Hvem skulle icke efter en sådan försäkran af en
f. d. utgifvare tro, att något alldeles utomordentlig!
tilldragit sig, ej mindre i den Statsekonomiska
vetenskapen än i dess praktiska tillämpning, och
latt alla upplyste nu amed ensu blifvit från li-
berala på en gång de argaste anhängare af för-
I budssystemet? En sådan nyhet är imedlertid
I verkligen uwöfverraskande, dels derföre att man
aldrig förr hört talas derom och dels ännu
mer af det skälet, att man förgäfves söker be-
kräftelse derpå i verkligheten. Det är natur-
ligtvis omöjligt att, hvad uf. d. Utgifvaren sjell
beträffar, bestrida det en revolution verk-
ligen inträffat i bans hjerna i afseende på i-
frågavarande ämnen, helst en sådan hos ho-
nom föregått äfven i nästan alla andra ämnen;
men mången torde tycka, att det exempel han
åberopat angående sin person, just icke är nå-
got så godt exempel, att man icke åtminstone
måste se sig om efter andra som äro bättre,
innan man företager sig att svära på magi-
sterns ord. För att finna huru orätt detta skulle
vara, behöfver man också endast följa de öfriga
anförda exemplen ett litet stycke väg på spå-
ren, ty det skall då snart visa sig, att de,
snart sagdt ifrån det första till det sista, åda-
galägga alldeles motsatsen af f. d. Utgifvarens
påståenden.
Hvilka äro nemligen dessa exempel? Det är
engelska parlamentets och regeringens, Nord-
amerikanska kongressens, Fransyska, Ryska, Ö-
sterrikiska, Preussiska och de öfriga Tyska
regeringarnes, enligt f. d. utgifvarens påstående
i sednare tider vidtagna restriktioner, till för-
mån för ett kraftigt skyddssystem åt inhemska
näringar. Nu förbåller det sig imedlertid så,
att alla dessa regeringar, med undantag af den
Ryska och kanske till någon del den Österri-
kiska, just på de sista två decennierna icke till-
dragit, utan tvärtom Jossat på de fordna re-
striktionerna, och sålunda, i stället alt försvå-
ra, snarare småningom sökt befordra ett lifliga-
re handelsutbyte med egoa och med andra län-
ders industriprodukter. Vi skola serskildt
längre fram anmärka, i hvad fall det Tyska
tullförbundet häruti kan anses hafva gjort ett
undantag. Det är nemligen hvad England an-
går bekant, att parlamentet derstädes ifrån år
4823 dels tillåtit flere förut förbjudna artik-
lar till införsel, dels nedsatt afgifterna på an-
dra artiklar, som förut varit tillåtna, men emot
bögre tull, dels ändtligen frigifvit till export
utan tull flera egna råämnen, som efter de äl-
dre prohibitiva statshushållningsmaximerne anså-
gos såsom dyrbara skatter böra qvarhållas hemma
endast för landets egen förbrukning och deri-
bland t. ex. den vigtiga artikeln stenkol. Li-
kaså är det bekant, att just de upplyste i Eng-
land under de sista åren mer än någonsin ar-
betat emot jordaristokratiens iatresse att bibe-
hålla den höga importtullen på främmande span-
mål. Deremot ha åtminstone vi icke kunnat
uppspåra en enda främmande industriartikel, som
förr der varit tillåten, men nu blifvit förbjuden,
eller på bvilken tullafgiften blilvit förhöjd; och
om f. d. Utgifvaren icke heller kan nämna nå-
gon sådan, så lär han nödgas medgifva, att hans
anförda exempel, så vidt det angår England, re-
ducerar sig till en osanning, och följaktligen
icke heller är värdt mers, än osanningar i all-
mänhet.
Beträffande dernäst Nordamerikanska kon-
gressen, så är det visserligen sannt, att den
store statsmannen Clay, varit en af dem, som
der talat för de prohibitiva grundsatserna af
höga importafgifter, ehuru ingalunda för för-
bud; men lika kändt är afven, att kongressens
pluralitet icke ansåg dden store statsmannen,
såsom så fasligt stor i den delen, här den
förkastade hans satser, och i stället antog ett
annat förslag, enligt hvilket tullafgifterna årli-
gen skulle successivt nedsättas, och slutligeri
nästan alldeles försvinna. Om också ett sådant
totalt afskaffande afall tull icke skulle gå i verk-
ställighet, utan Amerikanska fabriksintresset
lyckas tillvägabringa någon reaktion uti det i-
frågavarande beslutet, så är detsamma likväl
ett faktum, som visar att äfven detta exempel
är, så vidt det rör kongressens beslut, alldeles
likt det föregående deruti, att det består af bara
osanning. Säkert är det väl i alla fall, att om
en reaktion i Förenta Staterna skulle inträffa,
kommer den hvarken att sträcka sig till abso-
luta importförbud, hvilkas nytta man velat be-
visa med exemplen eller ens till så höga tullaf-
gifter å utländska manufakturvaror öfverhufvud,
som här varit gällande efter den sista tull-
Laxan.
Går man nu vidare i ordningen till Frank-
rike, så må det till en början gerna medgifvas,
itt detta land framför flera andra varit prohibitis-
nens förlofvade land alltsedan Napoleon införde
continentalsystemet, dock icke så mycket ge-
om förbud, som fastmer höga tullar och stats-
nonopolier i vissa näringar; och detta artifici-
la skydd, som dels staten, dels vissa producen-
er derigenom erhållit på konsumenternes be-