möter, jemte Hrr Rosen, Gyllenhaal och Grefve Snoilsky blifvit personligen angripne, dels åt. skilliga mot Ryssland bittra utfall förekommit dels och hufvudsakligen Svenska styrelsen biif. vit skarpt apostroferad, under påståenden, att ho: densamma aldrig försports någon aktning för national-känslann, m. m. Afven ansåg Hofkan. slern att, i en artikel om det bekanta uppträdet i Örebro, så väl hela Sveriges adel sog krigsståndet i allmänhet blifvit förolämpade genom ett på skämt uppstäldt förslag till icrättande af serskilda korpser för förnäma ekunnigan. 5:0 41836 den 41 Juni indrogs tidningen Daglig! Allehanda i Stockholm. T. f. Hofkanslern, Statssekreteraren von Hartmansdorff, trodde sig finna flera enskilda personer, Öfverste af Dahlström, Landshöfding Järta m. fl., i tidningen anfallna på ett för deras heder sårande sätt, äfvensom Hofkanslern ansåg obehörigt, att tidningen klandrat 2:ne för rikedom kände männ, derföre alt de ej på ett med tidningens åsigter öfverensstämmande sätt gjort bruk af deras stora förmögenhet. Med serdeles vigt fäster sig derefter Hofkanslern vid det mindre passande sätt tidningen iakttagit vid bedömandet af en utaf Grefve Moltke, i egenskap af utländskt sändebud, fullgjord embetspligt, erinrande Hofkanslern, att Grefve Moltke äfven i frågor, rörande de olika åsigterne öfver hans politiska handlingssätt, borde anses stå under Folkrättens beskydd. Älven torde här böra anmärkas, att t. f. Hofkanslerns memorial, med upptagande af of vanstående speciella punkter, hufvudsakligen innehåller bittra räsounemanger öfver tidningspressen i allmänhet, under tydligt sträfvande att öfver hufvud tillägga den en smädlig tendens. 6:0 4836 den 48 Juni indrogs det Fjerde Aftonbladet. Hofkanslern ansåg denna åtgärd såsom en billig upprättelse åt den östra grannstaten, hvilken i förevarande tidning blifvit upprepade gånger häftigt angripen. Äfven fästade Hofkanslern uppmärksamheten på de smädliga tllmälen, som emot åtskilliga embetsmän blifvit i bladet sedda, hvarförutan emot den nu bestående militärorganismen yttranden af betänklig art förekommit. 7:0 1836 den 28 Juni indrogs Argus den tredje. Hofkanslern ansåg, som orden falla, en stor massa af artiklar, i nämnde blad af egenskap att påkalla Hofkanslerns embetsåtgärd, men isynnerhet har en uppsats om Rysslands politik emot Sverigen väckt Hofkanslerns uppmärksamhet, för det skarpa tadel den innebåller öfver Svenska styrelsens upprepade förfarande att, tvärtemot R. F:s stadgande i dess 58 G, icke inför Ständerna redovisa de medel, hvilka genom traktaten kunnat falla staten till godo, äfvensom tidningen velat låta påskina, att H. M. nu varande Konungen af Kejsar Alexander blifvit förespeglad en kandidatur till Franska kejsarkronan efter Napoleons supponerade störtande, och slutligen låtit undfalla sig en jemförelse emellan den nu varande regimen, å ena, samt Vilelska och Polignacska ministererna inom Frankrike, å andra sidan. Några bittra persiflager emot Frib. af Nordin finnas äfven al Hofkanslern åberopade, såsom motif för bladets undertryckande, men har Hofkanslern likväl längst och, såsom det vill synas, med förkärlek uppehållit sig vid bladets påstådda syftning af hätsk och städse uppenbart visad fientlighet emot Ryssland, hvars ställning till Sverige! bladet sökt utpeka såsom öfverlägsen och dominerande, med hemtad anledning af åtskilliga facta, såsom den ene Arfprinsens uppkallande. efter Kejsar Nicolaus, Grefve G. Löwenbjelms ! ambassad till Petersburg, m. mm. ) 8:0 ! 41836 den 27 Juli indrogs Det Nya Afton-: bladet. Hofkanslern börjar sitt memorial med ett slags historik öfver Aftonbladets förflydda!l Y I lif och anser såsom ett eluderande af tryckfrihetslagen, att tidningar, till namnet desamma, som redan indragne, kunna, ehuru med en liten förändring, fortfarande utan anmärkning utgifvas. Sedan några punkter, dervid Hofkanslernt sjelf synes fästa mindre vigt, blifvit förutskic-! kade, hufvudsakligen för att bevisa den person-! ligt smädliga syftningen af bladet, uppehåller !! sig Hofkanslern något längre vid en artikel öf-1 ver ett Konungens meddelande till Norska Stor-t thinget, hvilket tidningen funnit vara en skra-4 pa, så god som den kan ges af en förman till en underlydande,. Hvad tidningen, medir anledning häraf insinuerar, att styrelsen till-Iw slutit örat för förnuftets och erfarenhetens stämma, anser Hofkanslern alltför: bimmels-1 I I skriande, att ens böra af Hofkanslern till dess våda utvecklas. Slutligen påpekar Hofkanslern den, som orden falla, anästan hotande ton, hvilken tidningen i åtskilliga artiklar, serdeles i en serskild åberopadt, anslagit, hvadand Hofkanslern med fog anser sig kunna stämplalr