om, Frågan är nu endast den: Adeln oci Presteståndet hafva fattat ett beslut, Borgare. och Bondestånden ett annat. Talmännen, hvil ke ensame hafva rättigheten att vägra proposi. tioner, der dessa äro stridande mot Grundlagens ordalydelse, hafva icke gjort en sådar JT vägran, och besluten äga således all formell legalitet. Det är under dessa förhållanden, som majoriteten på Riddarhuset och de biskoplige Ji Presteståndet genom voteringspropositioneroa kasserat sina Medståndsbeslut, som utgjorde den ena meningen, hvaröfver det skulle voteras, ehuru adeln och presterna hadesitt eget beslut förvaradt i det andra alternativet, och som !de sökt göra det omöjligt för Borgareoch Bondestånden, att få sina beslut på något sätt underkastade omröstning. Ett mera djerft försök, att kränka medständers rätt, har troligen icke varit förspordt under nu gällande grundlagar, och det torde ej vara ur vägen för Hr von Hartmansdorff och de mojoriteter, öfver hvilka han disponerar, att stanna ett ögonblick på segerbanan och besinna sig. Ett stort och märkvärdigt steg för denna riksdag är af dem taget, som lätt kan leda till flera. DE HAFVA ÖFVERGIFVIT LAGLIGHETENS VÄG OCH TRÄDT IN PÅ REVOLUTIONENS; ty våra grundlagar veta icke af någon rätt hos tvenne riksstånd, att med förakt tillbakavisa och förklara ogiltiga de beslut, dem de tvenne andra stånden under lagliga former fattat. Pet är oss alldeles omöjligt att förutsäga hvad vidare kan blifva häraf; men det är dubbelt betydningsfulit, alt de båda privilegierade Ståndens majoriteter äro de, som tagit första steget på denna vådliga bana. Det är icke på skämt som vi fråga, om Hr von Hartmansdorff är nog obegripligen kortsynt för att inbilla sig, att de båda stånd, hvilka representera den största mängden af nationen, på detta sätt skola utan motsägelse ställa sig under hans och hans politiska vänners förmynderskap och låta dem kassera sina beslut! Men om man icke kan vänta någon eftersinning af denne ledamot, finnas då icke andra på samma sida, som kunna något det ringasie varsna tidens tecken? Hafva de, t. ex. icke fästat någon uppmärksamhet på den förvånande ställning, som Bondeståndet visade härom dagen, då de flesta ledamöter, hvilka man vanligen betraktar såsom de strängaste oppositionsmännen och ledarne derstädes: Bengt Gudmundsson från Halland, Sven Heurlin, Hans Jansson, Zweigbergk, Dabllöf, m. fl. talade för ett anslag, och detsamma ändock af ståndets pluralitet afslogs? Kunna de ej begripa, att sådana exempel klarligen bevisa, att det är någonting helt annat, än tidningarnas inflytelse, som nu agerar i nämnde Stånd och att de har kommittenterna, den stora massan af svenska folkets sjelfägande allmoge bakom sig. Man må utgjuta sig i hvilka deklamatio., ner som belst, dörom att denna ställning är frambragdt genom pressen, så står den likväl nu der såsom ett faktum, som icke mera beror af pressen. Huru långt vill man då ytterligare fresta, att tränga på denna massa utifrån, innan man befarar en återstudsning af den elasticitet, som ett folk med frihet och demokrati i sina traditioner, sällan förlorar? .... Vi fråga blott, och skulle några göra afseende påj ett vänligt råd af medborgare, som älska en laglig gång i sakerna, ehvad man in må tro om motsatsen, så är detta råd, tt Riddarhusmajoriteten och Presteståndet må rångå sina ofvannämnda förhastade beslut, ju örr dess hellre, så mycket mera, som det fines mycken annan adel och många andra preter, än de som deltogo i dessa beslut, hvilkas änkesätt icke torde böra lemnas alldeles utan ippnärksamhet. — Nästa Måndag kommer Hr Dahlqvist att rhålla sin recett nå Konel. stora thaatern