inlöpa i Dardanellsundet och i Bosforen; och Sul tan förklarar å sin sida genom närvarande akt, at han, med undantag af förutnämnde casus, hyser de fasta beslut, att hädanefter upprätthålla den prin -cip, som blifvit en oföränderlig regel, sedan lång liga tider gällande i hans rike, att så länge Porte betinner sig i fredstillstånd, icke tillåta någr främmande krigsskepp att inlöpa i Bosforen och Dardanellsundet. Å andra sidan utfästa sig DD MM. att respektera detta Sultans beslut, och at rätta sig efter den ofvan uttalade principen. Art. 5. Närvarande konvention skall ratificera och ratifikationerna utvexlas i London inom 2:n månader eller förr, om sig göra låter. Till be kräftelse hafva de respektive fullmäktige underteck nat densamma och beseglat den med sina vapen Gjordt i London den 15 Juli 1840. Palmerston. von Neumann. von Bilow. von Brunnow. Schekib. IT) Separat-akt bilagd konventionen af d. 4? Juli emellan Storbritanniska, Österrikiska Preussiska och Ryska hofven å ena sida och den Höga Porten å den andra. Hans Höghet Sultan har för afsigt, att bevilj: Mehemed Ali de vilkor, som innefattas i nedanstä: ende arrangement och låta tillkännagifva honom 1) H. H. lofvar att bevilja Mehemed Ali och han efterkommande, i rakt nedstigande linie, förvalt: ningen af paschalikatet Egypten; dessutom lofva H. H. att bevilja Mebemed Ali för hans lifstid med titel af pascha af Acre och med öfverbefäle öfver fästningen Aere, förvaltningen af sydliga delen af Syrien, hvars gränser komma att bestämma: genom efterföljande demarkationslinie. Denna linie utgående från Cap Ras-el-Nakhora vid Medelhafvet skall derifrån i rak riktning sträcka sig ända till mynningen af floden Seisaban, nordligaste spetsen af sjön Tiberias, derifrån skall den följa vestrs stranden af denna sjö, högra stranden af Jordanfloden och vestra kusten af Döda Hafvet, derifrån rak riktning sträcka sig ända till Röda Hafvet, med hvilket den sammanträffar vid norra spetsen a! viken Akaba, och drager sig derifrån längs vestrs kusten af Akabaviken och vestliga kusten af Suezviken ända till Suez. För öfrigt tillägger Sultar till dessa anbud det vilkor, att Mehemed Ali antaer dem inom tio dagar efter det de blifvit honow ungjorda genom en H. Höghets agenti Alexandria, och att Mehemed Ali derjemte i denne agents händer lemnar de instruktioner för befälhafvarne öfvei Hans landtoch sjömakt, hvilka kunna erfordras för dess ofördröjliga utrymmande af Arabien och alla dervarande heliga städer, från ön Candia, distriktet Adana och alla andra delar af det Ottomannisksa riket, som icke ligga inom Egyptens gränser och det här ofvan bestämda paschalikatet Acre. 2) Om Mehemed Ali icke inom den ofvan fastställda terminen af 50 dagar antager förutnämnde arrangement, så återtager Sultan sitt anbud, att på lifstid förläna honom paschalikatet Acre, men Han: Höghet skall likväl äfven då vara beredd att bevilja Mehemed Ali och hans sfterkommande, i rakt nedstigande linie, förvaltningen af paschalikatet Egypten, med vilkor att detta anbud antuges inom de nästföljande tio dagarne, d. v. s. inom en termin af tjugo dagar, räknade ifrån den dag, då framställningen härom till honom blifvit gjord, och förutsatt, att han lemnar i Sultans agents händer de nödiga instruktionerne för hans befälhafvare till vatten och lands, för deras ofördröjliga återtåg inom pas schalikatet Egyptens gränser och hamnar. 3) Den tribut, Mehemed Ali årligen kommer att erlägga, skall bestämmas efter den större eller mindre vidden af det gebit, öfver hvilket han erhåller förvaltning, allt efter som han antager det första eller det andra ultimatum. 4) Det förstås dessutom uttryckligen, så väl vid det första som det andra alternativet, att Mehemed Ali (inom förloppet af den fastställda terminen af 10 och 20 dagar) är förpligtad att öfverlemna Turkiska flottan med besättning och utrustning i den Turkiske befälhafvarens händer, som får befallning att emottaga densamma Mehemed AN kan i intet fall hvarken räkna sig till godo eller på den tribut, han skall erlägga till Sultan, afdraga utgifterne för underhållet af den Ottomanniska flottan, under den tid hon varit i de Egyptiska hamnarne. 5) Alla traktater och det Ottomanniska rikets lagar komma att gälla för Egypten och paschalikatet Acre, sådant detsamma ofvan före blifvit bestämdt, liksom för hvarje .annan del af det Ottomanniska riket; men Sultan ger sin tillåtelse dertill, att, med vilkor att den ofvannämnde tributen ordentligen erlägges, Mebemed Ali och hans efterkommande, i Sultans namn och såsom hans delegerade, få uppbära afgifter i de åt deras förvaltning anförtrodde provinser ; för öfrigt eger Mehemed Ali och hans efterkommande att, medelst förberörde skatter och afgifter, bestrida alla utgifter för civiloch militärförvaltningen i nämnde provinser. 6) Då den landtoch sjömakt, som paschan af Egypten och Acre kan underhålla, utgör en del af det Ottomanniska rikets stridskrafter, så komma de alltid att anses såsom underhållna (cntretenues) för statens tjenst. 7) Närvarande separat-akt skall hafva samma kraft och verkan, som om den ord för ord vore intagen i konventionen af denna dag; den skall ratificeras och ratifikationerna utvexlas i London vid samma tid, som å nämnde konvention. Till bekräftelse etc. (Datum och underskrifter som ofyan-) 1) Protokoll, undertecknadt i London af DD. MM. o. s. v. fullmäktige d. 45 Juli 41840. Då den Höga Portens fallmäktig underteknade konventionen af denna dag, förklarade han: Att då den Höga Porten, genom 5:te artikeln i berörde konvention konstaterade det Ottomanniska rikets gamla regel, enligt hvilken det städse är främmande krigsskepp förbjudet att inlöpa i Dardanellsundet och i Bosforen, förbehåller sig denna Aa a ls Mm 0 oo irl. lanna utförda