AM EDO NN
skrifne mästareprof.
Hans Maj:ts svar till denna deputation är så
mycket vigtigare, som H. M. deruti uttalat en
alldeles bestämd åsigt uti en statsekonomisk
principfråga, hvilken varit i mångfaldiga år om-
stridd; vi meddela allt det hufvudsakliga saf
detta svar här nedan in extenso, för att sedan
blott få peka på ett par punkter deraf:
aMine Herrar!
Allt sedan Min ankomst till Sveriges, har Jeg
erkänt att åkerbruket, slöjderna och handeln äro
lika oumbärlige för Riket, som luften för menni-
skan.
Iadustrien skapar, och hvad mera är, den gifver
utbyte mot hvad den erhåller. Om vi hafva min-
dre att eflåta till utlänningen, än hvad vi af bo-
nom emotiaga; så blifva våra tillgångar snart ut-
tömda, då metalliskt mynt är det enda medel, som
återstår för att tillbyta oss de varor, vi beböfva
från andra länder.
Detta är ett ämne, som leder till allvarsamma
betraktelser. Jog tillstår för Eder, att, ehuru Jag
begrundat det i 20 år, Jag ännu icke hunnit att
för Mig sjelf uppgöra ett svar, som lugnar Mitt
samvete eller tilifredsstälier den politik, som plå-
gar så mångas inbillning. Denna politik, hvilken
en hvar anser för så lätt, leder Statsmannen till
den öfvertygelse , att hvarje dag erbjuder honom
något ny: att lära, som sjelfmant framställer sig
för det sunda förnuftet och den enklaste beräkning.
De financislila brytningar, hvilka hemsökt Sveri-
ge och kullstörtat mångas välstånd, äro ett talande
bevis derpå.
För att utröna en Nations handele-balans, be-
höfves endast en jemförelse mellan hvad bon er-
håller från utilänningen och hvad i utbyte lemnas
honom tillbaka ; samma förhållande är med hvarje
köpman och slöjd-idzare, äfven med hvarje enskild
man, som är en god husfader.
Varen öfvertygade, att Jog ej skall förbiss Edra
rättigheter, utan beskydda dem med ssmma nit
och försigtighet, hvaraf J hittills erfarit de välgö-
rande följderna.
Läsaren torde häraf finna, att H. M. helt
och hållet adopterat den gamla läran om han-
delsbalansen. Det är väl bekant, huru d3 lärde
för 30 till 40 år sedan, i alla länder brå-
kade med denna balans och att man ännu vid
41815 års Riksdag här i Sverige uträknade
hurusom hela landets rörelsekapital inom 20
år skulle vara utvardradt till Finland, till
följd af vår förmenta undervigt i handeln med
detta land. Till och med så upplyste perso-:!
ner som Grefve v. Schwerin voro då intagne
deraf; det var ock på denna lära, som man
grundade det länge gängse merkantilsystemet,
enligt hvars teorier den rätta statshushållningen
skulle bestå deri, att hvarje land borde söka j
så mycket som möjligt sjelf tillverka alla för-
nödenheter för folkets konsumtionsbehof, äfven!
em dessa förnödenheters tillverkning i landet!
kostade dubbelt mot det pris hvartill de kunde
köpas från annat håll, och kapitalerna således.
med vida större fördel kunde användas på an-
dra näringsgrenar. Det var ock tron på denna
handelsbalans som leåde till de så bedröfliga
och förlustgifvande försöken att styra kursen
på Stockholms börs. Småningom och i den:
mån som det allmännare insågs, att statshus-
hållningen likasom allt annat måste hvila på!
vissa grundprinciper samt ovägerligen följa 10-
giska och arithmetiska lagar, började man äfven.
allt mer och mer finna, att läran om handels-:!
balansen, ehuru så till vida riktig i sin all-
mänlighet, att det land alltid måste förblifva
fattigt, som ingenting kan producera, likväl
var fullkomligt imaginär i den speciella tillämp-
ningen, så vida man på grund deraf ville
genom lagstiftningsåtgärder styra industriens
och kapitalernas riktning och öfver dem upp-
rätta ett förmynderskap. Också brukade äf-
ven Grefve v. Schwerin ofta, under de sista
åren af sin lefnad, skämta rätt bjertligt öf-
ver den illusion, hvaraf han varit dupe, in-
nan han kommit att skärskåda sina idger under
ett närmare studium af nationalekonomien så-
som vetenskap. Imedlertid finner man stun-j
dom att satser, som en längre tid varit allde-
les förkastade inom vetenskapen, likväl å nyo
försöka att komma fram och göra sig gällande
i det praktiska, när de utgöra ett stöd i vissa
klassers verkliga eller förmenta intressen, och
på det viset har prohibitifintresset under denna
Riksdag sökt uppstufva merkantilsystemet och
dess länge sedan vederlagda lära om handels-
balansen, fastän prohibitisternes skriftställare,
för att öppna sig en dörr till opinionen, be-
mödat sig att gifva den gamla satsen form af
en revolution i vetenskapen ehuru det blott
är en reaktion, ett slags ny doktrin, härledd
ur någon annan synpunkt, som dock aldrig
kunnat klart angifvas och vid närmare gransk-
ning reducerar sig till en fiktion af charlatane-
riet. Att nu dessa bemödanden finna ett stöd
i en så positivt uttalad åsigt, som den i Ko-
nungens svar, skulle förekomma rätt ledsamt
om man icke dervid hade skäl att finna er
tröst i H. M:s tillika gjorda förklaring att H.
M. ännu icke sjelf kunnat göra klart för sig,
bvilketdera systemet är det rättav; hvilket ock
ger anledning till det hoppet, att ndet nya,
som,, enligt H. M:s ord, hvarje dag sjelfmant
framställer sig för det sunda förnuftet och den
enklaste beräkning, torde utgöra något hinder