tillstånd syntes försämras, en viss Denys till Lu-
berserc för att bemta ännu mera arsenik? Sv. Ja,
monsieur. Fr. Anmodade ni konom icke, att icke
nämna för någon derom och minst för mad. La-
farge, den äldre? Sv. Nej jag ammodade honom
aldrig något dylikt. Jag lät gezom min kammar-
jungfru böställa arsenik; Denys sjelf bringade mig
det i mit: rum. Fr. Lät ni på samma tid hemta
pulveriseradt gummi arabicum? Sv. Jag var myc-
ket besvärsd af snufva och vid dylika tillfällen be-
tjenade jag mig alltid af gummipulfver. På alla
frågor presidenten framställde om inblandning af
ett hvitt pulfvar I den åt Hr; Lafergo tillredda mat,
vidblef den anklagade att dest varit guwmipulfver.
Den hemkögpta arseniken skulle begagnats till rått-
puifver. Fr. Huz kommer det då till att man ide
af edra tjenare gjorda råitkakor icke funnit något
gif? Sv. Det vet jag icke. Jag emottog af De-
nys ett konvolut, som jag förmodade innehålla ar-
senik, och öfverlemnads det ät tjenstfolket till be-
geagnande. Fr. Huru kan ni förklara det, att nä-
stan i alla drycker, som gå:t genom edra händer i Hr
Lafarges mage, äfvensom man upptäckt gift, under
det man icke funnit något i råttkakorna? Sv. Om
jag kunde förklara det skulle icke någon misstan-
ka falla på mig; det är just emedan jag icke kan
det, som jag nu sitter bär. Fr. Har ni icke stän-
digt tillkärnagifvit den önskan att ensam få sköta
He Lafarge, och få vara ensam med honom? Sv.
Jag har aldrig yttrat denna önskan. Fr. Betrak-
tado icke Hr Lafarge er, de alsta dagarne af sin
lefnad, med blickar, hvari ovilja uttryckte sig? Ut-
tryckte han icke emot er en känsla utafafsky? Be-
traktade han er icke under djupt stillatigande då
ni talade till honom? Har ni icke för någen ytt-
rat ert bekymmer deröfver? Sv. Det är sannt att
Hr Lafarge uti sitt uppförande emot mig var myc-
ket förändrad. Då jag fattade hans hand, tryckte
han den icke mer; jag erkänner att jag blef smärt-
samt gripen deraf. Jsg kunde icke förklara det,
nu begriper jag det alltför väl. Jag talade härom
med Hr Bardou.
Fr. Anklagelsen upptager att Hr Leaferge dött af
förgiftning. Har ni anledning att förmoda ett sjelf-
mord? Sv. Nej, alls ingen. Fr. Tror ninågonan-
nan person skyldig till mordet? Sv. Jag vill icke
beskylla någon för en dylik skändlighet; jag bar
lidit för mycket för att visa mig så grym emot nå-
gon annan. Fr. Viste ni att Hr Lafergs upprättat
testamente till förmån för sin moder? Sv. Nej,
monsitur. Härmed slutade första förhöret.
(Forts. följar.)