ådoi vara s or åt rang Å
Konungens rådgilvare vore skyldig att ansvara.
Emot beslutande af anmärkning på nyssbe- f
rörde sätt mot Hofkanslern allena yttrade sig!
Friherre Hermelin, Grefve Spens, Biskop Holm- :
ström, Professor Geijer, Prosten Hallström och
Doktor Moren, tillika med Biskop Agardb, som
under diskussionen uppkommit. Hr Ceder-
schjöld ansåg Utskottet väl böra tillkännagifva,
att det ansåg indragningsmakten hafva blifvit
missbrukad, men ville likväl icke att egent-
lig anmärkning skulle göras enligt 407 g
BR. F., af fruktan att allmänheten deraf skulle
få anledning att tro det Utskottet i allo gillat
tidningsredaktionernes förfarande, hvilket tala-
ren för sin del ansåg Utskottet böra undvika. :
I anledning af hvad sålunda under diskussio-
nen förelupit, framställdes följande proposition:
Vill Utskottet att, jemte det en allmän öf-
versigt lemnas Ständerna af indragningsmaktens
utöfning, äfven sådant tillkännagifvande som
107 R. F. omförmäler göres emot Statssekre-
teraren v. Hartmansdorff i dess egenskap af
t. f. Hofkansler år 1838 och på grund af de
utaf bonom euligt ofvanberörde Statsrådsproto-
koll för d. 3 Aug. samma år vidtagna åtgärder
med ianställandet på samma gång af sex ser-
skilda tidningars utgifvande, utan att laga åtal
emot någon enda af dem blifvit anstäldt, ehuru
skäl dertill icke saknats uti de om berörda tid-
ningar af bemälde t. f. Hofkansler gjorda un-
derdåniga framställningar?
Denna proposition blef med öfvervägande ja
besvarad, ocb dymedelst beslutadt, att ofvan-
berörda tillämpning af 407 RB. F. komme att
ske jemte en anmälan till Ständerna om förbål-
landet med indragningsmaktens utöfnaing.
Emot hvad sålunda blifvit beslutadt anmältes
reservationer af Grefve Spens, Prosten Hall-
ström och Doktor Moren, af denne sistnämnde
i enlighet med följande skriftliga anförande:
Det beslut, som Utskottets pluralitet fattat,
bar :jag icke kunnat dela. Sjelfva indragnings-
makten anser jag ändamålslös och önskar att
den må förfalla samt blifva ersatt genom något
bättre. Hvad indragningarne beträffar, så är
min med bekymmer förenade uppfattning den,
att den dyrbara, till sin grund och sitt ända-
mål heliga yttranderätten blifvit missbrukad på
ett för allmänna vettet mindre värdigt, för all-
männa lugnet mindre helsosamt sätt. Pressen
har, efter mitt oförgripliga förmenande, redan
föränledt betänkliga verkningar och skall, fruk-
tar jag, föranleda ännu betänkligare, ej blott i
förhållandet emellan statsmakterna, utan fast
mer emellan serskilda medborgareklasser. Då
indragningarne grundat sig på full laga rätt,
så, emedan denna rätt blifvit mindre klokt be-
gagnad, finner jag bär väl anledning till ett
omförmälande, såsom initiativ till önsklig för-
bättring, men icke till egentlig anmärkning ef-
ter 407 .
At Biskop Holmström anmältes äfven reser-
vation emot Utskottets beslut, i enlighet med
följande skriftliga anförande: Jemte det jag till
alla delar instämmer i Hr Doktor Morens re-
servation angående beskaffenheten af vår tid-
ningspress, som föranledt det af mig ingalunda
älskade bruket af indragvingsmakten, reserverar
jag mig specielt deremot, att Utskottets majo-
ritet riktat sin anmärkning för ett alltför trä-
get och mindre lämpligt begagnande af berörde
indragningsmakt emot innehbafvaren af Hofkan-
slersembetet. Enligt min åsigt är nemligen
detta embete, i egenskap af uppsyningsmakt
öfver tryckfrihetens rätta bruk, en myndighet,
underordnad regeringsmakten, och icke tillhö-
rande Konungens konselj. I konseljen skola
denna subordinerade skyldighets åtgärder anmä- :
las till stadfästelse eller ogillande, och det till-
hör Konungens rådgifvare, ibland hvilka Hof-
kanslern i dessa mål icke kan räknas, att till-
styrka berörde åtgärders godkännande eller icke.
Hofkanslern måste, såsom jäfvig att härutinnan
något yttra, vid öfverläggningen härom råds-
kordet frånträda. Deremot måste Konstitutions-
Utskottets anmärkningar enligt 407 RB. F.,
riktas endast mot rådgifvarepersonalen, icke
mot de underordnade embetsmän, hvilkas em-
betshandlingar i Konungens Statsråd skola pröf-
vas. Lika litet som Justitiekanslern, hvilken
ock skall öfver tidningsindragningar höras, kan,
enligt min tanka, Hofkanslern för berörde in-
dragningar, hvilkas grund är och måste vara
subjektift godtycklig, ställas till något ansvar
enligt R. F:s 407 . — Skall denna Ä tilläm-
pas i detta fall, måste det ske emot Statsrådets
frige ledamöter, som styrkt Konungen att in-
lragningarne gilla. För rättvisan af en sådan
illämpning bade likväl erfordrats en förutgån-
;en granskning icke blott af hvarje Statsråds-
protokoll, der fråga om tidningsindragningar
örekommit, utan ock af sjelfva de tidningsar-
iklar, som till indragningen föranledt; men då
Jtskottet af tid och omständigbeter varit för-
indradt att i sådan fullständig granskning ingå,
å hade väl, i mitt tycke, varit rådligast att,
tan all anmärkning, åtnöjas med en blott an-
hRälan hbos Rikets Ständer, sedan Utskottet en
