möjliga öfverensstämmelse, egt rum, med ett;
mäkiigt varde kunde tvinga oss att afstå från
småaklig envishet och ovilkorligen foga oss tillj
antagande och efterlefnad af ett visst sålunda!
atarbetadt förslag? Säkerligen skulle vi efteråt
finna oss belåtne att hafva låtit oss ledas, äf-
I
vensom vi skulle så småniagom rätta våra
nor och tycken i öfverensstämmelse med de nya
formerne — ty sådant ligger lyckligtvis i den
menskliga naturens skiftningsförmåga; men hvar
fnnes denna urkraft? ingenstädes — om icke
uti förtroende och sjelfskapad förbindlighet att
lyda den eller de dertill bögt förtjente.
- Jag hoppas de respektive Riksstånden icke anse
mig missbruka deras uppmärksambat genom denna
framställning. Om det twillåies mig ytterligare få
ega den för en kort stund, skal! jag söka ådaga-
läggt, ait dessa betraktelser torde leda till ett vig-
fig: resultat. Jag har sökt visa att det hos den ba-
Ssiuiande representationen, hos oss nu här försam-
lad, erfordradss högsinthot, försigtighet och sist
förtrosade. Att söka intsala till förtroende för vissa
personer, vore ett stort misstag. Ingenting är fria-
Te än detta väsends, som för ingen del låter bjuda
sig; men att förtroende till någon eller näågre må-
sta öfveriemnas, låter lätt bevisa sig. Föreställom
Oss en sior slägt, bestående af många utgroniogar
i fl:re leder, hvars medlemmar, vida spridda
knappast känna hvarandra, med olika yrken och
veärdigheter, följaktligen olika lynnen och önsk-
niegar. Es stort arf elier testamente tillfölle
denna slägt, men med vilkor at ingen lag fixge
användas, hvarefter delningen skulle ske, utan
dsasaroma belt och hålles bero på godvillig öfver-
enskummelse. Huru länge skule icke tvistandet
om hvad som vore rätt, billigt, klokt o. 8. Vv. fort-
fera, om icke arfsintresseaterna, efter att hafva
stadgat allmänna gruader, slutligen hittade på, att
öfverlemna till någre personer, gemensamt valde
och förijenta af deras förtroende, att verkställa den
siutliga regleringen? Fnära nog samma belågenhet
tror jag, at ej allena Riksens Ständer, utan äfven
svenska folket i massa befinner sig. Iogen med-
borgare, hvars tankar blifv!t väckt på represanta-
tionenz ombildning, kan undgå att derför intres-
sera sig; men allas förtrosnde måste, äfven om icke
grundlag det bjöd, lemnas åt Rikets Ständer, och
dessa måste i sin ordning omsider, efter min för-
mening, åtminstone i alla detaljer lemna sitt för-
troande till några få, och uti sådant förtroende
skulle jag föreställa mig nedlades med detsamma
högsta prof på håde bögsinthet och försigtighet.
Vi hafea nu framför oss icke allenast ett, utan
snarare 29:e, om icke 3:3 serskilda förslager. Så
väl det, hvaruti Utskottets mejoritet stadnat, som
det Hr Grefve Spens framlagt, är utarbetadt äfven
i detaljerne, Professor Toomanders åter blott i
grunddragen, men kan har lofvat utföra det vidare.
Jag ämnar icke för närvarande yttra min opinion
om någondera, utan blott anmärka, hvad som vwi-
dare erfordras för antagligheten af någotdera, eller
af hvad förslag som heldst. Hvarje förslag bör
väl, för ait kunna pröfvas af dem, gom dertill ega!
en speciel kåg och förmåga, vara utfördt ialla dess
detaljer. Det är först genom den ansträngning af
imeginationsförmågan, hvilken då måste ske, som
uppfinnaren sjolf kommer i tillfälle att pröfva sine!
egna primitiva grunder; men onekligen blir antag-
ligheten, eiler med sandra ord, sannolikheten, att:
förslagst antsges af mängden, mindre, i ssmma
mån grunderne öfvergå ul tillämpningen och de-
taljerne flerfaldigas. Orseken härtill ligger dels uti!
evårigheten för dö flesio att följa uppfianarens tan-
kogång, så snart han begifvit sig utom de stora!
grundsatiserne, dels deruti, att alla de, som icke:
ega denna förmåga, ellor sakna nog ihärdig vilja!
dertill, likväl tro sig berättigade att baka sig fast
Jid en och annan detalj, och em de icke gilla
denna, eller icke inse dess underordnade beskaf-
fezhet eller dess oskadlighet, i sammanhang med
andra detaljföreskrifter, så äro de fårdige att ogilla
hela försleget.
Dot är, på grund häraf, min mening:
4:0o Att, efter det närvarande Representanter
sinom sig stadgat och deröfver uttalat sin öfver-
tyge!se och val af de grundsatser, dem de i syn-
nerbet och allmännast gillat, borde förslag å nyo
2? Konstitutionsutskottet upprättas, som endast om-
söt grunder, men icke detaljer; och att följaktli-
gen, I synnerhet vid denna preliminära öfverlägg:
ning, endast gruadsatserne borde bli föremålet för
lskussion, detialjerne deremot med all omsorg lem-
nas ovidrörde.
2:0 At om sålunda endast hufvudgrunder till
representationens ombildning blefvo föremål för det
intill nästa Riksdag hvilande förslaget, så borde en
ibland dessa innehålla en utväg, att vid nästa Riks-
dag, annoriunda än gesom ett Konstitutionsutskott,
utarbeta detaljerne, och detta med Rikets Ständers
rätt, på grund af förtroende för högst 5 personer,
4. ex. 4 valde af Rikets Ständer, med rättighet, att
tillkalla den 5:e.
5o Att föreskrifsterne I 56 och 81 SS R. F.,
samt 75 RB. O, så vida åtminstone nu upptogos
till modifikation i grundlagsenlig väg, att Rikets
Ständer aldrig mer än en gång beslutade, ehuru
hvad de beslutat och Konuogen sanktionerat äfven
i det fall danna sednare åtgärd skedde vid samma
Piksdag, dock icke torde böra gå i verkställighet
förr än vid en påföljande.
Jag vågar icke längre upptaga tiden med utveck-
lingen i detalj eller med att framlägga bestämdt
redaktionsförslag i dessa delar. Sådant må anstå
till dess det visar sig, om inom de respektive Riks-
stånden något stöd kan vinnas för iden, hvilken
annars återfaller till och inom dess upphofsmans
åndividuella område och inskränkta verkniogskrete.
EE ——— —
— En af Riksdagens vigtigaste bufvudhand-
Ängar bar i dag passerat. Förstärkta StatsUt-
skottet bar varit tillsammans, och ialla de tvi-
stiga anslagsfrågorna har Utskottet med betyd-
lig pluralitet stannat vid de lägre anslagen, med
undantag af de punkter, som angå Kammar-
ee Am de 2 AR KR
me: - CS An RAR