Article Image
sjelf söka sig om efter tjenst, med undantag af den Önskat, att de försvarslöse måtte erhålla tjenst, torWW AA -I7 Juni 4829. SERA ST MRFS TYRSRS TE dad hate SN betad . co 4835, då hon på tvenne månaders tid förpassades till sin födelseort Wermland; att passet, som bland annat innehöll, att Ardersson, derest hon icke inom nämnde anståndstid erhöll lega försvar, skulle skyndsamt sig åter inställa vid korrektionsinrättningen, vid äfventyr att eljest varda dit återförd, blifvit uppvist och påtecknadt uti Örebro den 25 och i Christinehamn den 27 i nämnde månad, men uti Carlstad först den 4 November, då Andersson, som redan uteblifvit öfver den beviljade permissionstiden, erhållit förständigande, att genast tili korrektionsinrättningen återgå; att Anderson, sådant oaktadt, icke inställt sig vid korrektionsinrättningen förrän den 414 Mars 1837; att hon, som icke upphört att vara korrektionshjon derföre att hon ifrån korrektionsinrättningen olofligen uteblifvit utöfrer den henne lemnade permission, blifvit vid korrektionsinrättningen qvarhållen af föreståndaren, som derom gjort anmälan hos Fångstyrelsen ; (hos Ötfverståthållare-Embetet, som icke ens ij ägde kännedom om Anderssons förpassning, hade föreståndaren ingen ting att anmäla, icke eller någon anledning att Anderson der inställa). Så snart laga försvar orbjöds Anderson af Hattmakaren Hedenqvist, blef hon genast i hans tjenst utlemnad: den 21 sistl. Juli. l Slutligen yttras det uti ifrågavarande artikel, att Redaktionen, som har sig bekant att Fångstyrelsen anu mera sjelf öaskar, att det betydliga antal, qvinnor, som blifvit intagne på detta ställe blott för bristande försvar, mätte befrias derifeån och finna tjenst samt jemväl sökt medverka dertill, bar äfven erinrat Andersson härom, men af henne erhållit det svar, att då Styrelsen håft en sådan önskan, så är det förvånande, att hon, som aldrig begått något brott, först under hela 40 och sedan mera än fyra års tid, icke fätt samma tillåtelse, som lemnats! många andra, att någon gång komma ut för att gången då hon fick passet till Carlstad, samt att Anderson förmodat orsaken härtill hafva varit den, att föreståndaren vid inrättningen icke ensett sig kunna undvara henne såsom tillskärerska. Den genom uttrycket anu merac framkestade insinustion, som skulle styrelsen icke alltid hafva deej böra till besvarande upptagas; men hvsd Anderson särskildt beträffar, så bör det anmärkas, att hon äfven uti nyssnämnde afseende meddelat osannfärdige uppgifter, helst hon mera än en gång lemnats tillständ att, under bevakning, besöka sina anförvandter här i staden för att erhålla laga försvar. Beträffande Anderssons yttrade förmodan, det orsaken till hennes långvariga qvarhållande vid korrektionsinrättningen skulle hafva varit den, att föreståndaren ej kunnat undvara henne såsom en skicklig tillskärerska, så torde en hvar lätt inse, att det ibland öfver 300 qvinnor icke kan vara brist på sådane, som äga en för qvinnornas yrke så vanlig fallenhet, uti hvilken måoga af dem dessutom dagligen inöfvas. I händelse förhållandes varit sådant som Andersson för Afionblads-Redaktionen i detta afseende uppgifvit, så är det föga troligt, att Åndersson underlåtit att klaga öfver föreståndarens förfarande vid de inspektioner, som ofta vid korrektionsinrättningen äger rum af Fångstyrelsens Ordförande och ledamöter. I hvad mån Andersson haft skäl för sin klagan öfver föreståndarens förfarande emot henne, torde äfven inhämtas deraf, att hon icke allenast vid sin förpassning till hemorten 1856 af föreståndaren erbållit fribiljett för farten på ångfartyg till Örebro samt matsäck, uten äfven vid dess frigifning innevarande år undfått 24 sk. banko af honom. Om det å ena sidan icke kan bestridas, att det ofta verkligen är obilligt, att personer, endast af brist på laga försvar, flera år qvarhällas å korrektionsinrättningarne, så torde man å randra sidan icke böra förbise, dels att orsaken dertill igerfinnes uti författningarne om försvarslöse personers behandling, dels att flere omständigheter oftast tillintetgöra så väl föreståndarens som Fängstyrelsens bemödanden att åt desse personer bereda friheten. Dessa upplysningar skulle med nöje blifvit lemnade åt arsikelförfattaren, i händelse han derom vändt sig till föreståndaren, som äfven med beredvillighet skall tillhandagå författaren med enahanda upplysningar i afseende på de öfrige vid korrektiensinrättningen befintlige försvarslöse personer, af hvilka han då säkerligen skall finna fl:re vara vida mera förtjante af hans deltagande än förutnämnde Andersson; och skall föreständaren hos artikelförfattaren stanna uti verklig tacksamhetsförbindelse, derest en eller flere af nämnde personer genom hans bemödanden lyckas erhålla laga tjenst. Qvinnspersonen Anna Lisa Andersson, hvilken å Korrektionshuset tillförene varit insett och nu blifvit beträdd med snatteri samt sysslolöst kringstrykande å gatorne, skall åter å Korrektionshuset inlgättas, för att derstädes tills vidare i arbete bållas. Stockholm den 6 November 4818. b Ol. af Wannqvist. Född 1789 den 22 Juni i Carlstad. ÖfverståthållareEmbetot har bifallit, att på Korlrekticnshuset arresterade qvinsperson Anna Lisa Tl Andersson får lösgifvas, för att komma 1 tjenst hos I Skräddaren Ekberg, Järfälla socken. Stockholm den 26 Juni 4819. Ol. af Wannqvisl. Qrvinnspersonon Anna Elisabeth Andersson, förut hållen på Korrektionshuset för liderlighet, skall nu, Il ånyo för samma vanart upptagen, insättas å nämnde inrättning till vidare arbete, äfvensom hon å dervarande kurhus skall först botas, i händelse hon, -I på sätt infordradt läkarebotyg gifver anledning till, är med venerisk smitta behäftad. Stockholm den Ol. af Wannqvist. Sjukhuset. Född den 2 Juni 4790 i Carlstad. ÖfverståthållarekEmbetet har bifallit, att på Korrektionshusat arresterade qvinnpsperson Anna Lisa Andersson får lösgifvas, för att komma i tjenst till Öfverskepparen Lundholm. Stockholm den 30 Moj 48921. Ol. af Wannqvist. Utgick den 31 Maj. Qvinnspersonen Elisabeth Andersson, som från KronoKorrektionsbuset blifvit uttagen af Krögerskan Lundkolm och genast vid inträdet i tjensten uanfört eivw nanstämdigt och sig med drycker öfver

29 september 1840, sida 3

Thumbnail