undsätining af kronan. Denna åsigt, som de-
lats af nära halfva antalet ledamöter i StatsUt- i
skottet, kunne vi ännu icke frångå, emedan,
om alla de fakta verkligen befinnas grundade,
som blifvit till Hr Liljevalchs fördel andrag-
na, skulie det i vår tanka innebära en alltför
liten uppmuntran till dylika bemödanden för
framtiden, om det nu visade sig, att man till
och med nekar att inhemta officiella upplys-
ningar om förhållandet vid åtgärder, som likväl
i ekonomiskt afseende nära röra hela landsor-
ters välfärd, utan blott sluter till ögonen, och
om någon viss obenägenhet på vissa af samhäl-
lets höjder mot Hr L. af andra skäl gjort, att
någon skrifvelse härom icke från Regeringen an-
kominit till Ständerna, hvilket ock lärer föran-
ledt det besynnerliga förhållande, att en och
annan som eljest är rätt frikostig med anslag,
talat ifrigt mot denna sak, så kunne vi icke
precist häruti finna ett skäl, hvarföre en i alla
afseenden oskyldig preliminäråtgärd, som lem-
nar hela hufvudfrågan öppen, skulle af Ständer-
nas plurslitet bemötas med ett obetingadt af-
slag, som måbända med något skäl kunde anses
obilligt. Det är ifrån denna synpunkt vi äfven
anse oss böra fästa uppmärksamheten på Hr
Janses skrift, hvilken är af följande innehåll:
Då den a? Hr Grefve Sparre väckta motion om
afskrifning af Hr Grosshandlare Liljewalcbs skuld
till statsverket, för de tiil undsättnings utdelande
i Norrland lemnade förskotter, förevar i höglofl.
Statsutskottets plenum den 47 sistl. Juli, föreslog
Hr Major von Trotl, att Utskottet måtte höra någon
om affärerna kunnig person, och ansåg underteck-
nad vara till upplysningars lemnande bäst i till-
fällo, då jag bela tiden haft närmaste tillsyn öfver
Hr Lilj:walebs undsättningsåtgärder.
Uti Utakostat uppstodo olika meningar om behof-
vet af oct dylikt hörande, och vid anställd vote-
ring bief dea meningen, att inga upplysningar voro
af nöden, segrande med 43 röster mot 42. Då
sålunda tillfället för mig, att lemna upplysningar
inför Utskottet, blifvit afskuret, anser jag mig böra
afgifva dem inför allmänheten, emedan jag tror
rättrigan fordra att berittiga en mängd origtiga
uppgifter om facta och siffror, som blifvit utspridde, :
och emadan det troligen är just dessa oriktiga upp-
gifter, som föranledt Utskottet att, vid frågans af-
görande den 7 dennes, helt och hållet afstyrka
motionan. i
Mig tillkommer visst icke att blanda mig i stri-!
den om opiaioner i denna fråga, den Rikets Stän-!
der afgöra så, som dem godt synes; men då afgö-
rancot skulle kuona ledas af vanställande uppgif-
ter, så torda det icke blott vara en rätt, utan äf-:
ven en pligt för hvar och en, som närmare kän-
ner förhållandet, men 1 synserbet för mig, att upp-
lysa derom. Jag anhåller således att Tit. bebagade:
1 sitt bjad intaga nadanstående framställningar.
Eit af Kongl. Statskontoret afgifvet underdånigt
utlåtsnde har lemnat en viss cfficiell färg ät den
uppgift, att Hr Liljewalch på den öfvertagna kro-:
pospanrålen i Norrland gjort en vinst af 20,000
Rdr; och jeg kan knappast undra, att mången,
utan att inse behofvet af egen undersökning, efter-
säger, hvad ett offentligt embetsverk, ett Rikets
Kollegium, ansett sig tiliständigt att yttra bestämdt.
Jag vill imedlertid framlägga en öfversigt, som
skall ovederläggligen visa, att icke blott ingen vinst
kunerpat fiones på denna affär, utsn tvertom förlust.
Vinsten skulle väl egentligen hafva uppkommit ge-
nom skilnaden mellan det pris, hvartill Hr Lilje-
waich öfveriog Kronans spannmål, och det, hvartill
den försåldes, eiler rättare utborgades och bortbyt-
tes, till allmogan. Hvad han mottog från Kronans
magesiner, utgjorde 2,411?;, tunnor råg och 4,383!;,
tunnor korn. Rågen öfvertogs till 7 Rdr 46 sk. Bko,
och försäljningsprisets maximum utsattes af Lands-
höfdinga:na till 9 Rdr 46 sk. Bko; kornet mottogs
till 5 Rdr 39 sk. Bko, och det bestämda priset vid
försäljnipg var 7 Rdr 46 sk. Bko. I båda fallen
tillärs avt debitera 46 sk. Bko deröfver, då jag
måsta lemna kredit. Således utgör skilnaden
2 4117;, tunnor råg å 29 Rdr . . 4822: 27. —
4 383!,, tunnor korn å 4: 32. . 7.309:45. 6.
Rdr Bko 12,431: 42. 6.
Låtom o3s derxtill lägga ytterligare
46 sk. tuonan för krediten med . . 29265:530.—
så blir hela difforensen . Bko Rdr 14.397: 24. 6.
Enligt arithmetikan vore denna räkning ganska
riktig, dock allt under den för en köpman, och
äfven för ett förvaltande penningverk, såsom det
borde tyckss, något besynnerliga supposition, att
en dylik effär, der det är fråga att undsätta två pro-
vinser, bedrifvas utan alla omkostnader.
Känner man deremot det ringaste, huru dermed
verkligan tillgår, skall man svårligen kunna anse
Statskontorets uppgift för annat än ett skämt.
Uti underdåniga påminnelser vid ettitidningarna
tryckt utlåtande af Kongl. Statskontoret, har Hr
Liljswaleh besvarat den insinuationen, att han
skulls, vid öfvertagandet af kronospanmålen, hafva
fått densamma för lägre pris, än det I handeln
gångbera. Det har blifvit med ovederläggliga facta
visadt, att ban tvärtom betalte nämnde spanmål
högre, än dem skolat kosta, om han köpt den i
Stockholm och afskeppat den till Norrland. Hvsr
och en,, som vill tega kännedom af tillgängliga
handlicgar, kan härom öfvertyga Sig.
Då jag nu går att yttra mig om den vinst, som tros
hafva uppkommit efteråt. eller vid försäljningen, at
den öfvertagna spanmålen, får jag förutsända en
erinran. Mao bar sagt, ait Hr Liljewalch af Kro-
nan haft räntefria förskotter. både i penningar och
spanmål. Dermed hänger imedlertid så tillsamman,
att ban ur Kronens magssing emottog de ifråga-
varande 6,796 tunnor 28 kappar spanmäl i Januari,
Februari och Mars månader 4834, men att han redan
på hösten 1833 begynt utdela undsättning afspan-
mål och varor, som han på eget:förlag uppköpt och
tll Norrland afsändt. Denna första, år 4833 wlan
förskott verkställda undsättning bestod uri 2302