möjliga öfverensstämmelse, egt rum, med ett; mäkiigt varde kunde tvinga oss att afstå från småaklig envishet och ovilkorligen foga oss tillj antagande och efterlefnad af ett visst sålunda! atarbetadt förslag? Säkerligen skulle vi efteråt finna oss belåtne att hafva låtit oss ledas, äfI vensom vi skulle så småniagom rätta våra nor och tycken i öfverensstämmelse med de nya formerne — ty sådant ligger lyckligtvis i den menskliga naturens skiftningsförmåga; men hvar fnnes denna urkraft? ingenstädes — om icke uti förtroende och sjelfskapad förbindlighet att lyda den eller de dertill bögt förtjente. Jag hoppas de respektive Riksstånden icke anse mig missbruka deras uppmärksambat genom denna framställning. Om det twillåies mig ytterligare få ega den för en kort stund, skal! jag söka ådagaläggt, ait dessa betraktelser torde leda till ett vigfig: resultat. Jag har sökt visa att det hos den baSsiuiande representationen, hos oss nu här församlad, erfordradss högsinthot, försigtighet och sist förtrosade. Att söka intsala till förtroende för vissa personer, vore ett stort misstag. Ingenting är friaTe än detta väsends, som för ingen del låter bjuda sig; men att förtroende till någon eller näågre måsta öfveriemnas, låter lätt bevisa sig. Föreställom Oss en sior slägt, bestående af många utgroniogar i fl:re leder, hvars medlemmar, vida spridda knappast känna hvarandra, med olika yrken och veärdigheter, följaktligen olika lynnen och önskniegar. Es stort arf elier testamente tillfölle denna slägt, men med vilkor at ingen lag fixge användas, hvarefter delningen skulle ske, utan dsasaroma belt och hålles bero på godvillig öfverenskummelse. Huru länge skule icke tvistandet om hvad som vore rätt, billigt, klokt o. 8. Vv. fortfera, om icke arfsintresseaterna, efter att hafva stadgat allmänna gruader, slutligen hittade på, att öfverlemna till någre personer, gemensamt valde och förijenta af deras förtroende, att verkställa den siutliga regleringen? Fnära nog samma belågenhet tror jag, at ej allena Riksens Ständer, utan äfven svenska folket i massa befinner sig. Iogen medborgare, hvars tankar blifv!t väckt på represantationenz ombildning, kan undgå att derför intressera sig; men allas förtrosnde måste, äfven om icke grundlag det bjöd, lemnas åt Rikets Ständer, och dessa måste i sin ordning omsider, efter min förmening, åtminstone i alla detaljer lemna sitt förtroande till några få, och uti sådant förtroende skulle jag föreställa mig nedlades med detsamma högsta prof på håde bögsinthet och försigtighet. Vi hafea nu framför oss icke allenast ett, utan snarare 29:e, om icke 3:3 serskilda förslager. Så väl det, hvaruti Utskottets mejoritet stadnat, som det Hr Grefve Spens framlagt, är utarbetadt äfven i detaljerne, Professor Toomanders åter blott i grunddragen, men kan har lofvat utföra det vidare. Jag ämnar icke för närvarande yttra min opinion om någondera, utan blott anmärka, hvad som vwidare erfordras för antagligheten af någotdera, eller af hvad förslag som heldst. Hvarje förslag bör väl, för ait kunna pröfvas af dem, gom dertill ega! en speciel kåg och förmåga, vara utfördt ialla dess detaljer. Det är först genom den ansträngning af imeginationsförmågan, hvilken då måste ske, som uppfinnaren sjolf kommer i tillfälle att pröfva sine! egna primitiva grunder; men onekligen blir antagligheten, eiler med sandra ord, sannolikheten, att: förslagst antsges af mängden, mindre, i ssmma mån grunderne öfvergå ul tillämpningen och detaljerne flerfaldigas. Orseken härtill ligger dels uti! evårigheten för dö flesio att följa uppfianarens tankogång, så snart han begifvit sig utom de stora! grundsatiserne, dels deruti, att alla de, som icke: ega denna förmåga, ellor sakna nog ihärdig vilja! dertill, likväl tro sig berättigade att baka sig fast Jid en och annan detalj, och em de icke gilla denna, eller icke inse dess underordnade beskaffezhet eller dess oskadlighet, i sammanhang med andra detaljföreskrifter, så äro de fårdige att ogilla hela försleget. Dot är, på grund häraf, min mening: 4:0o Att, efter det närvarande Representanter sinom sig stadgat och deröfver uttalat sin öfvertyge!se och val af de grundsatser, dem de i synnerbet och allmännast gillat, borde förslag å nyo 2? Konstitutionsutskottet upprättas, som endast omsöt grunder, men icke detaljer; och att följaktligen, I synnerhet vid denna preliminära öfverlägg: ning, endast gruadsatserne borde bli föremålet för lskussion, detialjerne deremot med all omsorg lemnas ovidrörde. 2:0 At om sålunda endast hufvudgrunder till representationens ombildning blefvo föremål för det intill nästa Riksdag hvilande förslaget, så borde en ibland dessa innehålla en utväg, att vid nästa Riksdag, annoriunda än gesom ett Konstitutionsutskott, utarbeta detaljerne, och detta med Rikets Ständers rätt, på grund af förtroende för högst 5 personer, 4. ex. 4 valde af Rikets Ständer, med rättighet, att tillkalla den 5:e. 5o Att föreskrifsterne I 56 och 81 SS R. F., samt 75 RB. O, så vida åtminstone nu upptogos till modifikation i grundlagsenlig väg, att Rikets Ständer aldrig mer än en gång beslutade, ehuru hvad de beslutat och Konuogen sanktionerat äfven i det fall danna sednare åtgärd skedde vid samma Piksdag, dock icke torde böra gå i verkställighet förr än vid en påföljande. Jag vågar icke längre upptaga tiden med utvecklingen i detalj eller med att framlägga bestämdt redaktionsförslag i dessa delar. Sådant må anstå till dess det visar sig, om inom de respektive Riksstånden något stöd kan vinnas för iden, hvilken annars återfaller till och inom dess upphofsmans åndividuella område och inskränkta verkniogskrete. EE ——— — — En af Riksdagens vigtigaste bufvudhandÄngar bar i dag passerat. Förstärkta StatsUtskottet bar varit tillsammans, och ialla de tvistiga anslagsfrågorna har Utskottet med betydlig pluralitet stannat vid de lägre anslagen, med undantag af de punkter, som angå Kammaree Am de 2 AR KR me: CS An RAR