RIKSDAGEN. PRESTESTÅNDET. Plenum den 46 September. Först förekom StatsUtskottets försleg till voteringspropositioner i de anslagsfrågor, deri RiksStånden stannat i olika beslut. Mängden af dessa punkter och af de Talare, som yttrade sig, hvar och en serskildt, gjorde, att Ref. ej tilliror sig kunna fullt tillförlitligt göra reda för hvad hvar och en deruti yttrade. Det kan imedlertid anmärkas såsom det enda, hvilket förtjenar någon uppmärksamhet, att, såsom förut i korthet blifvit omförmäldt i ett post skriptum, åtskillige Talare yrkade afslag på vissa punkter, deri Borgareoch Bonde-; stånden fästet vissa vilkor för anslagens beviljarde. Sådana punkter voro den 4 om ett anslag på 1:a hufvudtiteln; den 44 om et: anslag för Carolinska:! Institutet. åtskilliga punkter på 3:e hufvudtiteln; 39 och 40 punkterna, rörande 4:s hufvudtiteln, hvari nyssvämada Stånd bestämt en viss summa för hvardera afdelniogen af flottorna, hvilket en del at S:åndet icke ansåg lämpligt. Likaså vid femte hufvudtitelo och 44 punkten, der eit vilkor vid enslaget ver fäåstadt, och vid 48:e punkten, angärnde ett anslag på åttonde, och 56 och 60:e punkterna, rörande 40:e hufvudtiteln. Dessa meningar segrade äfven, och ifrågavarande punaktsr dels förkastades, dels återrsmitterades, dels: förklarades böra hvila. Emot dessa beslu: reserverade sig, i afseende på 21, 22 och 23 punkierna Prostarne Hallström, Lindmark, Sandberg, Lundblad, och Ödman. Sadan alla voteringspropositionernma blifvit expedierade, förekom ett från Ståndets enskilda expeditioops pastoralafdelning ankommet förslag derom; att af kyrkoböckerna böra afskrifter eller dupletter på något annat ställe, än hos pastor, förvaras, på det, 1 fall af olyckshändslser eller de förras förkommande, dessa dupiettor kunde gifva de upplysoiagar och den säkerhat, som i flere händelsor kunde behöfvas; om hvilket förslag var mycken öfverläggning, serdeles om stället för böckernas eller dupletternes förvarands, och de olikheter, som, i rikets skiljda orter, vid sådana böckers förande äro gängse; och ble? det derföre återremitteradt, med fåstadt afseende dervpå, att stiftsstyrelserna borde i detta afseende bäst efter behof och lämplighet hvar för sig kunna anordna. Plenum den 49 September. Ståndet fortsatte denna dag diskussion om voteriogspropositionerca, hvarvid först förekom Konstitutionsutskottets memorial JG 34, återremiss af J4 48, om 4 S regeringsformen, eller rättare det åer förekommande ordet allenastyrande, hvarom, med anledning af framställda voteringspropositioner, yttrade sig: Biskop Holmström, att har, som, när frågan i U:sk. förekom, varit frånvarande, föregåonde Riksdag i sådane formella frågor deltagit, hvilka af ett eller annat Stånd ogillats. Utsk. hade då varit af den tanka, att, emedan ej vid samma Riksdag, som en grundlagsförändring föreslagits, derom finge beslutes, icke heller något Stånd serskildt kuade hafva rätt att en dylik fråga förkasta; hade man då beslutat, att alla underkännanden ej skulle komma in i protokollet. Nu deremot ville man i lika fall skrida till votering i förstärkt Utsk. Af denna mening var dock icke Tal. Efter att hafva citerat innehållet af 56 R. O., kunde han ej annet än för sin del yrka, det Konst. Uisk:s förändring af dessa formaliteter borde föregå, innan votering i dylika fall företagas. För att en förändring skulle kunna antagas; fordrades för öfrigt alla Ståndens samstämmigbet vid tvenne Riksdagar. Härl instämde Prostarne Lang och Tyden. Biskop Nibelius var ej af samma öfvertygelse. Säkert vore åtminstone, att, i afseende på de Kongl. Propositionerna, undantag gifvas, och att, em 2 Stånd stadna mot 2, de anses böra blifva hvilande till nästa Riksdag. Om skiljaktiga meningar förekomma, vore det Utsk:s skyldighet att sammanjemnka desamma. Antages nu ej inbjudningen af 2:90 Stånd, skall således, efter Utsk:s mening, voteriog ega rum. Frågan vore verkligen att betrakta på tvenne sätt. Prostarne Gahne och Lundblad förenade sig. Härvid anmärkte Biskop Holmström, att först skall sammanrjemnkning ske, och, om oförenliga meningar finnas, skola dessa sedan framställas till votering i en kontraproposition. . Hvyaremot Biskop Nibelius yttrade, att Utsk. här anmäl det sådane meningar finnas, och föreslagit, att Stånd kunde förena sig mot 2. Prosten Hallström fann sammanjemnkningen här vara af Utsk. iakttagen; ville ingå på Utsk:s förslag. Biskop Hedren ansåg, att Utsk. verkligen iakttagit grundlagens mening. Om ett grundlagsförän dringsförslag af alla Stånden afslås, bör det ej få hvila: man nan vara Tal tveksam. I aftoaanda ni