liga emot enskilda embetsmän, t. ex. Grefve
Brahe,: Presidenten Skogman, m. fl., dels, emot
styrelsen i allmänhet, serdeles med anledningen
af den nyaste Judeförfattningen, hvarom det he-
ter, att Konungen numera icke är blott den
Svenska, utan äfven den Judiska natienens chef,
hvadan föreslogs en härefter lämpad ändring i
den nu öfliga Kongl. titulaturen.
En tidning, som fortsatt och utan hejd tillå-
ter sig dylika förgripliga utfall, fann Hofkans-
leren, jemte karakteren af smädlighet, äfven för-
ena den af vådlighet för allmänt lugn.
Då fråga härefter uppstod derom, huruvida
Utskottet, utan attsingå i speciel granskning af
hvad Statsrådsprotokollerna innehålla om de i
ofvan intagna relation omförmälda tidningsin-
dragringar, lämpligen för desamma kunde emot
Konungens Rådgifvare i anmärkningsväg fatta
något beslut, förklarade åtskilliga bland Utskot-
tets ledamöter, att de, som under läsningen på
Utskottets afdelningar af Statsrådsprotokollerna,
funnit, att förbållandet med tidningsindragnin-
garne varit sådant, som berörde relation upp-
toge, ansågo det vara tjenligare att med led-
ning af relationen undersöka förhållandet med
tidningsindragningarne i allmänhet, än att ingå
i speciel pröfning af hvarje serskild tidningsin-
dragning. -Tryckfrihetsförordningens nog obe-
stämda uttryck i afseende på de fall, då indrag-
ningsmakten kunde användas, föranledde, att det
för Utskottet blefve serdeles svårt att afgöra,
det något slags skäl för enskilda tillämpningar
af indragningsmakten icke förefunnits; men
Utskottet borde fästa uppmärksamheten der-
på, att denna makt alltför ofta blifvit anlitad.
Indragningsmakten vore tillkommen i strid så
väl emot tryckrihetsförordningens öfriga stad-
ganden, som emot andan och meningen af vårt
konstitutionella samhällsskick i allmänhet. Den
vore en godtycklig makt, såsom sådan för ett
fritt folk förhatlig. Det hade derföre varit ön-
skansvärdt, att samma makt icke någon enda
gång blifvit begagnad. Det vore beklagligt, o-
klokt och stridande emot ett fritt folks sanna
lycka, att berörda maktutöfning, så ofta som
skett, : ifrågakommit, helst de tidningsartiklar,
som dertill föranledt, varit, enligt Hofkansle-
rens om desamma i Statsrådet afgifna framställ-
ningar, af sådan beskaffenhet, att skäl till åtal
för dem inför domstol förefunnits. Att förbigå
den lagliga domstolsvägen och i stället anlita
den godtyckliga, endast från politiska synpunk-
ter försvarliga indragningsmakten, kunde icke
annat än anses som en felaktig uppfattning af
rikets sannskyldiga nytta. Som likväl denna
felaktiga uppfattning i första rummet komme på
Hofianslerns ansvar, vore det äfven egentligen
emot honom som anmärkning för indragnings-
maktens utöfning, ifall Utskottet dertill funne
skäl, borde göras. Serskildt förtjenade härvid
att tagas i betraktande de 6, på samma tid, en-
ligt statsrådsprotokollet den 3 Aug. 4838, verk-
ställde tidvingsindragningar. Hade pressens
missbruk blifvit så öfverbandtagande, som desse
många tidningsindragningar tycktes utvisa, ha-
de Holkansleren bordt kunna finna, att tiden
varit inne att emot samma missbruk, icke före-
komna genom den redan förut så ofta begagna-
de indragningsmakten, anlita domstolarnes lag-
bundna välde att straffa brett och förbrytelser
emot tryckfrihetsförordningen.
Då någon åsigt emot hvad sålunda blifvit ytt-
radt, icke inom Utskottet gjorde sig gällande,
lästes af statsrådsprotokollerna endast förutnämn-
da för den 3 Aug. 1838, af hvilken ofvanberör-
de skriftliga relations innehåll än vidare vits-
ordades, i hvad den angick ofvanberörde 6 tid-
ningsindragningar, som t. f. Hofkanslern Stats-
sekreteraren von Hartmansdorff föranstaltat.
Under den diskussion, som sedermera om
förutberörde ämne föreföll och om hvars upp-
sättande i protokollet begäran icke gjordes, fö-
rekom, till grund för Utskottets redan omför-
mälta beslut i denna sak, följande:
Grefven Ordföranden, Friherrarne Tersmeden
och Kantzow, Hrr Morsing, Brinck, Wern,
Elfbrinck, Petre och de Marå samt Nils Pers-
son instämde hufvudsakligen derutinnan, att Ut-
skottet borde, dels på sätt ofvan är upptaget,
till Rikets Ständer inberätta förhållandet med
indragningsmaktens utöfning i allmänhet, jemte
tillkännagifvande att Utskottet af det sätt, hvar-
på indragningsmakten blifvit begagnad, såsom
ett generelt korrektiv emot pressens uppgifna
missbruk, om hvilkas verklighet Utskottet vid
förevarande förbållande icke ansett sig böra af-
gifva något utlåtande, funnit än ytterligare stöd
för sin öfvertygelse derom, att denna makt ic-
ke endast vore rättsvidrig, utan äfven snarare
hindersam för, än bidragande till uppnåendet
af det med samma makt afsedda syftemål: häm-
mande af pressens missbruk, samt att Utskottet
fördenskull vore betänkt, att när tiden för
dess förhandlingar sådant madgåfve, ofördröjli-
gen till Ständerna inkomma med betänkande om l
indragningsmaktens upphörande, dels ock beslu-.
ta tillkännagifvande, enligt 407 R. F., emotl.
Statssekreteraren von Hartmansdorff, för detl;