dant KUNIDrauOs;eri KaDN Oga TUM SLAG OUVIiNDUAn.
Jag tror att en stat bör värdera andra stater för
hvad de verkligen äro, för redbarhet hos folket;
och jag skattar bland bavisen på redbarhet hos ett
folk, att det icke sträfvar efier en rang, som är
högre än dess krafter understöda; att det icke
begär ett högre pelitiskt anseende bland främman-
de stater, än kvartill det är berättigad till följd af
sin förmåga och sin bestämda öfvertygelse om nöd-
vändigheten att försvara sin egen frihet, utan att
beblanda sig uti de stora europeiska makternas stri-
digheter, uti hvilka vi böra vara angelägna att
undvika allt deltagande, efcer de olycksdigra öden,
hvarigenom vi blifvit undanträngde inom det om-
råde vi ega, med hafvet till gräns och vår kalla
nord till klimat; men i afsesnda på dessa ambas-
sader tager jag mig fribeten på samveset fråga en
hvar, som dertill vill lemna något svar, huruvida
Sverige medelst en oerhörd dyr och kostsam be-
skickning behöft bidraga till glansen af Kejsar Ni-
eolai kröning. Jag tror icke, att Sverige skulle å-
dragit sig en förebråelse derföre, att det med min-
net på en icke så aflägsen förfluten tid undandra-
git sig att vara vittne till en på dess bekostnad
uppstiger storhet. Jag frågar om Sverige verkli-
gen bevarat sin rang och sitt anseende genom be-
skicknisgsa till Alexander-monumentett aftäckan- !
de på sjelfva Pultawadagen; om jag rätt minnes.
Jag tror, att Sveriges diplomati: varit fullkomligen
ursäktad, om den afhållit sig från deltagandet uti jl
denna för dess minnen så föga tillfredsställande se-
gorfest. Det torde äfven tillåtas mig få fråga, om l
Sveriges rang och anseende hade blifvit satt på
spel, deröst Sveriges ambassad vid Carl X:s kröning
i Frankrike uteblifvit, då det lyckligtvis ej för-.
sports, att Sverige känt några moenliga följder af
den Bourbonska dynastienssednare afiåg från Frank-
rike. Jag tror icke, ast Sverige förlorat sin rang
och sitt anseende, om ingen annan än den vanliga!
ministern bivistat drottning Victorias kröning, l.
hvarvid man likväl måste medgifva, aw ansträng-
ningarne ifrån den svenska kabinettskassans sida!
varit ojemförligt mindre, än vid den ryska sjelf-
herrskarens kröningsfest, möjligen detföre, att sven-
ska folkets sympatier voro vid förstnämnda tillfäl-!
let ojemfötligt större. Det skulle vara intressant
att ega-tillgång till jemförelse emellan. kostnaden
för ambassaden till kröningen i Moskwa och för
beskickning i enahanda ändamål till London. Jag
tror att utslaget skulle blifva ganska betydligt ta-
lande för min äsigt. För en tviflare, såsom jag,
har det omöjligen kunnat undfalla uppmärksamhe- :
ten, med hvilken ospard kostnad svenska kabinetts-
kassan bestrider gilftermålsgratulationer, sorgebety-
gelser och lyckönskningar; och min anmärkning
torde icke böra anses alldeles obefogad, när jag
hänvisar till: vår egen Statstidntng för den 6:10
Augusti, hvaraf synes; huru Preussens chargeå daf-
faires i Påris aflagt tacksägelse för Fransmännens
konung, condoleancebref och lyckönskningsadress.
Då Frankrike, utan att förlora något af sitt anss-
ende, kan genom en enkel:-skrifvelse lemna sin
condoleancs och gratulation, och då dessa kunna
besvaras icke allenast icke genom en minister, u-
tan genom: en chargå daffalres; så synes detta för-
hållande till någon del motsäga det förmenandet,
att charg daffairen ej skulle ega tillträde till mon-
arkens person, till följd af 4815 års beslut vid
kongressen i Wien, om jag minnes rätt. Om jag
med skäl får uppbära tillmälet att vara trångbrö-
stad, derföre at: jag anser en så beskaffad hushåll-
ning med kabiaetiskassans genom folkets svett och
möda seximanbragta medel såsom onyttig, så eger
jag åtminstone den tillfredsställelsen, att dessa mi-
na åsigter delas af flertalet ibland mina med-
borgare; och jag får således med tålamod under-
kasta mig motsidans förebråelse att vara trångbrö-
stad. - Utrikes Statsministern har yttrat emot mi-
nistrarnes ersättande genom chargÅs daffaires, att
det nuvarande förhållandet är ett bruk, som grun-
dar sig på ömsesidig grannlagenhet och derespek-
tive staternes gemensamma och sanna fördel, hvars
frånträdande skulle sätta de förenade rikenas för-
hållanden på spel, och att allas erfarenhet skall
vitsorda påståsadet. Jag vågar härtill svara, attjag
icke tror härmed vara så serdeles farligt, och jag
föreställer mig, att de flesta potentaterne utan tvif-
vel skulle mera gilla, om Sverige kunde öka sina för-
svarsanstälter än kostnaden för sin diplomati. Och
månne man ej inom fremmande. länder skulle kom-
ma på andra tankar, än förakt för en fattig nation,
som ville hushålla, ifall våra ministrars intima för-
hållande till de repektive monarkerne kunde upp-
lysa dem derom; att Sveriges och Norrigos diplo-
mati årligen kostar så mycket som nybyggnad och
full utredning af 40- kanonslupar, fem gånger så
mycket, som det anslag Sverige mäktar lemna till
bevärings-exercisen samt åtta gånger så mycket,
som Sverige kan åstadkomma till flottans exercis.
Efter det begrepp, som jag gör mig om de stora,
mäktiga -potenternas upphöjda tänkesätt och stora
upplysning, kan jag icke göra för mig fattligt, att
Sveriges ära och anseende skulle nedsättas, deri-
genom att-Sverige, i anseende till sina behof, icke
funnit sig böra bekosta så dyra diplomatiska agen-
ter, och att Sverige derföre önskade att få bestrida
sina relationer till dessa makter genom diplomati-
ska agenter af lägre rang, som medtogo mindre af
statsanslaget; och jag tror, att all den uppsigt På
de respekiive hofven, (jag ber herrarne vara så go-
da erinra sig att ordet uppsigt icke är mitt, utan
den talarens på andra sidan, som önskat denna
slags polisuppsigt, ty jag vet icke att det kan va-
ra någon annan, som kan komma i fråga,) som
kan anses behöflig, lika väl och så grundligt, som
Sveriges förhållanden det behöfver, kunde verkstäl-
les af mindre kostsamma personer: Jag ber her-
rarne dessutom hafva godheten i minnet återkalla,
att det icke är: rätt länge sedan Sverige hade den
förmånen att, med alltför få undantag, se. hela
sin diplomatiska korps samlad i hufvudstaden, un-
der hvilken: tid. den omnämnda uppsigten var öf-
verlemnad åt legationssekreterare eller chargås
daffalres. Jag ber herrarne äfven hafva den god-
heten iakttaga, att .i närvarande högst kritiska ö-
gonblick, som påstås vara för handen i Frankrike,
vi hafva förmånen -se vår accrediterade minister i
Paris sysselsatt. att biträda oss under våra öfver-
läggningar, och att det således icke måtte förhålla
sig så obeskrifligen. farligt i afseende å behofvet af
Jan ee kk MUNHAISteN. anär dat Inka lävar wara mMÄj-
j