inlöpa i Dardanellsundet och i Bosforen; och Sul
tan förklarar å sin sida genom närvarande akt, at
han, med undantag af förutnämnde casus, hyser de
fasta beslut, att hädanefter upprätthålla den prin
-cip, som blifvit en oföränderlig regel, sedan lång
liga tider gällande i hans rike, att så länge Porte
betinner sig i fredstillstånd, icke tillåta någr
främmande krigsskepp att inlöpa i Bosforen och
Dardanellsundet. Å andra sidan utfästa sig DD
MM. att respektera detta Sultans beslut, och at
rätta sig efter den ofvan uttalade principen.
Art. 5. Närvarande konvention skall ratificera
och ratifikationerna utvexlas i London inom 2:n
månader eller förr, om sig göra låter. Till be
kräftelse hafva de respektive fullmäktige underteck
nat densamma och beseglat den med sina vapen
Gjordt i London den 15 Juli 1840.
Palmerston. von Neumann. von Bilow.
von Brunnow. Schekib.
IT) Separat-akt bilagd konventionen af d. 4?
Juli emellan Storbritanniska, Österrikiska
Preussiska och Ryska hofven å ena sida
och den Höga Porten å den andra.
Hans Höghet Sultan har för afsigt, att bevilj:
Mehemed Ali de vilkor, som innefattas i nedanstä:
ende arrangement och låta tillkännagifva honom
1) H. H. lofvar att bevilja Mehemed Ali och han
efterkommande, i rakt nedstigande linie, förvalt:
ningen af paschalikatet Egypten; dessutom lofva
H. H. att bevilja Mebemed Ali för hans lifstid
med titel af pascha af Acre och med öfverbefäle
öfver fästningen Aere, förvaltningen af sydliga de-
len af Syrien, hvars gränser komma att bestämma:
genom efterföljande demarkationslinie. Denna linie
utgående från Cap Ras-el-Nakhora vid Medelhafvet
skall derifrån i rak riktning sträcka sig ända till
mynningen af floden Seisaban, nordligaste spetsen
af sjön Tiberias, derifrån skall den följa vestrs
stranden af denna sjö, högra stranden af Jordan-
floden och vestra kusten af Döda Hafvet, derifrån
rak riktning sträcka sig ända till Röda Hafvet, med
hvilket den sammanträffar vid norra spetsen a!
viken Akaba, och drager sig derifrån längs vestrs
kusten af Akabaviken och vestliga kusten af Suez-
viken ända till Suez. För öfrigt tillägger Sultar
till dessa anbud det vilkor, att Mehemed Ali anta-
er dem inom tio dagar efter det de blifvit honow
ungjorda genom en H. Höghets agenti Alexandria,
och att Mehemed Ali derjemte i denne agents hän-
der lemnar de instruktioner för befälhafvarne öfvei
Hans landt- och sjömakt, hvilka kunna erfordras för
dess ofördröjliga utrymmande af Arabien och alla
dervarande heliga städer, från ön Candia, distriktet
Adana och alla andra delar af det Ottomannisksa
riket, som icke ligga inom Egyptens gränser och
det här ofvan bestämda paschalikatet Acre.
2) Om Mehemed Ali icke inom den ofvan fast-
ställda terminen af 50 dagar antager förutnämnde
arrangement, så återtager Sultan sitt anbud, att på
lifstid förläna honom paschalikatet Acre, men Han:
Höghet skall likväl äfven då vara beredd att bevilja
Mehemed Ali och hans sfterkommande, i rakt ned-
stigande linie, förvaltningen af paschalikatet Egyp-
ten, med vilkor att detta anbud antuges inom de
nästföljande tio dagarne, d. v. s. inom en termin
af tjugo dagar, räknade ifrån den dag, då framställ-
ningen härom till honom blifvit gjord, och förutsatt,
att han lemnar i Sultans agents händer de nödiga
instruktionerne för hans befälhafvare till vatten
och lands, för deras ofördröjliga återtåg inom pas
schalikatet Egyptens gränser och hamnar.
3) Den tribut, Mehemed Ali årligen kommer att
erlägga, skall bestämmas efter den större eller
mindre vidden af det gebit, öfver hvilket han er-
håller förvaltning, allt efter som han antager det
första eller det andra ultimatum.
4) Det förstås dessutom uttryckligen, så väl vid
det första som det andra alternativet, att Mehemed
Ali (inom förloppet af den fastställda terminen af
10 och 20 dagar) är förpligtad att öfverlemna Tur-
kiska flottan med besättning och utrustning i den
Turkiske befälhafvarens händer, som får befallning
att emottaga densamma Mehemed AN kan i intet
fall hvarken räkna sig till godo eller på den tribut,
han skall erlägga till Sultan, afdraga utgifterne för
underhållet af den Ottomanniska flottan, under den
tid hon varit i de Egyptiska hamnarne.
5) Alla traktater och det Ottomanniska rikets
lagar komma att gälla för Egypten och paschalika-
tet Acre, sådant detsamma ofvan före blifvit bestämdt,
liksom för hvarje .annan del af det Ottomanniska
riket; men Sultan ger sin tillåtelse dertill, att,
med vilkor att den ofvannämnde tributen ordentli-
gen erlägges, Mebemed Ali och hans efterkommande,
i Sultans namn och såsom hans delegerade, få upp-
bära afgifter i de åt deras förvaltning anförtrodde
provinser ; för öfrigt eger Mehemed Ali och hans
efterkommande att, medelst förberörde skatter och
afgifter, bestrida alla utgifter för civil- och militär-
förvaltningen i nämnde provinser.
6) Då den landt- och sjömakt, som paschan af
Egypten och Acre kan underhålla, utgör en del af
det Ottomanniska rikets stridskrafter, så komma
de alltid att anses såsom underhållna (cntretenues)
för statens tjenst.
7) Närvarande separat-akt skall hafva samma
kraft och verkan, som om den ord för ord vore
intagen i konventionen af denna dag; den skall
ratificeras och ratifikationerna utvexlas i London
vid samma tid, som å nämnde konvention. Till
bekräftelse etc. (Datum och underskrifter som ofyan-)
1) Protokoll, undertecknadt i London af
DD. MM. o. s. v. fullmäktige d. 45 Juli
41840.
Då den Höga Portens fallmäktig underteknade
konventionen af denna dag, förklarade han:
Att då den Höga Porten, genom 5:te artikeln i
berörde konvention konstaterade det Ottomanniska
rikets gamla regel, enligt hvilken det städse är
främmande krigsskepp förbjudet att inlöpa i Dar-
danellsundet och i Bosforen, förbehåller sig denna
Aa a ls Mm 0 oo irl. lanna utförda