och Friherre Stjerneld uppgåfvo Förstärkta Stats-
U:skottets voteringar förra gången och de obe-
tydliga nedsättningarna då, såsom den synliga
auledningeau hvarför de togo afsked; och vi
tänkte, att kanhända någon koaseqvens i grund-
salser i detta hänseende skulle vara tillämnad
at
a
nn
8
V
f
N
. I
Geoom Svenska Minerva har man imedlertids
nu blfvit temligen förvissad, att något sådantla
afskedstagande icke kommer att ske, och pålj
samma gång har allmänheten äfven en ickelr
tverydig bekräftelsa på hvad som gissades, ge- ls
Past då de båda Statsministrarnes förklaringar iw
blefvo synliga, nemligen att de egentliga skälen Iw
till deras afträdande ingalunda var det officielt(
uppgifna, utan något annat, hvilket de nuvaran- lod
de Råderne icke anse existera för sig. Också
är det artigt att se huru Minerva, (och äfven
Freja) som icke mot de båda Statsministrarne
kunde fionanog invektiver och icke sparade någon
möda, lör att göra hvad hon kunde att mota
bort dera, nu formligen uppmanar de återstå-
ende och de sedan tillkomsa sgubbarne, att
icke låia förskräcka sig sal hvad som händt, och
ieke gifva vika för den plan, hon påstår vara
för handen, newligen att få en nationell mini-
gters, hvilket visserligen en hvar eljest önskar.
Ja! Hr Askelöf blifver mot sin vana till och
med så beveklig, att
adst ser ut på spelets öma toner
som gråten trängt sig ned i gubbens per-
missioner.,
Faran är nemligen, säger hon väl, ieke stor, och
i all strid måste man göra motsatsen af hvad
fienden förmodar och söker att drifva tillp;
men först i det fail skulle faran visa sig, om
regeringen skingrades och en Svensk konung
öfvergafs af dem,som svurit bistå honom med
sina råd, när dessa äro mest af nöden, isyn-
Rerhet som, enligt grundlagen, det är genom
riksrätt och genom användande af 107 , som
de kunna skiljas från sina platser, men ej ge-
nom afslag af några statsbidrag. . )
Se der in nuce hela det gamla systemet!jl
Det är omöjligt att bestämdare uttala, att intet i
afseende bör göras på folkets och Ständernas i!
opinion: att regenten helire bör utsätta sig förd?
ett osfterrättlighetstillstånd, bellre låta stats-!
maschinen stadna, bellre äfventyra allt. Deti:
är ett det komplettaste återtagande af den, såld
väl vid Riksdagens början genom den gamla
konseljens resignation, som sedermera genom de I
båda statsministrarnes, gjorda förespegling, att!:
styrelsen hädanefter ville följa den grundsatsen, i
att konseljen borde ega Ständernas förtroende; !
det är en tydlig botelse att man ämnar spänna:
bågen ända tills den brister.
Naturligtvis är Minerva, i sammanhang härmed, :
angelägen, att enfaldeligen förehålla ungt folk :
svårigheten eller omöjligheten för Konungen, att!:
göra något afseende på majoritetens fordringar;!
detta är inslaget, förutan hvilket det icke skulle :
blifva någon väf af ränningen. Men om det i
unga folket af det Kenfaldiga förehållandet,
verkligen skulle låta inbilla sig, att majo-
titetens fordringar innefatta någonting öfver-j
drifvet, förfärligt, ja! kanske för landets fri-
het och sjelfständighet vådligt, så har man na-
turligtvis äfven bragt det att gå in på slutsat-
sen, att Konungen ingenting kan medgifva, och
att icke något slags oefterrättlighet, utan tvert-
om en huld fadersomsorg om landet ligger util
den nuvarande gubb-uppsättningens qvarstad-
nande vid styret. Af sådan anledning torde!
Läsaren också finna, att frågan derom, bhuru-:
vida Minervas uppgifter äro riktiga, eller, så-
som vi vågat påstå, dels rent osanna, dels för-!
vrängda tydningar af de åsigter, som gjort sig
gällande i Borgare- och Bondestånden, har en
vigt, hvilken gör det ursäktligt, att vi ännu en
gång återkomme på ämnet.
Minerva uppgifver, att den första koncessio- :
nen, som fordrades, för att den så kallade op-
positionen skulle kunna tillfredställas, vore: att!
Konungen skulle antaga det nya förslaget till
aen försämrad upplaga af norska konstitutio-j
nen,, som hon påstår, Grefve Anckarsvärd, Hrr
Petre och Wern, Hans Jansson, m. fl., hafva
genomdrifvit med sina uvoteringsmachiner, i
Konstitutionsutskottet. Nu vet imedlertid hvar
och en icke allenast, att majoritetens röst of-
ver representationsförslaget ännu icke är utta-
lad; utan äfven att något definitift beslut icke
ens hos Ständerna, än mindre hos Konungen
kan komma i fråga vid denna Riksdag. Denna,
hos Minerva sjelf hopsmidda konnexion är så-
ledes en uppenbar osanning. Att deremot na-
tionen lärer hålla de män räkning för sina ar-
beten, som söka att göra det nya förslaget till
representationsförändring så rationelt som möj-
ligt, oansedt de väl kunna förutse, att de be-j
slutande Ståndens intressen nog komma att upp-
ställa starka hinder emot de rena principerne,
derom lär ingen tvifla, som vst, huru ail-
mänt, i hela landet, behofvet af en sådan för-
ändring erkännes.
Minerva säger vidare, att denna opposition
yrkat, det Konungen skulle upphäfva allt skydd
ww WH RA mA VM IA rÄA Bh — VW AA AA BA AA mm KR NA pet Pe IH (0 mm -