tillstånd syntes försämras, en viss Denys till Luberserc för att bemta ännu mera arsenik? Sv. Ja, monsieur. Fr. Anmodade ni konom icke, att icke nämna för någon derom och minst för mad. Lafarge, den äldre? Sv. Nej jag ammodade honom aldrig något dylikt. Jag lät gezom min kammarjungfru böställa arsenik; Denys sjelf bringade mig det i mit: rum. Fr. Lät ni på samma tid hemta pulveriseradt gummi arabicum? Sv. Jag var mycket besvärsd af snufva och vid dylika tillfällen betjenade jag mig alltid af gummipulfver. På alla frågor presidenten framställde om inblandning af ett hvitt pulfvar I den åt Hr; Lafergo tillredda mat, vidblef den anklagade att dest varit guwmipulfver. Den hemkögpta arseniken skulle begagnats till råttpuifver. Fr. Huz kommer det då till att man ide af edra tjenare gjorda råitkakor icke funnit något gif? Sv. Det vet jag icke. Jag emottog af Denys ett konvolut, som jag förmodade innehålla arsenik, och öfverlemnads det ät tjenstfolket till begeagnande. Fr. Huru kan ni förklara det, att nästan i alla drycker, som gå:t genom edra händer i Hr Lafarges mage, äfvensom man upptäckt gift, under det man icke funnit något i råttkakorna? Sv. Om jag kunde förklara det skulle icke någon misstanka falla på mig; det är just emedan jag icke kan det, som jag nu sitter bär. Fr. Har ni icke ständigt tillkärnagifvit den önskan att ensam få sköta He Lafarge, och få vara ensam med honom? Sv. Jag har aldrig yttrat denna önskan. Fr. Betraktado icke Hr Lafarge er, de alsta dagarne af sin lefnad, med blickar, hvari ovilja uttryckte sig? Uttryckte han icke emot er en känsla utafafsky? Betraktade han er icke under djupt stillatigande då ni talade till honom? Har ni icke för någen yttrat ert bekymmer deröfver? Sv. Det är sannt att Hr Lafarge uti sitt uppförande emot mig var mycket förändrad. Då jag fattade hans hand, tryckte han den icke mer; jag erkänner att jag blef smärtsamt gripen deraf. Jsg kunde icke förklara det, nu begriper jag det alltför väl. Jag talade härom med Hr Bardou. Fr. Anklagelsen upptager att Hr Leaferge dött af förgiftning. Har ni anledning att förmoda ett sjelfmord? Sv. Nej, alls ingen. Fr. Tror ninågonannan person skyldig till mordet? Sv. Jag vill icke beskylla någon för en dylik skändlighet; jag bar lidit för mycket för att visa mig så grym emot någon annan. Fr. Viste ni att Hr Lafergs upprättat testamente till förmån för sin moder? Sv. Nej, monsitur. Härmed slutade första förhöret. (Forts. följar.)