LaUna UMUDtDS HUV nina dad ANM DO VEM IVA TARA rätt än mensklig befogenhet. Det var menskligt värde, soav borde representeras. Utan tvifvel skulle denna tanka möta den starkaste opposition; man skulle säga att Talaren ville betaga bildaingen och förmögenheten sin rätt. Bildningen och förmögenhetea voro så gilna, stora krafter i aamhbället, att de nog tege ut sin rätt. Men ingendera egde värde i och för sig sjell. Det vore innehafvarens karakter, det sätt varpå de användes, som gåfve dem värde, — Alla de modifikationer, Talaren under öfverläggnivgarae hört framställas, gingo ut på den tysta förutsättniogen att intet stånd måtte förlora. Man talade om vår representations ålder och stabilitet; åldrig vore den nog, men stabiliteten hade ej varit större, än att föga 50 år förflutit utan revolutioner. Talaren önskade att det en gång måtte varda slut på denna olyckliga bana för fäderneslandet. Ämnet vore af stor vigt, al stort djup och hade så många sidor. I denna menskliga sakernas labyrini funnes åtminstone en ledstjerna: ljuset at ömsesidig menskög rätt och den enfaldiga trou på dena Försyn, som mer än menskliga beräknicgar leder verldens öde. Professor Cederschjöld trodde ej vara så gifvet, att vår representation i sitt nuvarande skick vure oduglig. Han bade önskat, att Utskottet framlagt bevisen för detta sitt påstående 0. s. v. Han protesterade för öfrigt mot hvarje iramstälining al någon proposition. — Hr von Hartmansdorff trodde en förändring i Du vällande representationssätt behöflig. Erkände framför alla andra värdet af D:r Thomanders förslag; det vore i theorien det rigtigaste, men i praxis mötte det svårigheter. Prosven Ödmans förslag deremot vore det billigaste och lättaste utförbara. Man borde komma ihåg, att Konungens sanktion jemte 4 Stånds bifall fordrades för hvarje förändring i repre-; sentationsväsendet. Talaren förklarade sig för val inom 3 ståndskathegorier och öfverläggning på tvenne kamrar. Den öfre kammaren skulle bestå af de äldste och dem som bivistat de fleste Riksmöten. Talaren uppläste härefter! en, i en mängd detaljer, ingående framställning af sina åsigler om riksförsamlingens organisation. — Grefve C. H. Anckarsvärd talade äfven en stund, rätt lyckligt, å KonstitutionsUtskottets vägnar, mest om motivet, hvarförej Utskottet ansett sig böra gå ut från den grunden som skett. Han gaf äfven Hr von Hartmansdorff en nätt komplimang för det denne icke varit alldeles mot reformen; han fann väl det åtföljande myckna reglementariska någoi eget, men alluderade dervid på huru den store tänvkaren Cartesius baft sina hvirflar; Hr von Hartmansdorff hade sina cirklar, och det vore ändå hugneligt att finna, det qvadraten (bärmed antyddes förmodligen den fyrdelade representationen) började cirkulera. På den mera konservativa sidan voro Hr Rydin, som länge uppehöll församlingen med ett föredrag, hvari han sökte schematisera samhällets serskilda kathegorier, och bland annat fann fskarne och byggnader för litet representerade, samt förnämligast formaliserade sig öfver, att kronobetjente ej skulle få inträde i representationen, enligt Utskottets förslag. Slutet af detta tal åhördes föga, och vi tage oss friheten hemställa till den hedervärde Representanten, om han ej för det följande skulle täckas afstå ifrån att upptaga tiden, då det, som han har att säga, är så fögal lärorikt. — Prosten Säve försvarade principen af ett förslag, som han ingifvit, eburu författadt af en annan, nämligen den tryckta skriften, som utkom sistl. år, förslag till en omfattande, i laglig: ordning verkställbar representationsreform, hbvilket vi, för vår del, anse för det sämsta af alla de ingifna förslagerna, så vida intet skulle så mycket sätta representationen under Regeringens och aristokratiens inflytelse. Hr Säve var ock i vissa uttryck nästan oförtjent bitter mot KonstitutionsUtskottet. Hr Halling deltog i ssmma önskan som Hr Petre, att man måtte söka u!röna opinionerna genom propositioner från Ordföranden. Friherrarne Jacob Cederström och Ludvig Boye voro emot all genomgripande reform; den förre åberopade det Gahnskx förslaget, ingifvet till 4809 års Konst. Utskott, hvartill Frib. sade sig vara författare; den sednare förklarade rent ut, att han kasserade alla de förslag, som blifvit ingifna till Utskottet och jemväl alla reservationer, samt deklamerade en hel hop af sina förut bekanta fraser om den monarkiska pricipens oförenlighet med allmänna val, m. m. Af Bondeståndet yttrade sig blott Sven Heurlin, som i ett varmt, ganska nätt ock hjertligt tal tillkännagaf, att han, såsom tillhörande ett oprivilegieradt stånd, gillade Konst. Utsk:s förslag, och derföre hembar Utskottet sin tacksamhet. Han var den ende, som fick bravorop efter slutet. Slutligen yttrade Landtmarskalken, att han ansåg mindre lämpligt att framställa propositioner. Nästa Måndag kl. 6 ee, m. blir nytt sammanträde. På begäran af Hr Direktören C. D. af Uhr