J ALE VIVE BULL JOOVIF OMINALALD I ANITURIIK al ILO Petres yttrande, att des var honom Tal. syftav på lsåsom den der i förra Oasdagens Plenum yttra I sig emoå vilkorens bastämmande vid anslagen, och , latt han icke hada något skäl att frångå sin me ning, om han också skulle vara ensam orm donsamma; discussion kunde nu mera icke uppstå i I hufsuåsaken, eljest skulle Tal. nog förete öfrertyI gande bevis för sin tanka, etc. Hr Halling ansåg likasom Hr Petre, att deita tiillI fälle icke borde förbigås, att lemna nationen upplysning om rätta orsaken till den så mycket öfverklagads långsamheten i ärendernes gång vid våra riksdagsr; denna orsak låge i formerna. Det tilli hörde väl icke representanten att klandraude yttra sig öfver de åigärder, som af något Riksstånd vidItogos; men väl att ådagalägga att det ofter vår Riksdagsordaing ej kan lyckas att förqväfsa andra I Stånds fattade beslut. Då stridiga meaingar StånIden emellan uppstå, måste de gå fram eller också tillbaka genom tvistens slitanda i förstärkta Uiskottet; intet Riksdegsärsede kan förblifra stiliastående; StatsUiskottet måste hehandla frågan till dess allas meningar blifva så vidt möjligt sammanjemkade; om detta ej låter göra sig måste man skrida till voteriag öfver hvilket siånds tankar, som skali bli den rådande; Tal. trodde ait den väadning, som denva sek tagit, gsnska mycket skulle bidraga till utveckligen af den under da sednare dagarna så lifligt vensilerade fråga: är en representationsförändring nödvändig eiler ej? Svenska folkets clåvgsamt mogaande öfvertygelsa I denna del hade gsnom nu ifrågavarande tilldragelse blifvit licflystad i ett drifhus, der den hastigt utvecklat sig. Tel. ansåg att man tills vidare skulle låta denna sak hvils, och afvakta hvad StatsUiskottet skulle vidtaga för åtgärder med densamma. Hz: Unger instämde i Hrr Hallings och Petres yttrande, och önskade att propsasition måste framställas på inbjudningen, hvilken Tal. förmodade in amplissima forma korma att afslås. Hr Lagergren. Hade i sjeifva hufvudsaken ingenting att afgifva; men ville blott anmärka, att om han riktigt fa:tat Herr Chrisiierssons tanka, skulle denna icke blifvit ensam om densamma, i händelsa Tal. varit närvarande i det omnämnda plenum. Hr Petre. I anledning af hvad uader förevarande discussion förekommit, erinrar jag allenast, att det blott är för det enda fall, hvilket i 42 R. F. omförmäles, som våra fundama2ntallagar erkänna Konungens enskilta styrelse och tillägga Konuagen rätt att såsom Honom godt synes förordna. Dessa lagar ålägga oeftergifligen Rikeis Ständer, att bestämma ändamålen, det vill säga vilkoren för den financiella statsförvaltningen. Detta åläggande kan icke efcergifvas — knappt nog inskränkas, utan att underkasta sig vådan af en omstörtande förändring den gällande styrelseformen. Denna erinran hindrar mig dock icke från en anmärkning, rad af betänkligheter — uppkomna hos flare aktade Ståndsledamöter. Min har ifrågasatt, om det icke; vore rätt och tillbörligt, att i närvarande, af Adeln och Prestestånden förorsakade, dilemma, sätta förstärkta StatsUtskottets functioner ä sida, jamväl för de omröstningspunkter, i hvilka Rikets Stiänder äro 6ns8 om voteringspropositioner. Denna åsigt kan jag, efter noga öfverväzande, för min ringa de! icke godkänna. Förstärkta StatsUtskottets ledamöter hafva ingen: laglig anledning, att, i anseende till det tvistiga förhållandet i vissa fall, undendraga sig votering för de frågor, i hvilka propositionerne äro behörigen godkände. Den kallelse till sådan votering, som redan är till nästa tisdag utsatt, måste hörsammas, så vida icke ett ännu eftertänkligare förbållande skall inträda. Ea pligtförgätenhet i detta hänseende böra Borgareech Bondestånden icke låta komma sig till last. Det är på deras fortfarande fasthet, på deras moderata och välbetänkta, ) men icke desto mindre af yttre impulser oberoen-: de hållning, som möjligheten för denna Riksförsamling beror, att föra det konstitutionella sam-; hällsskicket till det ädla, syftesenliga mål, som föregående Rikets Ständer förgäfves sökt att upphinna. Dotta mål är att sätta en sann konstitutionel ansvarighet och en i allo derefter organiserad regering i allenastyrandets ställe, — att förklara rätta betydelsen af 4 S R. F. icke blott med ord, utan äfven med bandling. Låtom oss alltså, å redan utsatt dag, utan hinder af de båda privilegierade Riksståndens oss förnärmsnde beslut, skrida till den äskade anslagsröstningen i förstärkt Statsutskott! Vi kunna i alla fall vidtaga betryggande itgärder i anledning af dessa beslut. Det torde i detta hänseende göra tillfyllest, om vi öfverenskomma, att, så länge de till ordinarie statsregieringen hörande ämnen icke äro till alla delar dej 1 1 I finitift afgjorde, uppskjuta handläggningen af det !! förslag till extra statsreglering, som Statsutskettet nu änpdtligen börjat bearbeta. 6 Hr Brinck instämde i hvad Hrr Petre och Halling yttrat i bufvudsaken, och kunde ingalunda intaga inbjudningen; åberopade 65 R. F., som! bestämdt antyder städernas rätt att bestämma vilkor vid anslagen; trodde lika med Hr Halling, att de sednare dagarnas tilldragelser i en oerbörd grad utvecklat den långsamt mognande erfarenhsen etc. Hr Walley ville, på det atticke hans tystnad i denna ak skulle kunna arses såsom bifall till hved som passerat, instämma med dem, som talat för afslag i inbjudningen. Häruti förenade sig flere. Diskusionen var slutad; inbjudningen afslogs och skrifrelserna lades till handlingarna. ——fE— — Hans Exel. Gretve Gust. Löwenhjelm har i! Konst. Utskottet väckt en motion om en ändring i 106 S:n-1 efseende på Statsrådets ansvarighet, syfande derhän, att, under bibehållande af det gemenjamma ansvaret för Stats,åds-ledamöterna för öf