J ALE VIVE BULL JOOVIF OMINALALD I ANITURIIK al ILO
- Petres yttrande, att des var honom Tal. syftav på
lsåsom den der i förra Oasdagens Plenum yttra
I sig emoå vilkorens bastämmande vid anslagen, och
, latt han icke hada något skäl att frångå sin me
ning, om han också skulle vara ensam orm don-
samma; discussion kunde nu mera icke uppstå i
I hufsuåsaken, eljest skulle Tal. nog förete öfrerty-
I gande bevis för sin tanka, etc.
Hr Halling ansåg likasom Hr Petre, att deita tiill-
I fälle icke borde förbigås, att lemna nationen upp-
lysning om rätta orsaken till den så mycket öfver-
klagads långsamheten i ärendernes gång vid våra
riksdagsr; denna orsak låge i formerna. Det till-
i hörde väl icke representanten att klandraude yttra
sig öfver de åigärder, som af något Riksstånd vid-
Itogos; men väl att ådagalägga att det ofter vår
Riksdagsordaing ej kan lyckas att förqväfsa andra
I Stånds fattade beslut. Då stridiga meaingar Stån-
Iden emellan uppstå, måste de gå fram eller också
tillbaka genom tvistens slitanda i förstärkta Ui-
skottet; intet Riksdegsärsede kan förblifra stilia-
stående; StatsUiskottet måste hehandla frågan till
dess allas meningar blifva så vidt möjligt samman-
jemkade; om detta ej låter göra sig måste man
skrida till voteriag öfver hvilket siånds tankar, som
skali bli den rådande; Tal. trodde ait den väad-
ning, som denva sek tagit, gsnska mycket skulle
bidraga till utveckligen af den under da sednare
dagarna så lifligt vensilerade fråga: är en repre-
sentationsförändring nödvändig eiler ej? Svenska
folkets clåvgsamt mogaande öfvertygelsa I denna del
hade gsnom nu ifrågavarande tilldragelse blifvit
licflystad i ett drifhus, der den hastigt utvecklat sig.
Tel. ansåg att man tills vidare skulle låta denna
sak hvils, och afvakta hvad StatsUiskottet skulle
vidtaga för åtgärder med densamma.
Hz: Unger instämde i Hrr Hallings och Petres
yttrande, och önskade att propsasition måste fram-
ställas på inbjudningen, hvilken Tal. förmodade in
amplissima forma korma att afslås.
Hr Lagergren. Hade i sjeifva hufvudsaken in-
genting att afgifva; men ville blott anmärka, att
om han riktigt fa:tat Herr Chrisiierssons tanka,
skulle denna icke blifvit ensam om densamma, i
händelsa Tal. varit närvarande i det omnämnda
plenum.
Hr Petre. I anledning af hvad uader förevarande
discussion förekommit, erinrar jag allenast, att det
blott är för det enda fall, hvilket i 42 R. F. om-
förmäles, som våra fundama2ntallagar erkänna Ko-
nungens enskilta styrelse och tillägga Konuagen
rätt att såsom Honom godt synes förordna. Dessa
lagar ålägga oeftergifligen Rikeis Ständer, att be-
stämma ändamålen, det vill säga vilkoren för den
financiella statsförvaltningen. Detta åläggande kan
icke efcergifvas — knappt nog inskränkas, utan att
underkasta sig vådan af en omstörtande förändring
den gällande styrelseformen. Denna erinran hin-
drar mig dock icke från en anmärkning, rad
af betänkligheter — uppkomna hos flare aktade
Ståndsledamöter. Min har ifrågasatt, om det icke;
vore rätt och tillbörligt, att i närvarande, af Adeln
och Prestestånden förorsakade, dilemma, sätta för-
stärkta StatsUtskottets functioner ä sida, jamväl
för de omröstningspunkter, i hvilka Rikets Stiänder
äro 6ns8 om voteringspropositioner. Denna åsigt
kan jag, efter noga öfverväzande, för min ringa
de! icke godkänna.
Förstärkta StatsUtskottets ledamöter hafva ingen:
laglig anledning, att, i anseende till det tvistiga
förhållandet i vissa fall, undendraga sig votering
för de frågor, i hvilka propositionerne äro behöri-
gen godkände. Den kallelse till sådan votering,
som redan är till nästa tisdag utsatt, måste hör-
sammas, så vida icke ett ännu eftertänkligare för-
bållande skall inträda. Ea pligtförgätenhet i detta
hänseende böra Borgare- ech Bondestånden icke
låta komma sig till last. Det är på deras fortfa-
rande fasthet, på deras moderata och välbetänkta, )
men icke desto mindre af yttre impulser oberoen-:
de hållning, som möjligheten för denna Riksför-
samling beror, att föra det konstitutionella sam-;
hällsskicket till det ädla, syftesenliga mål, som fö-
regående Rikets Ständer förgäfves sökt att upp-
hinna.
Dotta mål är att sätta en sann konstitutionel
ansvarighet och en i allo derefter organiserad re-
gering i allenastyrandets ställe, — att förklara rätta
betydelsen af 4 S R. F. icke blott med ord, utan
äfven med bandling. Låtom oss alltså, å redan ut-
satt dag, utan hinder af de båda privilegierade
Riksståndens oss förnärmsnde beslut, skrida till
den äskade anslagsröstningen i förstärkt Statsut-
skott! Vi kunna i alla fall vidtaga betryggande
itgärder i anledning af dessa beslut. Det torde i
detta hänseende göra tillfyllest, om vi öfverens-
komma, att, så länge de till ordinarie statsregie-
ringen hörande ämnen icke äro till alla delar de-
j
1
1
I
finitift afgjorde, uppskjuta handläggningen af det !!
förslag till extra statsreglering, som Statsutskettet
nu änpdtligen börjat bearbeta.
6
Hr Brinck instämde i hvad Hrr Petre och Hal-
ling yttrat i bufvudsaken, och kunde ingalunda
intaga inbjudningen; åberopade 65 R. F., som!
bestämdt antyder städernas rätt att bestämma vil-
kor vid anslagen; trodde lika med Hr Halling,
att de sednare dagarnas tilldragelser i en oerbörd
grad utvecklat den långsamt mognande erfarenhs-
en etc.
Hr Walley ville, på det atticke hans tystnad i denna
ak skulle kunna arses såsom bifall till hved som
passerat, instämma med dem, som talat för afslag
i inbjudningen. Häruti förenade sig flere. Diskus-
ionen var slutad; inbjudningen afslogs och skrif-
relserna lades till handlingarna.
——fE—
— Hans Exel. Gretve Gust. Löwenhjelm har i!
Konst. Utskottet väckt en motion om en ändring i
106 S:n-1 efseende på Statsrådets ansvarighet, syf-
ande derhän, att, under bibehållande af det gemen-
jamma ansvaret för Stats,åds-ledamöterna för öf-