Cartesius baft sina hvirflar; Hr von
Hartmansdorff hade sina cirklar, och det vore
ändå hugneligt att finna, det qvadraten (bär-
med antyddes förmodligen den fyrdelade re-
presentationen) började cirkulera. På den mera
konservativa sidan voro Hr Rydin, som länge
uppehöll församlingen med ett föredrag, hvari han
sökte schematisera samhällets serskilda kathego-
rier, och bland annat fann fskarne och byggna-
der för litet representerade, samt förnämligast for-
maliserade sig öfver, att kronobetjente ej skulle
få inträde i representationen, enligt Utskottets
förslag. Slutet af detta tal åhördes föga, och
vi tage oss friheten hemställa till den heder-
värde Representanten, om han ej för det
följande skulle täckas afstå ifrån att upptaga ti-
den, då det, som han har att säga, är så fögal
lärorikt. — Prosten Säve försvarade principen af
ett förslag, som han ingifvit, eburu författadt af
en annan, nämligen den tryckta skriften, som ut-
kom sistl. år, förslag till en omfattande, i laglig:
ordning verkställbar representationsreform, hbvil-
ket vi, för vår del, anse för det sämsta af alla de
ingifna förslagerna, så vida intet skulle så myc-
ket sätta representationen under Regeringens
och aristokratiens inflytelse. Hr Säve var ock i
vissa uttryck nästan oförtjent bitter mot Kon-
stitutionsUtskottet. Hr Halling deltog i ssmma
önskan som Hr Petre, att man måtte söka u!-
röna opinionerna genom propositioner från Ord-
föranden. Friherrarne Jacob Cederström och
Ludvig Boye voro emot all genomgripande re-
form; den förre åberopade det Gahnskx försla-
get, ingifvet till 4809 års Konst. Utskott, hvar-
till Frib. sade sig vara författare; den sednare
förklarade rent ut, att han kasserade alla de
förslag, som blifvit ingifna till Utskottet och
jemväl alla reservationer, samt deklamerade en
hel hop af sina förut bekanta fraser om den
monarkiska pricipens oförenlighet med allmänna
val, m. m. Af Bondeståndet yttrade sig blott
Sven Heurlin, som i ett varmt, ganska nätt ock
hjertligt tal tillkännagaf, att han, såsom tillhö-
rande ett oprivilegieradt stånd, gillade Konst.
Utsk:s förslag, och derföre hembar Utskottet sin
tacksamhet. Han var den ende, som fick bra-
vorop efter slutet. Slutligen yttrade Landt-
marskalken, att han ansåg mindre lämpligt att
framställa propositioner. Nästa Måndag kl. 6
ee, m. blir nytt sammanträde.
På begäran af Hr Direktören C. D. af Uhr