skof rättvist och billigt.
Doktor Agrell kände, att de: var sllmänt bekant
och erkändt, att Hr L. varit ett verksamt medel
att införa en förut ökad industri, och fenn det na-
turligt, att många, som erhållit understöd, ej kun-
nat jemna nog borgen. Anstränger nu staten Hr
L., så måste han anstränga och förstöra dem han
förut understödt. En undersökaing vore derföre
skälig, och borde hvad som ej kan af allmogen be-
talas komma på afskrifning.
Professor Grafström hemställde, om det ej vore
skäligt lemna honom åtminstons så mycket an-
stånd, till dess Utskottet härnäst företager ämnet,
under hvilken tid han kunde inge upplysningar.
Doktor Björkman upplyste, at i Utskottet visst
satts i fråga, om ej annan enskild man varit mera
behörig att här lemna upplysningar, men att man
ej ansåg det gerna vara görligt.
Prosten Ödman anmärkte, att med hela återre-
missen ej kunde afs:s annat än anstånd, och att
han finge hafva penningarne så länge; och ansåg
sig Talaren ej kunna förbigå, att här förlusterna
endast voro upptagna, men ej vinsterna. Tillstyrkte!
derföre än ytterligare bifall till betänkandet.
Biskop Hedren tillstyrkte ej afskrifning för Hr:
L., men blott för allmogen, hvaribland han var öf-
Vvertygad, att många fattiga voro ifråga. Upplysas:
nu att flere sådanes väl häraf beror, så vore väl!
skäl att låta dem vederfaras samma förmån, som
dem, hvilka omodelbart af staten fått uadorstöd.
Prosten Ödman fann ärendet nu mera hafva öf-
vergått till likhet med en blott handelsspekulation,
och att hvarje handlande, som på sätt haft affärer
med allmogen, skulle kunna komma och begära
uppoffring af staten. Det vore en spekulant, som
man nu ville lemna anstånd från det ena lustrum
till det andra. j
Derpå förstogs omröstning, hvarvid betänkandet
bifölls med 26 röster mot 49, som voro för återre-
miss.
Med anlednivg af denna sakens utgång anhöll
Hr Grafström att vid nästa sammankomst få af-
gifva en motion.
Sedermera företogs samma Utskotts betänkande:
Ja 310, om förändring af iastruktionen för Rikets
Ständers Revisorer, som gaf anledning till en lång-
varig diskussion, hvari såsom opponenter med mån-
ga anmärkningar uppträdde å ena sidan serdeles
Biskop Heurlin och Prosten Ödman, samt å andra
sidan såsom försvarare Doktor Thomander, förfat-
taren af föreslagna förändringen. Detta betänkan- I
do blef återremitteradt.
BORGARESTÅNDET.
Diskussion i anledning af de af Ridderskapet
och Adeln afslagna voterings-propositio-
nerna. l
Hr Petre. I likhet med hvad Bondeståndet re-
dan beslutat, anser jag Borgareståndet böra till den-
na inbjulning vägra bifall; hvad i öfrigt hos Ridd.
och Adeln förekommit vid behandlingen af Sats-
Utskottets omröstnings-propositioner, påkallar upp-:
märksambet mindre af den orsok, som en minori-!
tet på Riddarhuset redan ådagalags, än af de skäl,
som jag nu går att framlägga. Tvistens hufvud-!
fråga är icke hos Borgareständet helt och hållet, ny,
ty det var, om jag ej missminner mig i förra veckans
Oasdagsplenum, som en värd ledamot af detta Stånd
under pröfning af StatsUtskottets memorial, röran-
de borörde propositioner, bestämdt yrkade, att det
vore Kongl. Maj:ts onsak att disponera Statsmed-!
len och att följaktligen StatsUtskottet saknat an-
ledning att tillstyrka Rikets Ständer vilkors fästan-
de vid Siatsanslagen. Då likväl Hr Talman väg-
rade att å detta yrkande göra proposition, och den
nyssnämnde Ståndsledamoten öfver detta förklaran-
de icke äskade Ståndets utlåtande, så hade hans
framställning ingen vidare påföljd — — — — ett
förhållande, som förtjenar att betraktas i bredd
med tilidragelsen på Riddarhuset, der en likartad
framställning icke allenast rönt en synnerlig upp-
muntran, af ordföranden, utan ock, såsom en följd
af hans derpå icke vägrade proposition föranledt
ett formligt beslut att förklara StatsUtskottet af
Borgare- och Bondestånden gillade voteringspro-
positioner grundlagsstridiga och oantagliga. Detta
beslut är ganska förnärmande mot Konungen, hvars
konstitutionella Rädgifvare omöjligen kunna bestå,
om de, ehuru ansvarsskyldige för deras rådslag i
statsförvaltningen, skulle komma att sakna Rikets
Ständers bestämda föreskrifter för dispositionen af
statsanslagen. Samma beslut är icke mindre föro-
rättande för de bäda Riksstånd, hvilkas lagliga till-
görande, i anledning af 62 R. F. det syftar att
tillintetgöra. Dst är dock ännu skäl att härutin-
nan, såsom en följd af närmare besinning, hoppas
en återgåDg, ty 69 R. F. bemyndigar StatsUt-
skottet attiett så besksaffadt ovanligt fall, som det,
hvilket berörde oväntade beslut föranledt, bland
sig utnämna deputerade, — — de der ega att hos
vederbörande Riksstånd uppträda och göra före-
ställningar, syftande till ordningens återförande, el-
ler som här vill säga, Statsanslagens grundlagsen-?
liga reglerande. Jag uppehåller mig således icke!
vidare vid en sak, som nu ankommer på StatsUt-å
8
V
- Be ke Ke KK AA RR RA AS
oe rn An he bn Så
skottets förnyade handläggning, men jag går der-
näst att för min ringa del offentligen afgifva den
förklaring, emot Rikets Ständers ställning till na-
tionen synes mig påkalla. Ej sällan sprider sig till
oss en nog allmän klagan — en ingalunda säll-1
spord missbelåtenhet öfver Riksdagsärendernas4
långsamma fortgång — öfver uteblifna resultater!t
af långvariga öfverlåggningar, öfver oerhörda kost-s
nader för staten och privata medborgare i anled-v
ning af Riksmötets fortsättning — öfver en-s
skildt obestånd härledande sig ifrån Riksdagsom-n
budens till tiden oberäkneliga frånvaro från egna I
affärer. — Må nu nationen närmare inskåda i det-!r
ta Riksmötes förhandlingar! Må den med oväldigv
blick taga kännedom af Riksdagens historia! Målf
den just vid det exempel, som förevarande mål er-u
bjuder, fästa den uppmärksamhet som vederbör;r
— — och jag är öfvertygad att nationen rättvisg-!n
ligen skall inse, att det icke är Borgare- och Bon-k
destånden, hyllka hafva skuld i det af mig nu an-!o
märkta i stad och land öfverklagade förhållandet, d
men att deremot skulden, nu såsom ofta tillförne, nn
är äsamkad af majoritetorne i de båda Riksstånd,!s
hvilka stå främst på ranglistan. Att dessa majori-s
teter icke, inom sine respektive Stånd, sakna väc-s